Igår tränade mamma och jag hundarna, för ovanlighetens skull. Först Lycka och Mozes och det gic väl inget vidare för Moz. Så när mamma skulle ut med Dante, hängde Mozes och jag på. För att det verkligen skulle lyckas, tog jag till det bästa knepet som finns; Maja. Tjockisen fick alltså hänga på. Det finns inte någon gång Mozes är bättre, än om Maja står bredvid. Konkurrens, stöd, trygghet? Jag vet inte varför, men det fungerar alltid.
Maja var LYCKLIG över att få följa med. Det var absolut ett välkommet avbrott mellan temperaturtagningar och att bli ilurad mat, tyckte hon. Hon fick ett par markeringar och någon dirigering. För att vara en vecka innan valpning måste jag säga att jag imponerades stort av hennes fart och enorma glädje. Och Mozes då? Jo, det gick som planerat! Han skötte allt perfekt!
Nu blir det dock inte någon mer träning för Maja. Vare sig hon vill eller inte, blir det bara lugna promenader och fortsatt temp.tagningar och försök att lura i henne mat.
* * *
I morse när jag vaknade så sov Mozes med sitt huvud på Majas mage. Precis där man kan känna valparna sparka. Det såg så otroligt mysigt ut. En liten labradorfamilj to be...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar