Sidor

tisdag 28 augusti 2012

Utförligt, allt för utförligt, om min sårbehandling. Läs inte, det kan nämligen inte intressera någon.

Det är sent på natten och jag kan inte sova. Jobbade fulltid och hoppade (av förklarliga skäl) över lunchen. Jag la mig så fort jag kom hem och slumrade en stund. Nu kan jag inte sova, dels pga slumradet tidigare idag och dels pga smärta.
Läkaren hade fått svar på odlingen och det visade på rätt elaka bakterier av både svamp och infektion. De satte in antibiotika direkt, och lika snabbt kom illamåendet (därav den överhoppade lunchen). Nu har jag inget annat val än att äta just den här antibiotikan, eftersom det är just den som bäst tar bort just den infektionen jag har. Just nu lever jag på proviva, svart te och omeprazol för att få magen att samarbeta. Imorgon ska jag prata med läkaren om Amosyt, ett läkemedel som tar bort illamåendet och kan användas om man reagerar som jag vid antibiotika. Jag ska också prata med honom om zink, som ska vara den mineral som ser till att kroppen läker sår. Tydligen en mycket välkänd faktor överallt, förutom inom de akademiska och vetenskapliga kretsarna. Zink går att köpa på hälsokosten, men är dyrt och innehåller inte ens en tiondel av vad läkemedlet gör. Och så exprimentell är jag inte att jag tar tio gånger den rekomenderande dosen av hälsokosten.
Jag börjar bli expert på att byta förband på mig själv. Först har jag aquacel, en extremt mjuk kompress som är gjord av alger. Den drar till sig var och vätska och blir alldeles geleaktig när den är full. Det är den enda kompress som inte gör ont. Men eftersom såret var infekterat av bland annat svamp bestämde vi oss för att använda sorbitec, en kompress som tar död på alla dåliga bakterier. Sorbitecen skaver fick i såret, så nu lägger jag de båda i ett komplicerat system, så det ute gör ont och så att kompressernas goda egenskaper för verka fullt ut.
Som antiläckagebandage har jag ett nytt specialbeställt plåster, stort dom en handflata och format som ett genomskuret äpple. Tidigt i somras fick jag tips om de här nya bandagen och berättade för mina sköterskor om dem. De lovade att beställa hem, men sa att det kommer ta så lång tid att du kommer vara färdigbehandlad då. Så lite bittert var det att se dem, men de är lätta att sätta på när man har rätta tekniken, de är snälla mot huden och de hindrar läckage.
Nu hoppas jag kunna sova en stund, så jag kanske kan börja ta hand om hundarna och huset imorgon. De har nämligen blivit så bortprioriterade att det är skrämmande. Nya tag imorgon!
Sov gott!

söndag 26 augusti 2012

Lite snack över en hög skit

Idag träffade jag en av mina bästa vänner hemma hos hennes barndomskompis J. J bor på en hästgård och flickorna fick förstås rida några av gårdens islandshästar. Klara-Fina red på Blida och jag höll i rimskaftet (heter det så?). Väldresserad var hon iallafall och Klara-Fina kunde både stanna och sätta igång henne med mycket små medel.
Sen blev vi bjudna på hembakad fika, vilket var mumsigt. När fika var slut fortsatte vi prata samtidigt som vi ryktade hästar, mockade både i stall och i hagarna. Så skönt att jag äntligen orkade röra på mig.
Innan vi åkte hem fick Klara-Fina och hennes kompis in till hönorna och hämta ägg (de ska vi avnjuta till frukost och i en sockerkaka imorgon). Lite valpgos hann vi med innan vi åkte hem. För på gården finns förstås även hundar, många av dem champions, inte labradorer dock.
Tack för en superbra dag tjejer! Det gör vi om snart tycker jag!

lördag 25 augusti 2012

Sår, sår och mer sår.

Om det nu finns någon som numera läser denna blogg, så är ni väl bevandrade i mina medicinska äventyr. Specialistsköterskan i går visade sig vara grym och hade inte tagit någon hänsyn till min känsliga hud. Såret var ordentligt ompackat och inget hade läkt. Men hon hade klistrat fast dynan med en tejp som nu gjort sår i huden.
Så nu har jag ett operationssår som ska läggas om, men också sår runt om som gör bövelens ont. Någon dyna går inte heller att fästa eftersom jag inte kan tejpa. Det verkar luta åt att jag får sätta bandage om hela mig istället.
I ärlighetens namn önskar jag att vår veterinär skulle få ta hand om detta. Han hade sytt ihop det, gett mig några sprutor och satt på en tratt så jag inte kommer åt att slicka.

Läser just nu

Viveca Stens I natt är du död. En bra spännande deckare som pendlar mellan nutid och en dagbok från 1977. Seriemord som begås, vilka har sin grund i händelser som skedde 1977. Sten har skrivit flera böcker med samma persongalleri. Det är trevligt att återse dessa personer och se hur deras liv fortsätter. Men i ärlighetens namn, är vi inte trötta på alla dessa seriemord, som så ofta har sin grund i en historisk händelse. Det enda orginella i denna boken är att den åtminstone inte refererar till andra världskriget.
Alla deckare försöker vara verklighetstrogna, men hur vanligt är det med seriemord i Sverige egentligen. Och att samma utarbetade polis får ta hand om dem alleammans.
Deckare i kustmiljö, orginellt? Hell no!
Välskriven? Sådär.
Spännande? Så där.
Trovärdiga personer? Bokens behållning, skippa morden och låt oss få se hur det går för Pernilla, Nora, Johan, Henrik och Thomas i deras vardag.


fredag 24 augusti 2012

Dyna

Åkte bort till sjukhuset i Karlskrona ned övernattningsväskan packad. Ingen frukost, inga smärtstinkande och mentalt inställd på operation.
Men en operation var det inte ens frågan om. Jag var inbokad på såromläggning hos en sköterska,som la om såret för att hindra läkage. I ärlighetens namn jobbar denna sköterska nästan uteslutande med såromläggning och räknas uppenbarligen som specialist. Inte för att verka föraktfull men jag trodde att när jag skulle träffa en specialist, så menade de en läkare. Jag trodde också de skulle bestämma huruvida jag skulle opereras eller inte idag. Men som sagt, jag var inte ens inbokad till en läkare.
Det är visserligen oerhört skönt att slippa läkage, det ska inte förnekas. Men jag tänker att det hade räckt att hon ringt min ordinarie sköterska och gett namnet på dynan som hon använde. Den dynan det enda som skiljer sig från hur mina vanliga sköterskor har lagt om såret. Dynan känns verkligen bra och jag är tacksam för den och för att jag släpper ha en blöja längs ryggslutet för att såret inte skulle läcka (vilket det ändå gjorde). Men ändå, de kunde bara mejlat eller ringt, så hade det varit löst.
Vad som händer nu? Jag har ingen aning. Sköterskan sa att jag absolut skulle räkna med några månader till med öppet blödande/vätskande sår och smärta. Några månader...

torsdag 23 augusti 2012

Första skoldagen

Medan jag ligger och tycker hemskt synd om mig själv och väntar på operation eller inte operation, så börjar ett nytt kapitel i Klara-Finas liv, nämligen skolan.
Jag ringde henne igår och undrade om hon tyckte det var spännande att börja första klass. Till svar fick jag att hon var så trött på att alla tjatade om första klass att hon aldrig mer ville höra det ordet. Oj då. Istället pratade vi kompisar, kläder och om hennes nya block som ligger kvar hos mig.

Idag ringde hon och sa att det var jätte jätteroligt att börja första klass. Fröken var snäll. Alla flickor gjorde sina uppgifter men pojkarna var stökiga. Hon kände redan alla i klassen utom en tjej som var helt ny; A. "Mamma du vet hur tokig jag alltid är och slår volter och sånt, A var bättre än mig på allt och har redan lärt mig nya galenskaper." Jag antar att en ny vänskap tagit sin form.
Jag hade tänkt mig att jag skulle vara med vid min dotters första dag i skolan, nu blev det inte så, men det verkar ha blivit en helt perfekt dag för min lilltjej och det är ju det viktigaste!


Läser just nu

Fd Thomas Bodströms tredje deckare/thriller Lobbyisten är varken sämre eller bättre än hans två tidigare. Ett tidsfördriv när man inte orkar koncentrera sig på eller har tillgång till bättre böcker. Överdriven handling och riktigt löjligt att författaren låter bokens personer kritisera hans egen insats som justieminister. Nåja, för en dag som denna går den an.


Fritt fall

Fritt fall låter som en titel till min självbiografi, men är något så mycket bättre. Det är en engelsk serie som går på SVT, en av de roligaste serierna jag sett. Eftersom jag inte har någon tv, vet jag inte när den går. Jag ser den på www.svt.se/play

Om någon undrar över min bloggpaus, så gäller den hundarna. Jaktsäsongen har börjat, men mina hundar har mot sin vilja fått bli renodlade sällskapshundar och de har det så tråkigt att det inte finns ett dugg att blogga om, Fritt fall på riktigt. Man riktigt ser hur Mozes längtar varje gång han hör ett skott från skjutbanan (eller om det är jakten på Godset som satt igång).

onsdag 22 augusti 2012

Besvärlig patient?

Det blev akuten idag för mig. Av någon anledning hamnade jag i det undersökningsrum som är avsett för de patienter som polisen kommer med. Ett högst obehagligt rum som gav associationer till ett bårhus.
Hade jag inte haft så ont hade jag närmast tyckt det varit komiskt. Nu var det mest otäckt och jag bestämde mig för fortsatt laglydigt liv.

Det blev ingen operation idag. Orsaken jag inte helt klar över. Jag ska till kirurgavdelningen på fredag för fortsatt utredning. Som jag förstod det hela så kan det innebära att allt är på rätt väg och kommer läka snart eller att den operation som kommer genomföras blir i princip lila stor som den första. Det är som att gå.balansgång mellan himmel och helvete, utan att kunna påverka något själv.

Lova mig att ni håller tummarna för mig och håll er på rätt sida lagen, det finns rum man inte vill besöka.

tisdag 21 augusti 2012

Läser just nu

Har bara kommit ett par sidor, men är redan förtjust i språket, personskildringarna, med smått sarkastiska undertoner, och själva historien. Dock undrar jag om översättare Karin Andrae är klantig i val av ord och uttryck, eller om hon är så trogen orginalspråket/-texten att hon låter det bli rejäla stilbrott och inkorrekt språk i en annars mycket stilsäker text.

William Kowalski "Blixt Jacksons öden och äventyr"


Kvällsmat vid havet

Söndagens bild (publicerades inte pga dålig täckning).


Pausbilder

Det första jag gör i min bloggpaus är att posta ett nytt blogginlägg. Någonstans i världen finns det kanske logik i det.
Här tröstar jag mig efter dagens besked. Vid ån förstås. Två lyckliga labradorer simmar/letar stenar och uppför sig helt ignoranta inför dagens trauma (oförskämt, eller hur?!).
Jag tröstar mig med en bok, nutella och turkisk peppar. Jag fick dock inte vara ifred. Mamma hörde nog desperation i min röst och kallade in det tunga atelleriet; pappa. De kom med pizza och höll mig sällskap. Tack!

Av sköterskan fick jag idag material för att lägga om såret. Det förväntas räcka 5 dagar (DAGAR, inte månader eller år). Det är lite svårt att tro att såret inte är mer än ett par cm stort, så mycket smärta besvär och förband som det numera kräver. Det känns som en stor kniv är instucken i ryggen och det blöder/vätskar sig som ena benet huggts av. 





Bloggpaus

Jag tänker ta en paus ifrån bloggandet. Egentligen hade jag velat pausa hela livet, men det är tyvärr inte möjligt.
Läkningen av mitt operationssår har avstannat, faktiskt förvärrats betydligt och jag måste opereras om. I jämförelse blir den nya operationen liten, men jag känner mig både rädd och ledsen. Å andra sidan har jag fruktansvärt ont hela tiden nu och vet inte riktigt hur jag ska stå ut med den konstanta smärtan, det tar oerhört mycket på krafterna. Jag är riktigt trött på detta nu och vet inte hur jag orka.

onsdag 15 augusti 2012

Sista sommarlovsdagen


Sommarminne

Är på stranden och har det mysigt. I bottnen på väskan hittade jag dessa. En trevlig påminnelse om högsta vinsten på chokladhjulet på Bakken.


söndag 12 augusti 2012

Coco

I torsdags flyttade Coco hem till sin storasyter Guamikenis Red Hot Chili Pepper "Chili" och Madde. Efter den här sommarens all turbulens är jag helt utan energi och känner mig fullständigt orkeslös. Att då ha tre hundar, varav en unghund, kändes inte helt rimligt. Det kändes som om Coco behövde ett eget hem, med någon som verkligen har tid och ork för henne och hennes träning.

Jag känner Madde sedan tidigare, då hon äger Cocos storasyster och jag vet att Coco kommer få det riktigt bra. Trots det, känns det lite sorgligt och tomt efter att Lilla C har flyttat hemifrån. Men, Coco har fått det superbra och det är viktigast. Jag behåller avelsrätten på henne, för hon har en unik stamtavla och är en hund som jag tycker otroligt mycket om. Jag hoppas att jag om ett par år har fått tillbaka kraft och energi och då kan få ha en egen Coco-valp.

Coco hämtar dummy till Madde

söndag 5 augusti 2012

En världslig sak

Förutom närkontakten med getingarna i fredags har vi haft några bra dagar. Frukostbuffe på Ninas, vin vid havet vid solnedgången med bästa vännen, 50-års fest för farbror som fixat liveband i trädgården och där jag fick träffa all släkt och då i synnerhet alla mina kusiner, pizza på stan med KF och sedan bio i 3D, Madagaskar. Ibland behöver jag nog påminna mig själv om att jag faktiskt har lyckats ha det riktigt mysigt också denna sommar.
Operationssåret läker riktigt bra. Nervtrådarna har börjat växa/fungera igen och med dem kommer smärtan. Om det inte gjorde så förbannat ont, hade det varit en glädjande nyhet. Jag är på väg att bli helt återställd.
Nu påbörjas resan tillbaka. Ork, kondition och muskler måste byggas upp på nytt. Huset och tomten är helt eftersatta. Men som en klok och lagom tjock man i sina bästa år säger, det är en världslig sak.

fredag 3 augusti 2012

Arg som ett bi

Idag var mamma och jag ute med hundarna och lät dem bada vid en sjö. Vi hade glass och kaffe med oss, solen sken och hundarna njöt av simturen (Maja höll på med sina stenar, Mozes dök och Coco simmade). Mamma hade sin 10 vecckor gamla valp med sig och Lycka.
Mozes gick upp och rullade sig i gräset och valpen Stjärna ville förstås vara med. Helt plötsligt ser jag en geting sitta fast på Mozes och hur han försöker ta bort den och en tiondels sekund hör vi hur Stjärna vrålskriker. De måste hamnat rakt i ett jordgetingbo, för lilla lilla Stjärna var full med getingar. Mamma sprang upp och försökte få väck getingarna från Stjärna och själv sprang jag till Mozes och försökte få bort getingarna runt honom (de var många, men inte alls som Stjärna).
En annan kvinna längre bort vid sjökanten kom och hjälpte mamma, som vid det här laget själv var full med getingar. Vi lyckades ta oss upp till bilen där kortisinet fanns och tillsammans försökte vi få bort alla resterande getingar samt få i alla stuckna hundar rätt dos. Alla hade blivit stuckna utom Coco.
Sedan var det förstås full fart till veterinären. Stjärna hade en gadd kvar vid ena ögat, som började svullna upp, men annars verkade hon ok. För säkerhets skull fick hon en spruta kortison, liksom Mozes och Lycka. Allesammans fick också antihistamin för att dämpa svullnaderna. Vid det här laget hade Lyckas nos svullnat, Mozes hade ont i benet och mamma såg ut som en nåldyna. Maja som redan går på kortisonbehandling verkade dock ok och slapp sprutan (och Coco som inte blivit stucken slapp till och med att följa med in till veterinären).
Full uppmärksamhet på hundarna ett par dygn och vila ett par veckor blev ordinationen. Veterinären verkade säker på att alla ska klara sig, även lilla lilla Stjärna. Hundarna är trötta av all uppståndelse och antihistaminen. Mozes och Lycka visar tecken på att ha fortfarande ha lite ont. Mamma säger att det svider och sticker rätt ordentligt. Och Coco undrar förstås varför simturen tog slut redan efter en timmer...
Getingarna var verkligen envisa och arga, mamma hittade en levande geting som kröp inne i Lyckas päls hos veterinären. Otäckt!
Nu måste väl sommaren med alla dess plågor snart vara slut.

onsdag 1 augusti 2012

Lojal Maja

Igår var Klara-Fina och jag på teater och såg Lillebror och Karlsson på taket. Inramningen var fantastisk då teatern var uppbyggd utomhus på gården i Karlshamns gamla kulturkvarter.
Imorse var vi uppe med tuppen och bygde på en hundgård. Vid 11 åkte vi till mamma, dels för att dela med oss av överbliven pizza från sittningen efter teatern och dels skulle vi låna lite galler.
Jag vet inte vad som hände, men när jag såg pizzan flög illamåendet över mig. Mamma och Fina åt och själv försökte jag meditera mig frisk (någon förvånad över att det inte fungerade?!).
När mamma och Fina sedan tog hundarna på promenad med vildhallonbuskarna som mål, totalvägrade Maja att följa med. Mamma trodde att hon blivit dålig igen, men icke. Finaste Maja tänkte bara inte lämna sin sjuka matte ensam i huset. Härliga Maja!
Fast hon måste kommit åt och ätit något olämpligt för hon ligger bredvid mig i sängen och släpper väder, varken diskret eller luktfritt. Men inte kör man väl bort sin lojalaste vän för det?


Telefonnummer

Jag har fått låna en mobil. Härligt!
Tyvärr är ju hela telefonboken borta eftersom förra mobilen har rymt. Snälla alla, skicka ett sms med ert namn, så kan jag lägga in er. Skicka till 0768508008. Tack på förhand!