Sidor

onsdag 30 november 2011

Förvandlingen

Imorse när jag vaknade fick jag en chock. Valparna hade förvandlats till riktiga små valpar. Inte så att de var oriktiga tidigare, men de var så omedvetna om omvärlden och så oförmögna att göra saker. Imorse hade alla öppnat sina ögon, alla gick på sina fyra ben (något ostadigt visserligen med absolut mer tydlig gång än tidigare), alla reagerade på ljud och alla framförde ljud. Idag har de verkligen talat om för Maja när det är dags att lägga sig i valplådan och dela ut käk. Maja har nämligen tagit för vana att ligga i min säng och kika ner på sina valpar. Tidigare har de ätit, sovit och vuxit. Nu vinglar de omkring som små söta men ack så högljudda fyllon direkt när det kurrar i magen. En fröjd att titta på. Men de börjar bli lite för högljudda att ha i sovrummet, så på fredag flyttar de ner till köket. Det tycker Maja är en bra idé eftersom hon börjar bli lite sällskapssjuk. Mozes har däremot gett upp alla tankar på jämställdhet och tycker att jag borde sälja alla så fort som möjligt, han behöver mer egentid med matte.

tisdag 29 november 2011

Mannen som sade ja

Igår började jag läsa en ny bok; Mannen som sade ja, av Danny Wallace. Danny skriver om sig själv, hur han förvandlats till en negativ enstöring och bestämmer sig för att säga ja till ALLT under 24 timmar (i början av boken) och han får inte heller förklara varför. Jag tyckte det lät som en väldigt spännande idé och tänkte att jag någon gång skulle testa, det där med negativ enstöring lät ju lite bekant.

Jag bestämde mig för att vänta ett litet tag tills jag testade och det var verkligen tur. För idag knackade det på dörren och utanför stod Jehovas Vittne, det var första gången någonsin de kommit hem till mig. De ville komma in och berätta lite. Jag sa nej. De ville åtminstone ge mig sin tidning. Jag sa nej. De bad att få återkomma. Jag sa nej.

I bokhyllorna nästa år; Kvinnan som sade nej, av Sanna Pettersson.

Fast jag har hunnit med att säga ja idag. Till Mozes. Tyvärr är kvaliteten inte så bra på bilderna, eftersom han ibland är så snabb att kameran omöjligt hinner fokusera. Det kanske inte är bilder att visa upp, men det här är min blogg och till dessa bilder säger jag JA. Enjoy:
Nytt diettips från Mozes. Matvägra i en vecka och du får en getingmidja.
Titta han flyger, igen.
Kass bild, men han ser så go ut när han hoppar.

måndag 28 november 2011

Öppna ögon

En tikvalpen har öppnat sina ögon och de andra är på väg. Jag har en känsla av att de börjat höra lite också. Dessutom håller de på att börja gå, vinglandet har blivit lite mer stabilt. Det är onekligen en spännande tid för och med valparna nu. Härligt!

* * *
Idag har jag handlat den nästsista julklappen, den sista ska beställas på nätet och är till mamma. Jag hade gärna delat med mig av mina inköp men jag får låta det bli en överraskning på julafton även för min bloggläsande familj.

* * *
Bilen var helt prickig idag, all gyttja som blåst omkring har skitat ner allt. Annars var inga större saker sönder och vi har fortfarande el. Telefon och tv har ju inte fungerat sedan förra hösten så det har jag inte ens kollat. Däremot har jag hört talas om en vän som också haft problem med Telia och har efter massor av telefonsamtal kommit i kontakt med en speciell "grupp" som tar hand om särskilda fall och inte släpper dem förrän alla problem är lösta. Tydligen har en person ansvar för ett fall, vilket innebär att de kan följa upp och man som kund kan ha en kommunikation med Telia. Jag vet inte om jag ska skratta och gråta. Finns det verkligen en grupp för detta? Är inte det normal kundservice? Uppenbarligen inte för Telia. Nu ska jag försöka samla energi för att ringa och skälla tills också jag blir ansluten till den här "gruppen", ett mycket hett efterlängtat medlemskap. Imorgon väntar således timmar i telefon...

* * *
Idag på stan köpte jag en tidig julklapp till mig själv. Jag hoppas att den är så bra som alla säger och att jag ska kunna halvera dammsugningen. För er som inte vet, är en Furminater en kam som minskar fällningen med 90%. Jag har lärt mig att man aldrig får kamma en labrador eftersom man riskerar förstöra underullen, som gör att de håller värmen även i kallt vatten. Men om fällandet så bara kan halveras är jag redo att själv sy och sticka kläder till dem för att hålla värmen.

 * * *
Mozes gör allt för att minska det ekonomiska förfallet här i Buskelund. Varje gång han serveras riktugt dyrt hundfoder matvägrar han och äter inte förrän han får sin gröna Doggy, med vatten och en skätt solrosolja. Det är svårt att tro att han av alla är så kräsen vad det gäller hundmat. För allt som inte är hundmat äter han med glädje, framförallt om det ligger på köksbänken eller i soptunnan. I över en vecka har Mozes fullkomligt matvägrat, hans Doggy var slut och jag serverade honom Majas torrfoder. En hund som käkar rutten frukt och äggskal borde väl få ner åtminstone några deciliter Royal Canin. Men icke! Igår fick han en stor skål med sin älskade Doggy, serverad precis som han vill ha det och lyckligare hund har jag knappt sett.

* * *
Valparna kommer bli allt annat än lyckliga någon gång inom de närmsta dagarna, då de ska avmaskas. Bara avmaskningsmedel för alla djur i huset gick på över  kr. Jag borde verkligen inte klaga på att Mozes äter billigt foder.

söndag 27 november 2011

Lugnet efter stormen...?

Klockan är två på natten och det verkar lugnt ute. Den värsta stormen dog över vid midnatt. Än så länge verkar både tak och väggar vara intakta, vi får se imorgon om jag har rätt. På Aftonbladet varnar de för att Berit kan bli värre än Gudrun och med små små valpar i huset hade det varit katastrof. När Gudrun kom var vi utan el i fem dagar. Jag var höggravid och vi fick flytta hem till mamma och pappa. Vi köpte och installerade en kamin direkt efter Gudrun, med ett spädbarn i huset måste man kunna hålla värmen och laga mat. Det är skönt att ha kaminen nu, i värsta fall får valparna flytta ner till vardagsrummet där den står. Samma vardagsrum där det i slutet på 1800-talet bodde en familj med fyra barn, 16 kvm inkl "kök". Huset har under årens lopp blivit allt större, men ironiskt nog med färre boende. Men det har klarat många stormar och det är jag mycket tacksam för nu.

Tre små grisar

Kommer ni ihåg sagan om de tre små grisarna som skulle bygga hus och sen kom vargen och blåste sönder dem, ett efter ett. Så känns det nu. Som om vargen står ute och blåser och blåser.

Nu är det visserligen inte vargen som blåser utan Berit. Fast hon verkar definitivt inte mindre ambitiös bara för att hon till skillnad från vargen inte tänker äta upp sina offer. Tvärtom verkar hon ytterst målmedveten att blåsa ner allt i sin väg. Det känns och låter som om taket på huset är nästa offer. Jag försöker trösta mig med att en av grisarna hade byggt ett så gediget hus att det stod emot vargens alla försök att blåsa ner det. Vårt hus på kullen i Buskelund har stått här sedan 1871 och trots att det inte är av tegel hoppas jag att det står emot både vargar och Berit.

lördag 26 november 2011

Kransar

En krans som får ligga inne på bordet

Mamma fick en krans att hänga ute, där man hänger talgbollar under.



Glad första advent

En tomte i stengods, som mamma gjort. En absolut favorit!
Jag kunde inte sova igår, så jag testade att göra ett hjärta.


Nu när strumpan kommit upp, då är det jul!

Jag fick denna i present av en som inte vet riktigt hur gula labbar ser ut, men den är fin ändå.

24 små klappar innan jul.

Flying high

Han kanske inte kan dela hav som sin namne, men han kan minsann flyga och det är inte illa!

Elstängsel har aldrig varit på, man kan onekligen undra varför de satt upp det. De yngre, samt Maja, brukar flyga över stängslet nästan varje dag, de har inte tid att vänta på att mamma och jag ska öppna.



torsdag 24 november 2011

Valparna äter, sover och växer

Jag hann tyvärr inte ta några bilder idag innan det blev mörkt ute. Utan solljus ute blir det så fruktansvärt dåliga bilder. Kika in imorgon, för då kommer det nya bilder.

Igår var Mozes och jag ute och tränade lite. Sedan valparna kom har han varken fått speciellt med uppmärksamhet, träning eller motion, så det var raketfart som gällde. Jag tränade långa liinjetag och Mozes sprang ändå förbi dem. Jag hade förstås inte några glasögon på mig och kunde absolut inte så en dummy på så långt håll. Därför fick jag chansa när jag blåste stopp. En uppvisning i hur man inte ska lägga upp en träning. Fast Mozes satte på näsan direkt när jag stannat honom och löste uppgifterna. Det är ju tur att en av oss fungerar som den ska.

Idag har jag pysslat ihop en julkrans till dörren. Som stomme använde jag gamla björkkransen jag band till i våras och som sedan smyckades med nyopn för att bli höstlik. Denna krans blev inbäddad i mossa och smyckades sedan med några av de torkade frukterna. Rätt mysigt faktiskt.

Jag tycktedet såg ut som Puma hade mask (den katten är helt hopplös på att skaffa sig mask!) och jag fick förstås mindre panik. Puma och jag är inte helt överrens om avmaskning och förr gick det ofta våldsamt till. För ett par år sedan fick jag recept på avmaskningmedel som man sätter på kattens hud, i nacken, vilket har varit suveränt till henne. Tyvärr hade jag inget hemma och kom inte heller fram till veterinären för nytt recept. Däremot hade jag köttsmaksatta avmasningspiller (Pearl Jams och Ofelias) och tänkte att det nog skulle gå bra ändå. Det gick det inte. Aj, kattklor gör ont!

onsdag 23 november 2011

Mozes snart på barrikaderna

Jag har alltid roat mig med försöka föra sammansvåra hundars inställning med ett politiskt parti. Salje exempelvis, var klockren moderat, medan Elis var sosse. Deras respektive döttrar, Maja och Tuva har ärvt sina fäders inställning, men båda lutar lite åt SD. Maja menar att alla pudlar borde utvisas på en gång, medan Tuva anser att det är bearded collierna som bär skulden för alla Sveriges samhällsproblem. Varje gång Tuva ser en sån där långhårig sak brukar hon skrika åt dem "Klipp dig och skaffa dig ett jobb!".

Mozes har tidigare inte haft så mycket att säga om svensk politik, han tyckte det var lättare med Englands i praktiken två-parti-system, där han absolut höll med Labour. Men allt det förändrades samma dag som han blev pappa. Numera är han övertygad om att Feminisktiskt Intiativ är det enda rätta. Dela föräldraledigheten rättvist, är det absolut mest viktiga för Mozes numera. Han hör ibland hur valparna skriker och vet att de behöver sin pappa lika mycket som sin mamma. Men ingen lyssnar på honom. Han har försökt med matvägran (det har enligt Mozes inte varit allt för svårt, korta promenader och avsaknad av allra bästa Maja - då får man ingen aptit alls). Tre dagar i rad har han fått vara i samma rum som sina älskade bebisar, men det duger inte. Vila i mattes säng när Maja får sköta om de små. ORÄTTVIST! Mozes vill ju också pyssla om, men matte säger NEJ och Maja säger ingenting (svikare). Mozes manar nu alla pappor runt om i världen att göra uppror! Mer jämlikhet i föräldraskapet även för hundar! Pappor kan!

måndag 21 november 2011

Måndag

Eftersom vi var så säkra på att Pearl Jam var nere hos grannen, så blev det lite av en chock när vi insg att han faktiskt va borta på riktigt. Att det dessutom skymtats rävar i skogen, gör mig bara så ledsen. Fem (5) katter har jag haft som räven troligtvis tagit. Då kom räven och ylade framför huset när Ellen löpte. Vi filmade och jag ringde vansinnigt arg till kommunjägare. Han löste det hela och sedan dess har mina katter fått vara i fred. Tills nu vill säga. Pearl Jam var inte med oss länge, men han satte djupa tass avtryck i mitt minne och hjärta.

När Klara-Fina fick se valparna idag bara skrek hon. Någon har rivit valparna, HJÄLP! Men det var ju bara jag som märkt dem med nagellack. Att märka med tippex är ,ycket bättre, det syns mer och luktar mindre. Men nu fanns det inte till hands och jag kände att jag ville märka dem direkt. Det blev rosa nagellack med lite glitter i, inte illa det heller.

Maja har så mycket mat och valparna är så tjocka. Jag har börjat oroa mig för mjölkstockning, trots att Maja ligger bra i temp och det sttrömmar mjölk genom varje spene. Men något måste jag ju oroa mig för, annars hade ju inte jag varit jag. Och med denna valpkull går allt så smidigt att jag knappt kan tro det.

Klara-Fina ville absolut ha med sig torkade äppelchips till skolan imorgon, till fruktstunden. Vi satte igång att göra äppelchips och tokrade citron, apelsin och grapefrukt samtidigt till dekoration av julklappar. När jag var i grönsakslådan och rotade hittade jag en påse kastanjer, så till kvällsmat blev det rostade kastanjer. Nåja, sämre kan man ha det en måndagskväll.

RIP Pearl Jam

Det var inte grannens katt som var död. Vi vet fortfarande inte vems det var, så nu ha jag ringt polisen. Den ansvariga på polisen jobbade inte idag, så jag får behålla den döda katten i en låda tills polisen ringer imorgon och säger vad jag ska göra. Sorgligt!

När jag pratade med grannarna så hade de inte heller sett Pearl Jam sedan han senast försvann härifrån. Han och Ofelia hade sovit i Klara-Finas säng och när jag kte till jobbet på morgonen, släppte jag ut dem båda. Ofelia väntade på mig när jag kom hem, Pearl Jam har aldrig setts till igen. Däremot har man sett rävar i skogen igen.

Vila i frid, älskade Pearl Jam <3

Imorgon ringer jag kommunjägaren igen!

Tråkig morgon!

Imorse upptäckte jag att det satt fast en död katt i vårt stängsel mot vägen. Den såg ut att ha legat där något dygn. Stackars lilla katt. Det är ingen av våra katter, men jag skulle tro att det är en av grannarnas. Jag förstår bara inte hur den har dött där. Den satt fast i stängslet vid midjan. Fast det var inte svårt att få bort den. Och hade den kommit igenom med huvud, framtassar och bog, borde baktassarna vara ett betydligt mindre problem. Och dessutom borde folk som bor 5-20 meter ifrån stället (bl a ägaren) hört katten jama om den var fullt frisk när den fastnade. Och varför inte hoppa över stängslet (om den var frisk)?

Min teori är att den blivit påkörd och sedan fösökt gömma sig för att dö i fred, så som djur brukar göra. Men märker man inte om man kör på en katt? Stannar man inte? Kör man på den här vägen, så kan man bara komma till tre hus, så det kan inte varit någon som bara är på genomresa.

Jag undrar hur ägarna kommer att reagera. Vi har inte någon speciellt bra kattrealation. De blev förtjusta i Pearl Jam när han kom ner där en dag och sa att de gärna tog honom. Det ville förstås inte vi, vi har ju köpt honom och uppfostrat honom (han är rumsren, kommer är man kallar hans namn och är den snällaste av katter). Men Pearl Jam är en katt, som lever både inne och ute och han går ibland ner till dem och då ger de honom mat, kelar med honom och tar in honom i huset. Numera har han lärt sig att själv gå in via deras kattlucka. Jag har varit nere otaliga gånger och bett att de inte tar in honom i huset och ger mat, utan istället sprutar vatten på honom. Då kommer han garanterat att hålla sig därifrån. Numera är de snorkiga när jag kommer och mot Klara-Fina är de riktigt otrevliga. De säger till henne att vi måste lära oss att hålla ordning på våra katter. Men hur ska vi hålla ordning på en katt som de släpper in i huset och ger mat? Det hade ju varit lättare om de hade samarbetat med oss och inte motarbetat.

Idag ska jag försöka få Klara-Finas pappa att såga ut en kattlucka till oss. Sen ska jag ner och fråga om Pearl Jam varje timme tills de ger honom tillbaka. Sen får jag ha honom instängd i 2-3 veckor så att han "glömmer" dem därnere och stannar hos oss. Pearl Jam är ju Klara-Finas katt, Mozes kudde och Ofelias allra bästa kompis samt vår ständiga följeslagare då vi tränar hundarna -klart vi vill behålla honom.

Fast jag kanske inte kan kräva tillbaka honom idag - jag tvingas ju komma med dödsbud när de kommer hem. Vad ska jag göra???
Klart vi vill ha tillbaka vår katt!
Bättre kudde finns inte, säger Mozes

söndag 20 november 2011

Dagen i bilder

Igår kom kennelkonsulenten på besök, vilket var lika trevligt som varje gång han kommer (ungefär en gång vart tredje år till varje aktiv uppfödare). Han hade fikat vid besöket före oss och hoppade över kaffe, men det blev trots det ett långt och gemytligt samtal. Han blev oerhört förtjust i Mozes och sa att det var en av de absolut trevligaste labradorer han har träffat (jag håller med!).


Idag kom mamma kom för att kolla på valparna (nya bilder på dem finns i föregående blogginlägg). Jag bjöd på ekologisk hemgjord vaniljglass med bitar av både pepparkaka och pepparkaksdeg och egengjord glöggsås. Jag tycker det var ljuvligt gott och tror att mamma också tyckte det. Klara-Fina tyckte det var sådär.
Half baked pepparkaksglass med glöggsås
Vi har gjort fågelmat till mammas fåglar. I Buskelund kan vi inte ha någon fågelmat, vi har alldeles för många katter som är sugna på lite flygande extramat. Dessutom menar grannarna att det kommer hit råttor varje år någon sätter ut mat till fåglarna och råttor hoppar jag gärna över. Men mamma älskar fåglar och har hur många som helst. På vintern är hon ute och ger fåglarna mat, innan hundarna får mat och det säger väl allt? (Själv äter hon först efter att hundarna fått mat...)

Vi smälte ister och blandade i små plastglas med svarta solrosfrö och jordnötter. Därefter satte vi i band och lät dem kallna. När isten har stelnat klipper man bort plastglaset och så här fina blir de. 

Mat till fåglarna.


.
Klara-Fina gillade de nya miniatyrformarna.

Klara-Finas labrador
Äppellykta
Vinterströssel var väldigt populärt!
Och väldigt fint!
Pysseltjejen.

Min tass i din mamma

Ser ni att valpen harsin tass på Majas tass?

Ser ni att det är tre valpar på bilden?