Jag skulle varit på fest ikväll, men migränen är fortfarande ihållande. Istället firar vi earth hour, hundarna, katterna och jag, nerbäddad i sängen. Trångt, men då vet man åtminstone att ingen öppnar kylen...
Imorgon kommer Finan hem och vi har en hel vecka ledigt tillsammans. Så nu måste huvudvärken bort.
Jag önskar att Coco hade lite (?) mer samarbetsförmåga vad det gäller städningen av huset. Istället lever hon något slags rockstjärneliv och trashar hela placet så fort tillfälle ges. När jag är sängliggande i migrän ges tyvärr allt för många sådana tillfällen. Helst nu sedan CC (Clever Chanel) lärt sig öppna dörren till skafferiet och kylskåpet (ja, du läste rätt - kylskåpet!). Kattastrof säger katterna som blivit av med ett par veckors mat. Jag använde lite grövre svordomar. Å andra sidan var det skönt att få en förklaring till varför jag har vaknat med lök, rödlök och en grön paprika i sängen (jag började ju undra om jag börjat gå i sömnen eller bara blivit helt galen).
För tillfället sitter det silvertejp i hela köket. Jag var först sugen på att tejpa CCs tassar och mun, men var inte säker på att silver ingår i Chanels vårkollektion 2012. Imorgon blir det barnsäkra lås på allt i huset.
Till alla er som undrar om man kan måla laminatgolv?
Svar nej.
Kan man bli galen efter att försökt måla laminatgolv?
Svar ja.
Är det någon idé att testa att måla laminatgolv?
Beror på om man vill kunna dammsuga eller skura sitt golv utan att bli galen. Har man dåligt hjärta eller klena nerver rekommenderar jag å det starkaste att låta bli.
Det pågår en stor och vad jag förstår rätt så härsk debatt om SSRKs nya anmälningssätt till jaktproven, i hela Sverige. SSRKs nya styrelse har köpt in SBKs anmälningssystem och numera anmäler man sig via internet. Helt allvarligt. Det pågår en debatt om man ska anmäla via papper som skickas i brev och där katalogen för de startande skrivs för hand eller en internetanmälan, där katalogen automatiskt skrivs och ett datorprogram sköter den tidigare så kritiserade lottningen.
Jag vet inte vad det är jag missförstått, men är det verkligen kontroversiellt med anmälan via internet? Själv tycker jag att SSRK borde fixa en app där man kan kolla upp proven, vilken som dömer och göra sin anmälan. Och 2012 är det faktiskt ytterst förvånande att det inte finns.
Jag antar att debatten i grunden handlar om de andra större förändringarna av SSRK och våra jaktprov. Vad det gäller de debatterna låter jag dem med mer erfarenhet och större kunskap få hela åsiktsarenan. För inom de områdena borde vi verkligen lyssna på och lära av dem som varit med att bygga upp vår anrika klubb och dess jakthundsanlagsprov. Där behöver vi en stabil grund som inte blåser med varje ny trend.
Stor gedigen hund-, jakt- och jakthundskunskap i kombination med en app - där har ni min lösning.
Här hämtar Astro, Guamikenis Giorgio Armani, sin första knipa. Enligt rapport gick det lysande.
Klara-Fina har under sin skidvecka i Sälen fått träffa flera OS-medaljörer och provat på deras sporter. Jättehäftigt! Skidskyttet verkade vara den gren hon gillade mest.
Det är fiskepremiär i Mörrum och galet mycket folk ute. Själv firar jag in påsklovet med 90 minuters massage på Lugn & ro, som finns i samma hus som Kronolaxfisket.
Mozes har blivit pappa till tre tikar och två hanar, alla svarta. Här ligger de tillsammans med sin fina mamma Tuva.
Mer info kommer.
Nu har jag påsklov i 10 dagar. Underbart!
På jobbet avslutade vi med att påskpyssla. Det tog mig lite över tre timmar att få ihop den mest smaklösa påskkula jag någonsin sett. Det känns som om jag aldrig vill se en paljett till någonsin och fingertopparna värker. Min kollega la bara ner en timme och fick till en betydligt mer stilren kula. Ni ser vilken som är vilken...
Samma kollega överraskade mig med nymalet smaksatt kaffe, mitt favoritte och ett sött litet häfte.
Jag blev lite bättre från migränen och tog chansen att inspektera trädgården tillsammans med hundarna. Gräslöken har redan kommit upp bra och vitlöken växer med förvånande kraft, liksom några av mina omplanterade syrener. Några påskliljor har redan börjat blomma och snart misstänker jag att de gula inslagen kommer dominera, så som de blåa gör nu.
Jag är hemma från jobbet idag för att migränen vägrar släppa. När hundarna fått mat och jag skulle lägga mig, var sängen upptagen och inte så lite grusig.
Jag ligger däckad i migrän och inser att medan Maja och Mozes läser mig som en öppen bok lider Coco av migrän-dyslexi ala Tigger. Maja går undan och ligger helt tyst. Mozes lägger sig blixtstilla bredvid mig med sitt huvud lutandes mot min högra värkande del, vilket lindrar plågan. Men Coco börjar med att skrämma bort Mozes, för att sedan rusa runt i hela huset, käka kattsand och sedan försöka pussa matte (alltid i den ordningen). I Cocos värld har orden alltid en underliggande mening och liksom Tigger gör Coco allt hoppandes men med ett gott hjärta. Cocos ordlista
Gå väck = kom lite närmre.
GÅ VÄCK = kryp närmre och ge dig inte förrän du ligger på mattes ansikte.
Försvinn = sätta sig på mattes huvud. Har du ätit kattsand? Gud vad äckligt = matte vill verkligen ha en blöt puss. Lägg dig och var tyst = hitta närmsta toapappersrulle och spring runt med.
Lugna dig = leta upp husets katter och apportera dem, gärna våldsamt.
Men sen när Coco är klar med dagens ofog brukar hon komma och lugnt lägga sig i bredvid mig i sängen och snarka så sött. Har man då tur vågar sig Mozes fram igen.
Det är långt till Sälen och tur är väl det. Min älskade dotter ringde och berättade att idag hade de fått åka svart backe med skidskolan och sedan fått lära sig att hoppa på stora gupp/hopp. Och jag som försökt lugna mig själv med att i skidskolan har de nog vett att se till att hon bara åker ofarlig barnbacke. Svart backe och hopp.
Filmen är när de kommer ner från den svarta backen. Min dotter är hon den där i rosa som tränger sig. Mammas gener...
Kanske är det därför jag är så orolig. Jag har också varit sju år och gått i skidskola som egentligen är menar för de lite äldre, men indelningen görs med erfarenhet och skicklighet som urvalsprincip.
Jag försöker lugna mig själv med att några hjärnskakningar inte var så illa.
...att jag hade haft en uppfödare jag kunde ringa till och berätta om hur duktig Coco var idag. För första gången var det någon som kastade markeringen till oss. Det var ett enormt fält utan referenspunkter och hon spikade båda. Liksom hon gjorde i skogen på markeringarna i ryslig terräng. Att hon var helt spontan på kallvilt och lämnade allt i hand, vilt, dummies och kanindummies. Hon satt stadigt i kast och uppförde sig underbart.
Sedan hade jag velat ha en uppfödare som jag kunde ringa och rådfråga hur man löser problemet att Coco apportetar våra levande katter. Idag bar hon Puma i ett fast grepp medan hon gick ner för trappan. Puma ylade och bråkade som en ... ... en puma.
Jag bara önskar att jag hade satt namn på krukorna så jag hade vetat vad som växer där. Vissa är lättare än andra att lista ut, men i några fall vet jag inte om det är timjan, tomat, sallad eller paprika. Well done, Sanna. Eller som en kollega brukar säga; ät aldrig sallad eller något grönt hos Sanna, det kan nämligen vara en giftig växt.
I krassen ligger mina testägg. Jag har blåst ut dem och kokat i lök, för att se om det var ett pyssel som passar Fina. Det var iallafall ett pyssel som passar Sanna.
Idag kan jag verkligen lägga mig med gott samvete. Alla tre hundarna har fått träning. Mozes fick linjetag, Maja och Coco markeringar. Coco visade att äpplet inte faller långt från trädet och markerade suveränt. Hon fick testa kallvilt för första gången och även det gick strålande.
Nejdå, bara Tuva som gillar att rulla sig i gräset...
Här kommer bilden, som rymde från förra inlägget. Och denna gången ska jag försöka räkna rätt. 8 svarta och en gul. Mina är de som sitter i mitten.
Precis när jag var ute med hundarna och var som mest villrådig över vad jag skulle äta ikväll, ringde Linas matkasse och undrade var de ställa nya inspirationkassen. Visst ja, det var idag de skulle komma. Kunde inte passat bättre.
Worldcupbacken, Branten eller Specialen. Svårt val...
Precis så här cool ska man vara när man kör förbi alla i de svarta backarna. Snyggve KF <3
Ångesten för en svart backe borde rimligtvis lindras av en stor svart lakrisshot.
Har tack vare denna ,om inte ädla så ändå goa dryck, fått lite energi. Satt på tvättmaskinen, gått en runda och tränat linjetag och tecken med Coco. Alla i hand. Lakrisshot är kanske grejen? Da thing! Vi kan väl testa inför nästa träning att dricka lite shottar. Kanske får vi ettor och cert fast vi bara tränar ;-)
Klara-Fina ringde precis. De har kommit upp till Sälen, vädret är fint och i backarna verkade det vara mycket snö. KF höll precis på att byta om till skidkläder och laddade mentalt för åkningen. "Mamma, jag gör nog som flera året, det gick så bra. Jag börjar med den svarta backen."
Var är min paraplydrink? Gör den dubbel! Och ge genast mig en sexa whiskey. Svart backe. Min dotter. Svart jä**a backe. Dubbla whiskeyn också. Vad är det för fel på barnbacken??? Borde inte 7-åringar åka pulka?
Jag fick prata med Jocke. "Äh, du kan vara lugn. Hon åker som en vuxen. Och vi väntar förstås med den svarta backen. Den tar vi andra åket. Jag kan filma om du vill?"
för att ens tänka på att göra något. Jag ligger i hammocken och livet känns riktigt bra. Det enda som saknas är en uppvärmd pool och en paraplydrink.
Klara-Fina har åkt till Sälen, hundarna är tränade och klockan är bara två. Vad ska jag nu hitta på? Det enda som finns att göra är att gräva i trädgården eller städa inne. Inget sv alternativen lockar. Ska nog sätta mig i hammocken och försöka komma på något kul.
Är alla pigga och glada? Nähä. Inte jag heller om jag ska vara ärlig. Jag hade helst sovit i några timmar till. Men nu är det hundträning som gäller och då är det bara att sätta fart. Fika, visselpipa och tre taggade hundar ska med.
Vi började dagen med buffefrukost på Ninas kondotori och fortsatte sedan med promenad längs Mörrumsån och andmatning. Det var massor av folk, hundar och änder. Hundarna var helt coola och brydde sig mer om brödet som kastades till änderna, än änderna själva.
Vi träffade goda vänner som gjorde oss sällskap. Solen värmde oss och vi imponerandes som vanligt av Mörrumsån, mäktig och vacker.
