Idag var det studiedag i hela Karlshamn och fritids var således stängt. Som tur var var ett par andra kollegor i samma situation som jag och vi bestämde oss för att ta med barnen till jobbet. Det var fyra tjejer i samma ålder och de hade så kul att de genast bestämde sig för att göra om det, men kanske utan föräldrar.
Det har ju varit strålande sol hela dagen, så efter lunch fick flickorna leka på Olofströms fantastiska lekplats. En del av lekplatsen är helt ny och riktar sig till pensionärer. Man kan säga att det är som ett mellanting mellan gym och lekplats. Den är till för att gamla människor ska öva på att stärka muskler, koordinationen och ha kul. Helt gratis! Ett fantastiskt initiativ tycker jag. Medan barnen lekte satt vi föräldrar och njöt av solen. Underbart!
Fina och jag åkte sedan och hämtade hundarna och bestämde oss för att miljöträna Coco lite. Coco fick gå med en runda på byn, fast jag envisades av någon outgrundlig anledning med att säga stan. En stad är Mörrum definitivt inte, men det var ovanligt mycket folk och hundar ute, då det blev bra för Coco. Men den vilda valpen förvandlades till den coola valpen som lugnt gick vid min sida och inte brydde sig om hundar, människor, rullstolar, automatiska dörrar eller dundrande lastbilar. Coco var helt lugn, trygg och cool. Precis sådan är ju hennes pappa också. Några tjejer stod o h sålde hembakade kakor till förmån för handbollsklubben. Vi köpte lite kakor och åkte sedan, föga förvånande, till havet. Finan och jag satt på en klippa och njöt av solen, vårt goda fika och av Chevaliers nya katalog med jaktkläder. Hundarna sprang på klipporna, simmade och letade efter en ny gädda i vassen.
När vi kom hem var hundarna riktigt trötta men följde med Finan ner till kojan och lekte. Hundarna var drakar och hon en prinsessa som skulle rädda hela kungariket. Jag tror att Coco var det bästa draken...
Själv planterade jag vad som ska bli blåa tulpaner och penseer i andra blålila nyanser. Det kommer bli så fint! Inne växer mina fröer fantastiskt bra, men trots att jag i år igen använde mig av ett system när jag odlade, kan jag inte minnas var jag planterat. Samma misstag varje år. Hur svårt kan det vara att skriva tomat i de krukor jag odlat tomat? Istället får det bli en överraskning och lite detektivarbete för att få rätt planta på rätt plats.
Nu sover både barn och hundar gott och själv njuter jag av mina trädgårdstidningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar