Jag glömde ju berätta om Coco och gäddan. När jag satt där på klippan och njöt av solen och min tidning kom Coco springandes i hög fart till mig. Huvudet höll hon högt, för i munnen hade hon den största fisk jag någonsin sett. Som om hon vore en fulltränad apportör satte hon sig ner och lämnade den stinkande fisken i min hand. Huvudet och stjärten var intakt, medan kroppen något nafsad på, inte av mina hundar dock. Det var utan tvekan den absolut största fisk jag någonsin sett och betänk då att jag bor i Mörrum, storfiskarnas paradis. Det var även utan tvekan den absolut fulaste fisken också. Precis som gammelgäddan i Findus och Pettsson.
Ni förstår hur förtvivlad jag kände mig över att mobilbatteriet lagt av just idag. Vad det gäller storlekar på fiskar finns det ingen som tror en. Men så mycket kan jag säga, att om Coco kunde bära denna fula fisk nu som valp lär en kanadagås aldrig bli ett problem, inte heller illaluktande vilt.
onsdag 21 mars 2012
Gammelgäddan
Published with Blogger-droid v2.0.2
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar