GRATIS VADENS BESTA MÅFA PÅ 5PS DAGEN

Pappa fyller år idag och Klara-Fina har gjort ett mycket kreativt grattiskort.

Astro

Guamikenis Giorgio Armani "Astro" på sin första duvjakt. Visst är han underbart fin!

Läser just nu

Pianolärarinnan av Elfriede Jelinek.
Tyvärr förstördes läsningen lite av att jag såg att författaren vann Nobelpriset 2004. Jag upptäckte det efter att jag lånat boken, men innan jag började läsa. Boken blir förstås inte sämre av det, men för mig känns den mer jobb än fredagsnöje.

Språket är förstås suveränt och boken förtrollande bra hittills.

Fredagsfika

Avslutar jobbveckan med en mysig fika med världens bästa kollega.

Dr gånger tre

Tre besök på vårdcentralen på två dagar. Jag är konstaterat frisk, hjärtat i finfin form och såret är nästa läkt. Men nu är jag däckad...

Måndag

Superträning för Mozes i vatten och sedan middag med mamma och pappa på Harrys. Det är precis så man ska avsluta en måndag.

Me, migrän, Maja & Moz

Tänk så olika dagar kan vara. Söndagen var en dag utan dottern och det fanns både jakter och jaktprov jag hade kunnat få på, för att inta tala om roliga träningar. Istället låg jag nedbäddad i soffan med en eländig migrän. Om träningarna, jakterna och jaktproven kunde jag på kvällen läsa om på facebook.
Det var förstås inte bara morgonen som ställde till det, utan jag är dessutom rätt sliten i kroppen och har värk i såret. Men jag tänker nästa år, då ska inget alls komma ivägen för mig, Maja & Mozes när vi ska på jakter, jaktprov och träningar. Så det så!

Idag...

...ska de här båda hundarna få komma ut och träna.

Favoritboken

Erkers Marie Perssons böcker om morfar Karl-Anton är Klara-Finas absoluta favorit just nu. Och det är lätt att förstå varför.

Fredagsmys

Vi fredagsmyser med chips. Naturligtvis salt and vinegar, en smak jag lärde mig att älska när jag bodde i England. De är inte lätta att få tag på, men nu har Mörrum börjat sälja en lyxigare version och det uppskattas.
Med tanke på årstid och hälsotillståndet blir det Echinacea som dryck. Vi ska inte bli sjuka!
Hundarna fredagsmyser med varsitt märgben.

Golfbanan

Finns det något godare

än kräftor? Jag tvivlar!

Onsdag

Direkt från jobbet till Klara-Finas handbollsträning, är schemat på onsdagar. Stressigt, men väl där tar hundarna och jag en runda vid ån. Efter träningen är klar väntar upptinade kräftor. Lyx!

Taco de luxe

Mitt operationssår verkar läka utan operation. Det såg betydligt bättre ut än förra veckan, tyckte världens mest pessimistiska sjuksköterska och när hon säger det vet man att det är sant.
Vi firar med Klara-Finas favoritmat, tacos extra allt. Mums och skål!

Troya af Mozes

Detta är Mozes fina dotter Troya. Ögonfärg, uttryck och soffpassionen har ärvt av sin far. En riktigt söt liten tös.
Tack Camilla för den fina bilden! Vi önskar dig och Troya all lycka med både kurser och jakt!

Bättre och bättre

Det är knappt jag vågar säga det, men jag mår mycket bättre. Igår eftermiddag kände jag att smärtan började ge med sig och jag la mig inte i sängen förrän klockan 22 (jag låg visserligen i soffan, men ändå). Under veckan klarade jag inte att stå på benen efter klockan 17 och det trots höga doser smärtstillande.
Men nu känns det som om jag ser ett ljus i tunneln. Imorgon ska jag till läkaren. Risken finns visserligen att undersökningarna där kommer göra så ont att smärtan återkommer.
Idag var jag så pigg att vi efter min hemlagade franska löksoppa gick ut och tränade. Mamma & Lycka, Klara-Fina & Maja och jag & Mozes. Markeringar och dirigeringar. Det var Majas första träning sedan borrelian och hon var taggad till tusen. En halvknallning som KF lugnt lyckades avstyra, men annars skötte hon sig bra. Mozes var så lycklig att han nästan hade svårt att koncentrera sig på att gå fot. När jag skickade honom for han iväg som en kanonkula. Härligt!
Imorgon är bästa jobbedagen. I år.är jag nämligen hjälplärare på bildtimmarna som ligger på tisdagsmorgonen. Lite praktisk kultur är alltid välgörande.

Lycka

Vitsvart

Numera kör jag med vitsvart inredning. Väggar, bord och stolar är vita och allt kombineras med svarta hundar och hundhår.
På besök är Lycka och Stjärna.

Snygging

Guamikenis Hugo Boss "Bosse". Otroligt lik pappa Mozes och precis lika snygg!

ZuperMozes

Efter ett väldigt långt träningsuppehåll fick Mozes tre långa dirigeringar. De var 100-150 meter långa. Alla tre gick helt perfekt. Han kunde inte gjort det bättre. Vilken zuperhund jag har.

KF

P-pärmen

Hade precis somnat men vaknade med förskräckelse. P-pärmen! Jag hade glömt titta i p-pärmen.
P-pärmen är Klara-Finas pärm som går mellan hem och skola med olika meddelande. Den ska kollas i varje dag. Barnens arbetsschema finns däri och då ser man också hur de har jobbat den veckan.
Så en superbra idé med samverkan och kommunikation, men man är ju livrädd L I V R Ä D D  för att glömma titta i den! Det vore minst lika illa som att glömma skicka med frukt varje dag.

Valpdriv

Jag har aldrig varit med om att så många har hört av sig och velat köpa labbevalp, utan att jag har haft annons ute. De flesta som skriver är intresserad av en valp efter Mozes (och jag förstår dem). Men eftersom ingen ny parning är bokad, så hänvisar jag vidare till seriösa uppfödare jag känner. Minst ett mejl i veckan kommer där någon letar efter en valp, helst av Mozes. Men denna vecka har jag fått tre mejl, från vad som verkar seriösa och trevliga valpköpare.

Retur

Jag tror minsann inre det är sant. Dagens besök på vårdcentralen slutade med beskedet att såret är sämre och att jag måste opereras. Den karusellen orkar jag inte gå igenom igen. Dessutom gör det grymt ont efter alla dagens undersökningar. Nu lämnar jag den här kroppen i retur, jag reklamerar den, för nu blev det bara för mycket.

Jag har läst lite idag om olika åsikter om träning (av jaktlabbar) och insåg att jag faktiskt inte håller med så många. Det som skrivs är vikten av att göra allt rätt första året samt att stress, pip och knallning är ett förarmisstag/relationsproblem. För några år sedan hade jag köpt resonemanget rakt av, men sen hände något som fick mig att helt ändra uppfattning; jag blev ägare till Mozes. Från sitt första steg på svensk mark har han varit trygg och stabil. Första året var han bara cool och lugn, ingen stress eller hysterisk föremålslust. Jaktträningsmässigt utvecklades han sent, men sedan har det varit som att gå en redan upptrampad stig. Det coola finns kvar, liksom tryggheten och det stabila och det trots att jag inte är någon mästare eller har gjort allt perfekt. Han är tyst, går tryggt vid min sida och helt stadig, no matter what och det är han för att det finns i honom. Det är Mozes som litat på mig, som trots alla mina misstag ändå valt att fortsätta att lita på mig och vara trygg med vad jag än hittat på. Det i kombination med hans lugn har gett mig en helt ny förståelse för vikten av vad som faktisk är medfött och hur lätt det kan vara.

Om pip och stress inte går i arv, varför är det ens relevant att ha med i bedömningar? Och varför ser vi att vissa linjer av jaktlabradorer som lyckas endast där ägarna är professionella eller 100% dedikerade.  

Jag kan inte ta åt mig äran för Mozes trygga uppförande, Mozes är ett resultat av ett gediget avelsarbete där man fokuserat på lättränade, coola och stabila hundar. Jag hade bara turen att få köpa honom.

Min Moz

Jag har migrän och Mozes förstår. Han hoppade upp i sängen, la sig stilla och bara finns där. Så gör han bara när jag har migrän.
Det var länge sen senast och jag har inte saknat det.

Vaffo gö hon på dette viset?

Maja undrar...

Ovälkommet besök

Det kom en man precis med en halvt hysterisk flat och som helt utan betänkligheter släppte hunden lös. Maja som var upptagen med att gräva, ville inte bli störd av en stressad unghund och fräste ifrån direkt. Mozes visade ett under av tålamod och ignorans, allt för subtila signaler för unghunden. Mitt tålamod tog slut när den andre, betydligt yngre hunden började rida på Mozes. Hans husse försökte sedan koppla sin hund, troligen mer pga mitt humör än hundens uppförande. Hunden ville inte alls bli kopplad och fortsatte springa runt som en galning. Jag fick säga till Mozes att sätta sug vid mig för att han skulle slippa flatten. Till slut fick husse tag på sin hund, kopplade honom och föll pladask - hunden drog omkull honom, varpå husse säger att flattar börjar inte lyda förrän de är tre år.
Mozes låg lugnt vid min sida, Maja grävde och jag tänkte att det var då tur att det är labradorer jag har. De föds ju lydiga...

Back to work

Äntligen är den påtvingade rasten över, sa Maja.

Lagstadgade rättigheter

Nu måste du ha rast, sa arbetsledaren och tvingade Maja att vila. Mozes tittar förundrat på de båda och försöker lista ut vad de gör.

Grävmaskin

Klara-Fina började gräva en djup grop med en kanal till ån. Ganska snart insåg hon att det gick fortare med inhyrd arbetskraft. Så nu pekar hon och Maja gräver. Uppskattat samarbete.