Sagt av Klara-Fina idag

"Jag ska också bli sjungerska när jag blir stor!"

Övriga yrken min dotter, enligt egen utsago, ska jobba med är: lekare (läkare fast för barn), musketör och jobba på Ullared.

Mozes jaktprovsprotokoll

Nu äntligen har jag skrivit ner Mozes jaktprovsprotokoll. Det finns även på hans egen sida.

Jaktprovsprotokoll Nkl
Samarbetsvilja: Visar prov på mycket god förarsamverkan -5
Sökarbete: Visar mkt god söklust, mycket effektiv marktäckning, mkt fin viltfinnarförmåga - 5
Fart: Välanpassad - 5
Uthållighet: Tillräcklig för prövningen -5
Näsa: Används mycket väl -5
Dirigerbarhet: Visar mycket god styrbarhet i anvisat område
Markeringsförmåga: Markerar utmärkt både på land och vatten -5
Skottreaktion: Lugn och uppmärksam -5
Stadga: Visar prov på fin stadga prövningen igenom samt är tyst -5 - 5
Apporteringslust: Mycket spontana upptag samt mycket fina effektiva inlevereringar -5 -5
Apportgrepp: Bra, korrekt grepp, samt mycket fina avlämningar -5 -5 -5
Simteknik: Effektiv -5
Vattenarbete: Går villigt i samt arbetar gärna i vatten -5 -5
Hundtolerans: u.a. -5
Sammanfattande kritik: En hund som visar utmärkta egenskaper, löser alla sina förelagda uppgifter på ett utmärkt sätt och är att anse som en mycket god jakthund.
Pris: 1
Domare: Leif Gustafsson, 2011-07-31 Hunneberg

Sommarminne och frukost

En franskitaliensk frukost hjälpte inte. Inte alls faktiskt. Visst har vi hittat på massor av saker idag, men vi har inte gjort något av det som var planerat och som verkligen behövdes såsom till exempel städning. Fast den som känner mig vet att ingen undanflykt är för dålig då det gäller att undvika städning.

Vi åkte in till stan och åt brunch på en ny restaurang idag. Brunch är nog min absoluta favorit, det är som en uppgraderad frukostbuffe. Rökt tonfisk, salami, parmaskinka, havskräftor, pannkakor med lönnsirap och cheesecake var mina favoriter. Dit kommer jag absolut att gå igen.

Mjällby spelade match idag. Brunchen drog ut på tiden och det första av GAIS mål fick vi höra på radion. Det andra målet GAIS gjorde skedde då vi höll på att betala en streamning och få den kopplad till tv:n. Det tredje målet GAIS gjorde såg vi faktiskt. Matchen var för mig som är Mjällbysupporter inte så kul, så jag försökte vara en duktig mamma och fixa den eländiga sommar-minnes-asken samtidigt.

Problemet med asken fortsatte dock i och med att den faktiskt skulle fyllas med minnen. Pappa trollade fram ett danskt mynt som minne från när han åkte med KF till Tivoli i Köpenhamn tillsammans med min bror, farbror och deras barn. Hos mamma hittade vi en första-pris-rosett från jaktprov, som minne av alla hundträningar KF varit med på i sommar. Vi åkte till stranden och hämtade sand och la i asken som minne av alla lata sanddagar och att KF faktiskt lärt sig simma under sommaren. KF tappade asken och sanden rann ut. Vi åkte tillbaka till stranden och fyllde på med mer sand. Det visade sig dock att asken inte var sandtät och vi gav upp sandtanken. I trädgården plockade vi några ringblommor som minne av allt vi planterat och skördat i sommar. Ett kort på Pippi som minne från Astrid Lindgrens värld. Sist men inte minst la vi i en pärla som minne av att vi köpte Pearl Jam (och av Pärlan som gjort alla Mjällbys mål - men det tyckte Klara-Fina var mindre intressant, jag fattar inte det...).

Stranden där vi tillbringade de flesta varma dagar och där KF lärde sig att simma.



Hundträning på stranden

Vi har varit lyckosamma med våra luktärter i år.

De regnbågsfärgade morötterna var nog sommarens absoluta favoriter. De åts dock upp i en svindlande hastighet. Klara-Fina tog alla lila och jag fick övriga färger. Nästa år ska jag fyrdubbla sådden.



Pearl Jam och fina Finan



Frukost

Igår blev det havregrynsgröt och fullkornsbröd med laxpastej till frukost. Ändå lyckades vi inte få något vettigt gjort. Så idag testar vi en fransk-italiensk frukost bestående av hembakta croissanter med nutella och starkt starkt kaffe. Kantänkas blir något gjort då?

Sommarminne (eller) Bra morsa?

När Klara-Fina slutade dagis i början på sommaren fick hon en liten ask gjord av papper där det stor hennes namn och en uppmaning om att lägga minnessaker från sommaren däri. Jag trodde det var ett pyssel från dagis och eftersom jag inte är överdrivet förtjust i dagisalster åkte det i soporna på direkten. Till mitt försvar vill jag bara säga att asken var riktigt bra gjord och då kan man alltid vara säker på att det är någon från personalen som knåpat i hop den alternativ gjort färdigt den. Dessutom har min kära kära dotter fått för sig att man kan lämna över alla estetiska påhitt till kompisen Selma, så gör hon dem bättre och min dotter kan klättra lite under tiden. Jag vet inte hur många teckningar som suttit uppe här i huset tills jag insett att det inte är Klara-Fina som gjort dem, utan Selma. Men mamma du blir ju glad av mina teckningar, försvarar sig förfalskaren med. Ja, men de är ju inte dina när Selma ritat dem, svarar jag. De är visst mina, jag säger till Selma vad hon ska rita och sedan får jag dem, då är de mina, svarar den sluga lilla damen.

Så jag tyckte att jag kunde slänga den där asken med gott samvete ända tills det kom hem en lapp från skolan. De önskade att Klara-Fina skulle ta med sig sin ask fylld med sommarminne och visa upp. Det är ett pedagogiskt projekt där barnen lär sig berätta, prata inför andra, lär känna varandra och få en chans att vara i centrum. Asken kom alltså från skolan. Skolan.

Jag är ju själv lärare och tänker på mig själv som en pedagogisk mamma som gärna engagerar mig i skolans alla projekt. Bara det att jag kastade, slängde, skrotade, min dotters första skolprojekt.

På tal om träningsvila...

Precis som jag skrev i förra inlägget så vilar Mozes nu från träning. Det är nämligen så att jag har märkt att mina hundar alltid blir mycket bättre av ett långt träningsuppehåll. Tidigare har dessa uppehåll inte varit planerade eller genomtänkta, de har bara blivit. När jag sedan satt igång efter några månaders vila, har hundarna varit suveräna. Det är som om de processat allt vi tränat på och sedan verkligen förstått. De har fått sakna träningen och fått längta lite. Dessutom upplever jag att hundarna blir lydigare och mer korrekta när träningen sedan sätter igång.

Mozes har blivit mycket tränad nu i sommar och ett par månader under våren. Träningen gav resultat; det blev ju både 93 p på wt och 1:a pris i nkl jaktprov. När jag sedan började försvåra träningen tyckte jag att det gick sådär-bra. Jag gillar inte sådär-bra, jag gillar briljanta träningar, perfekta resultat och ett alltigenom gudomligt arbete från hunden.

Därför vilar Mozes från all träning nu, för att sedan komma tillbaka ännu bättre och redo för svårare övningar. Det är inte det roligaste jag har gjort, men jag tror att det kanske är det nyttigaste...

Sedan måste jag erkänna att jag tycker det skulle vara ok om Mozes kunde tänka sig att trillbringa tiden han vilar någonannastans än just där jag lagt alla nytvättade kläder.

Dålig förklaringar för den dåliga uppdateringen

Jobbet har satts i gång på riktigt, för nu har eleverna också kommit tillbaka. Det är verkligen jättekul, men riktigt mycket att göra.

Mozes vilar från träning nu och därmed blir han lite mer osynlig här på bloggen. För hur mycket jag än tycker om min hund, så är det inte ens intressant för mig att skriva om han ätit upp sin mat (alltid), varit lydig på promenaderna (alltid) sovit i sin bädd (aldrig) tjuvat mat (alltid) eller skällt om någon kommer (det händer). Idag fick han till exempel följa med och fiska. Han satt stilla på en brygga. Jag tröttnade eftersom vi inte fick någon fisk. Vi åkte hem. Spännande... NOT

Jag saknar min mobil. Jag saknar att ta kort och kunna skicka dem direkt till bloggen. Jag saknar att ständigt vara uppkopplad och kunna blogga var jag än var.

Katterna kan jag inte börja blogga om för de verkar bli alldeles för många... Alltså katterna, inte bloggarna. Jag tänker att om jag inte bloggar om dem, inte pratar om dem eller inte fotograferar dem, så märks det inte att de är fler än planerat. Alla sådana tankar skjuter jag undan till det undermedvetna och går istället och låtsas och tror att Ofelia/Nirvana/Nike/Love/Kattis (eller vad hon nu ska heta) ska flytta till ett annat hem. Jag glömmer bort att det där andra hemmet nog snart tröttnar om de aldrig få komma och titta på henne. Men vad ska man med ett undermedvetet till om man inte ska förtränga massa viktiga saker?!

Ordlistan jag saknar

Ibland kommer små stunder då jag inser hur stor Klara-Fina har blivit. Jag blir då lätt nostalgisk och saknar tiden då man behövde en liten ordlista för att verkligen förstå vad min dotter sa.

morotocykel = motorcykel
dimmadem = diadem
didamanter = diamanter
sorett = rosett
sessecär = nessecär
badmaring = badring

Citat från liten Klara-Fina

Jag hittade en anteckningsbok där jag skrivit ner lite citat från Klara-Fina då hon var 3 år. Jag fnissade lite för mig själv när jag läste dem och tänkte att jag skulle dela med mig några här i bloggen.

Morbror Mattias frågade Klara-Fina med hänvisning till hennes ålder:

- Äter du välling fortfarande?

KF: - Nej! Jag äter inte välling. Jag DRICKER välling

Klara-Fina var ute och gick med hundarna och fick själv hålla Dante i kopplet. Emellanåt drog hin till lite för burdust varpå jag sa till henne att hon inte fick dra så hårt i kopplet, för då skulle hon strypa honom. När Dante sedan drog i kopplet KF höll i sa hon "Mamma, Dante dryper mig!"

KF var med mamma och mig  när vi tränade sök. Det tog lite lång tid på söket och uppenbarligen var det mycket tråkigt för den 3-åriga dottern säger: "Mamma, nu dör jag snart..."



63 min i kö

63 min i kö med lånad mobil för att komma fram till Telia. För femhundadenittiåttonde gången beskriver jag mina problem sedan de grävde sönder ledningen. Samma svar som vanligt, en tekniker ska komma ut och titta på det (för fyrahundradesextielfte gången i ordningen) och Teliatanten ber mig om ett nummer de kan nå mig på. Ett nummer att nå mig på! Hade jag haft det hade jag inte behövt deras hjälp, det är ju liksom det som är problemet. Jag har inget nummer att bli nådd på. Det är därför jag lånar en mobil och står 63 minuter i kö. För att jag vill kunna få tillbaka mitt nummer som går att nås på.

Jag är trött på Telia, deras utlovade kompensation kommer aldrig att kunna kompensera mig för allt strul. Att vara utan telefon och tv har varit den lättaste delen av allt kaos. Att ringa Telia, stå i kö, prata med Teliamänniskor som glömmer anteckna allt som ska göras, att bli felkopplad, att stå i kö, att vänta på tekniker som aldrig kommer, att stå i kö, att bli bortkopplad, att just den teknikern som kommer inte kan åtgärda just det problemet - till det behövs en annan - ringa Telia, att stå i kö, att vänta på att de ska höra av sig, att vänta på kompensationen som inte kommer förrän problemet är löst, att höra på att de ännu inte kan laga det ursprungliga problemet utan sätter in en tillfällig lösning, att den tillfälliga lösningen inte fungerade ens tillfälligt, att stå i kö. Det ENDA som fungerar med Telia nu är deras räkningar. Jag kommer dock bli kompenserad när problemet är löst. Men problemet löser ju aldrig sig.

Och imorgon väntar ytterligare 63 min i kö.

Vardagsknockad

Jag började jobba i onsdags och därmed slog vardagen till med full kraft. Efter 8 veckors långt sommarlov upptäckte jag att jag inte gillar vardagen. Jobbet är helt ok, men vardagar är så förutsägbara, så oflexibla och urtråkiga. Inga pick nickfrukostar längre, inga latar dagar vid havet, inga impulsresor och inga maratonläsningar av skönlitteratur i hängmattan och värst av allt ingen hundträning precis när man känner för det.

Nu när jobbet börjat inser jag hurotroligt mycket jag saknar min mobil. Att ta foto med, att blogga med, att surfa med och inte minst att ringa och smsa med. Värre blir det ju av att Telia aldrig lyckas fixa min hemtelefon (eller bredbandet med rimlig internetuppkoppling och där tvn går genom). Ett år utan hemtelefon och 10 månader utan tv, inte alls ok.

Blond (kultur)tant

Idag har vi bara tagit det lugnt, det är ju min sista semesterdag. Jag skulle träna Mozes lite, men det gav jag upp nästan direkt. Vi var inte alls på samma våglängd idag och jag får nog backa ett par steg med hans träning. Bara för att han blev upplyttad till öppenklass efter sin etta i nkl, betyder inte det att han är redo för öppenklass nu. Något som känns väldigt självklart, men som jag tydligen inte alls förstått. Kan jag skylla på att jag är blond?

Klara-Fina och jag tog båda hundarna och båda katterna med på picknick i skogen. Lika mysigt som vanligt. Det är som ett skådespel att se de fyra djuren interagera. Efter sommarens kulturella insatser inser jag att epitetet kulturtant inte länge stämmer på mig. Jag sitter tusen gånger hellre i skogen och tittar på mina djur än att jag ser olika föreställningar av Moliere, Noren eller allra värst; en egenproducerad föreställning av lokala förmågor (så har det inte alltid varit). Så om jag inte är kulturtant, är jag då bara...  ...tant? Eller kanske en blond tant!

Full skohylla och tom plånbok

Idag åkte vi med vänner till Kristianstad. Jag var tvungen att prata med Telenor på plats för att kunna fortsätta reda ut hela härvan vad det gäller min försvunna/stulna telefon. Mötet där gick bra och jag drabbades av shoppingjävulen. Fyra skor, lite kläder och en cykelkorg senare är plånboken helt tom. Men både jag och Klara-Fina är nöjda. Imorgon är sista dagen på semestern. Den ska jag tillbringa med städning. Klara-Fina börjar skolan (0:an) om en vecka och vi har bestämt oss för att försöka hålla ordning hemma. Hmmmm... Jag vet att ni som känner mig skrattar högt nu och det gör ni säkerligen helt rätt i.

Eftersom min kamera är hos mamma och min älskade Xperia borta, så får det bli en gammal bild idag. Mozes & Maja som sitter i en backe.

En bra dag

Vissa dagar är onekligen bättre än andra. Dagens dag var en osedvanligt bra dag.
Så fort vi stigit upp var det dags för Klara-Finas fotbollsträning. Mozes och jag satt och tittade samtidigt som vi pratade med vänner. Mozes kanske inte pratade så mycket, det var väl mer så att han blev klappad. Därefter åkte vi in till stan för att dels handla mat och dels handla en present till morgondagens kalas.

Väl hemma kom grannbarnen upp och ville leka. Jag lyckades med mutor att övertala dem att hjälpa till att städa. Halva huset blev städat och jag blev lite fattigare men mycket nöjd. Sedan var det dags för att kolla på Mjällbys match hemma hos pappa. Klara-Fina cyklade medan jag och hundarna gick. Det var en mycket viktig match, en "måstematch" och det kunde inte gått bättre. 3-0 till Mjällby (Eken, Eken och Löken). Klara-Finas nye favorit Pärlan var superb.

Vi var förstås tvungna att fira en sådan seger och pappa hängde med oss ner till ån och badade. Att bada i ån i ca 20 grader i kvällssol är helt fantastiskt! På vägen hem mötte vi flera vänner och det kändes verkligen att vi bor i en liten by.

Väl hemma grillade vi och gjorde egen hallonglass. Salladen plockades i landet och tomaterna har blivit fantastiskt goda. Glassen blev gudomligt god! En perfekt avslutning på en riktigt bra dag.

Äkta längtan och kärlek

Klara-Fina har varit på semester med sin pappa i en vecka och således varit borta från oss lika länge. Ett par nätter har Mozes sovit i hennes rum. Jag blev lite konfunderad, för han brukar alltid vilja sova tätt intill mig. När Klara-Fina kom hem sent på kvällen och Mozes hörde att det var hon som kom, fullkomligt flög han nedför trappan och överröste henne med pussar, inte helt uppskattat av den unga damen som helst ville ta av sig skorna i fred. Klara-Fina och jag satt länge i sängen och pratade om alla hennes äventyr under veckan som gått och Mozes satt nära nära och stal till sig en puss så fort han kunde från sin efterlängtade lillmatte. Klara-Fina skrattade så hon nästan kiknade åt honom, för så har han aldrig gjort med henne tidigare. Men så har hon aldrig varit borta så länge från honom tidigare heller.

När hon skulle gå och lägga sig följde Mozes med henne och somnade i hennes säng. Jag är ju så van att ha honom snarkande bredvid mig tänkte att han nog har börjat gilla hennes säng extra mycket, med tanke på att han sovit där ett par nätter under veckan. Men KF kunde tydligen inte sova, hon kom till mig och kröp ner bredvid mig. Och efter henne kom Mozes, som kröp ner tätt tätt intill sin lillmatte. Han måste verkligen ha saknat henne.

Mozes fina mormor eller Malins fina kort

Malin Karlsson http://missbossing.blogspot.com/ har tagit tre superhärliga kort på Mozes legendariska mormor FTCH Glenpatrick Eve. Längst ner på Mozes sida finns lite information om denna fantastiska hund. Stort TACK till Malin som låter mig låna hennes bilder.

Om man inte visste bättre hade man kunnat tro att det var Maja som var släkt, för de är onekligen mycket lika.

Tur att båda hundarna...

... blev övertränade igår. För idag har jag varit sängliggande hela dagen i migrän. Jag har flera gånger bett både Maja & Mozes att bita av mig huvudet, men i just det fallet är det ovilliga att lyda. De ligger istället tätt intill mig i sängen och snarkar så smått. De är verkligen en tröst när jag mår så här.

En sommarspeciell väckarklocka.

Några hundra meter bort på en tvärgata finns en hundkennel, som föder upp helt andra raser än labradorer. Dessa hundar är tydligen mycket morgonpigga, till skillnad från mig och mina labradorer. De släpps ut vid 6-tiden på morgonen och om det är av glädje, ilska eller bara vanan vet jag inte, men de skäller som tokar. Ni kan ju bara tänka er hur det låter varenda sommarmorgon när 7 tokskälliga hundar skäller allt de kan. Trots att jag sover med öppet fönster och allt som oftast vaknar av detta skällande, är det ändå lugnt om man jämför med det som kommer sedan. Kennelägaren verkar nämligen inte uppskatta skällandet utan skriker och svär åt hundarna, så högt att 7 hundars skall låter som ett muspip i jämförelse. Ett tag trodde jag hon använde megafon, men hennes närmsta grannar har intygat att hon rösttränat på samma vis i så många år att hon når de höga ljuden utan större problem.
Under vintern är mina fönster stängda och ljudet blir sällan så högt då att jag vaknar av det. Därför har det blivit lite av en sommarkänsla av att vakna av hundskall som följs av en svärande ramsa som skulle få vilken sjöman som helst att rodna.

Mozes i vassen

Åskan och blixten avbröt dagens hundträning. Tur var väl det, för annars hade jag hunnit göra ännu mera fel. Nya tag imorgon, så hoppas jag att Mozes hittar ut från vassen...

Mindre populär Pearl Jam

Det finns trevligare sätt att vakna på än att höra hur en mus plågas till döds precis utanför sovrumsdörren. Precis som det finns trevligare ljud att lyssna på än att höra hur en katt käkar upp en mus, det krasar något förfärligt. Det finns dessutom trevligare sängkamrater än en mycket mätt och belåten katt, iallafall när man vet vad (vem?) han precis har tuggat i sig...

Spegel spegel på väggen där...

Min dotter gillar att spegla sig. Inget konstigt med det, när man är så vacker som hon är. I och för sig kan det där speglandet gå lite till överdrift emellanåt. Som igår tillexempel. Vi satt mitt emot varandra och pratade, helt plötsligt får jag inget svar, sen säger hon: Åh mamma, jag ser mig själv i dina solglasögon och jag vill aldrig sluta titta...

En gammal bild på skönheten

Gott och blandat

Häromdagen bestämde Klara-Fina sig för att vi skulle inviga glassmaskinen och smaken skulle bli polkagris. Alla ingredienser inhandlades och vi satte igång. Det var lättare än jag trodde, men eftersom vi inte har någon elvisp blev större delen av glassen rinnig, men ack så gott! Det kommer vi absolut att göra om, fast med elvisp nästa gång.

Efter att hundarna fått vara med på stranden i Yngsjön och simmat massor var de riktigt trötta igår. Klara-Fina kom på idén att vi skulle åka till Sandviken, världens bästa strand. Hundar är inte tillåtna där och således besöks stranden allt för sällan. Det var klarblått vatten, fullt med folk och finfin sand. Sandviken är mitt paradis!

På kvällen orkade jag inte åka och handla mat, utan gick ut i trädgården.Det blev olika sortes tomater och mangoldsoppa. Gott och lite extra mysigt när man odlat maten själv.

Idag är jag liggande i migrän. Jag lyckades dock stå på benen några minuter och då fick Mozes ta 4 dirigeringar/linjetag i skogen. Bra träning och duktig hund.

Yngsjös fantastiska strand

Idag har vi varit på Yngsjös hundbadplats. En alldeles underbar sandstrand. Idag var det höga vågor och varmt vatten, helt fantastiskt! Det märktes dock att hundarna inte var vana vid att bada i vågor och framförallt inte på så djupt vatten. Dels blev stackarna överskölda hela tiden och dels tyckte båda att det ytterst obehagligt att både Klara-Fina och jag var under vatten så mycket. De simmade oroligt omkring för att kontrollera oss båda. Maja blev också lite stressad av att befinna sig där på stranden, inte över alla hundar (det var packat med folk och alla hade förstås minst en hund med sig). Nej då, Majas stress berodde på att sanden var så finkorning att hon inte hittade en enda sten att flytta på. Hon letade och grävde och fortsatte att leta. Nästa gång ska jag ta med lite stenar till henne...

Sommarlov

Åh, vilken härlig dag jag har haft idag. Det började med dirigeringsträning för Mozes som gick ok. Det var så fruktansvärt varmt att jag inte stod ut i skogen. Istället åkte jag och hundarna till stranden. Jag badade lite, men satt annars och njöt av solen samtidigt som jag läste en bok. Hundarna badade, plaskade men letade framförallt efter stenar på havsbotten (Maja har lärt upp Mozes och de håller på i timmar). Jag mötte en kollega på stranden och insåg hur långt borta jobbet känns, oändligt avlägset. I verkligheten är jobbet dock inte så avlägset, bara tio dagar bort. Jag gillar förvisso mitt jobb men tycker inte att det borde få inverka så mycket på mina dagar som det faktiskt gör. Jag trivs med att ha all tid i världen för hundträning...

Efter stranden åkte jag hem och bakade pizza som Klara-Fina och jag ska ha med till stranden imorgon. Sedan satte jag på grillen och väntade på att hon skulle komma hem från semester hos farmor och farfar. Vi grillade S´mores samtidigt som hon berättade om alla sina semesteräventyr.

Det är verkligen härligt att ha sommarlov! Jag önskar bara att det fanns ett lika långt lov på hösten... och vintern... och våren...

Tre underbara minuter

Alla som är intresserade av fotboll vet att det inte går så bra för Mjällby AIF, laget i mitt hjärta. Eller om vi ska vara helt ärliga, det har gått käpprakt åt skogen. Mjällby ligger nästsist i allsvenskan och hotas av nedflyttning till superettan. Förra matchen vanns dock med fantastiska 5-1 och det kändes som om ljuset återvände till Blekinges stolthet.
Idag mötte MAIF ärkerivalen Kalmar FF och känslorna verkade heta på planen. Precis i slutet av matchen fick Mjällby en helt rättvis straff och gjorde mål (Löken). Underbart! Minuten efter gjorde Mjällby mål igen (Osiako). Fantastiskt! Och minuten efter det gör Mjällby ytterligare ett mål (Eriksson - senaste nyförvärvet). Jag saknar nästan ord... Tre helt underbara minuter för mitt gulsvarta hjärta!

Brutet löfte

Mamma startade också på jaktprovet i Hunneberg. Hon fick två 2:or och var inte helt nöjd. Efter provet bestämde hon sig för att helt sluta träna hundar och istället skaffa sig en ny hobby. Den nya hobbyn skulle bli att ha det fint hemma och baka bröd(?). Dock kom hon snart på att hon inte ville måla eller reparera saker, ha det fint hemma skulle således innebära att städa mer. Jag kom då med ett förtjusande förslag; Jag kunde ta över all hundträning och hon kunde städa även hemma hos mig. Jag tror inte att mamma godtog mitt förslag för idag har hon tränat hundarna nästan hela dagen och inte städat ett dugg (och absolut inte hemma hos mig efter vad jag kan se...).

Mozes 1:a pris

Mozes, Levenghyl Monza, fick ett första pris på sin jaktprovsdebut. Han var helt underbart bra och fick en suverän kritik, såväl muntligt som skriftligt. Jag återkommmer med protokollet på hemsidan.
Duktiga duktiga Mozes.

Mobilen borta

Efter simmet var mobilen helt borta. Jag vet inte om den slunkit ur packningen, jag tappat den eller om den blivit stulen. Jag har letat och letat.
Innan jag hittar den eller fixar en ny, kommer bloggen med all sannorlikhet att uppdateras sällan. Och det är heller ingen mening att försöka ringa mig...