Det började duggregna så vi skyndade oss ut i pulkabacken. KF åkte tillsammans med hundarna och snart fick hon sällskap av en vän. Själv satt jag på två fårskinn och försökte mota bort febern.
Vi vilade hemma några timmar tills vi blev bortlurade till pappa. Han serverade en överlyxigt skaldjusbuffé, som var fantastisk god. Tillsammans med mina närmsta avnjöt vi måltiden och jag fick massor av paket. En perfekt födelsedag, trots hosta och feber.
Solen strålar också idag, ett alldeles underbart väder. Tyvärr orkade jag bara en kort promenad idag. Jag har frossa och fryser trots 4 täcken och mössa. Men Mozes värmer mina fötter.
Ligger i soffan och tittar på Annas eviga, där de pratar om rädslan för att åldras. På lördag fyller jag 35 vilket känns oerhört absurt, eftersom jag känner mig som 75. Till alla er ungdomar kan jag bara konstatera att det inte är någon hit att vara 75. Man har mest ont överallt och önskar att man hade haft ork för en rolig hobby så man slapp titta på Annas eviga.
- 10, men febern och solen håller mig varm. Stjärna & Maja springer som galningar i snön, medan mamma och jag går extremt långsamt.
Sent igårkväll kom ett riktigt snöoväder här i Mörrum. Det lät som om huset skulle blåsa sönder och när jag vaknade såg jag att det kommit över 2 dm snö under natten.
Tyvärr har hostan förvärrats och febern satt igång igen. Vid vår väldigt korta promenad var hundarna galna av glädje!
Mozes visade att bästa träningen är att vila sig i form. Jag har ju mest varit sjuk och nerbäddad i soffan och Mozes har bara fått vila. Idag trotsade jag förkylning och halsont och körde ett träningspass med Mozes. Han gjorde allt perfekt och jag kunde inte vara mer nöjd med honom. Min Mozes, världens bästa Mozes.
Nu ligger vi här nerbäddade i soffan igen, både Klara-Fina och jag. Det verkar inte vara slut på eländet 2012. Jag hoppas innerligen att nästa år blir bättre.
Jag väcktes mitt i natten av ett pipande och krafsande ljud som i min sömndimma fick mig att tänka på möss. Naturligtvis blev jag direkt klarvaken och kunde inte somna om, trots att jag snabbt insåg att det krafsande ljudet troligtvis var Mozes som sprang i sömnen och pipet kom från brandlarmet. Jag fattar att det är bra att brandlarmen varnar när batteriet börjar ta slut, men att det irriterande pipande ljudet ska sätta igång klockan två på natten kan inte vara rimligt.
Jag fick gå ner på nedervåningen och slet bryskt bort brandlarmet, samtidigt passade jag på att ta in katterna. Ofelia är inte bara bra sovkompis till en sjuk Klara-Fina, hon är dessutom en suverän jägare.
Mozes hämtar in en vattendirigering efter ett par dubbla på vatten. Träningskompisar idag var mamma & Lycka och Maja & Klara-Fina.
Pappa fyller år idag och Klara-Fina har gjort ett mycket kreativt grattiskort.
Pianolärarinnan av Elfriede Jelinek.
Tyvärr förstördes läsningen lite av att jag såg att författaren vann Nobelpriset 2004. Jag upptäckte det efter att jag lånat boken, men innan jag började läsa. Boken blir förstås inte sämre av det, men för mig känns den mer jobb än fredagsnöje.
Språket är förstås suveränt och boken förtrollande bra hittills.
Tre besök på vårdcentralen på två dagar. Jag är konstaterat frisk, hjärtat i finfin form och såret är nästa läkt. Men nu är jag däckad...
Superträning för Mozes i vatten och sedan middag med mamma och pappa på Harrys. Det är precis så man ska avsluta en måndag.
Tänk så olika dagar kan vara. Söndagen var en dag utan dottern och det fanns både jakter och jaktprov jag hade kunnat få på, för att inta tala om roliga träningar. Istället låg jag nedbäddad i soffan med en eländig migrän. Om träningarna, jakterna och jaktproven kunde jag på kvällen läsa om på facebook.
Det var förstås inte bara morgonen som ställde till det, utan jag är dessutom rätt sliten i kroppen och har värk i såret. Men jag tänker nästa år, då ska inget alls komma ivägen för mig, Maja & Mozes när vi ska på jakter, jaktprov och träningar. Så det så!
Erkers Marie Perssons böcker om morfar Karl-Anton är Klara-Finas absoluta favorit just nu. Och det är lätt att förstå varför.
Vi fredagsmyser med chips. Naturligtvis salt and vinegar, en smak jag lärde mig att älska när jag bodde i England. De är inte lätta att få tag på, men nu har Mörrum börjat sälja en lyxigare version och det uppskattas.
Med tanke på årstid och hälsotillståndet blir det Echinacea som dryck. Vi ska inte bli sjuka!
Hundarna fredagsmyser med varsitt märgben.
Direkt från jobbet till Klara-Finas handbollsträning, är schemat på onsdagar. Stressigt, men väl där tar hundarna och jag en runda vid ån. Efter träningen är klar väntar upptinade kräftor. Lyx!
Mitt operationssår verkar läka utan operation. Det såg betydligt bättre ut än förra veckan, tyckte världens mest pessimistiska sjuksköterska och när hon säger det vet man att det är sant.
Vi firar med Klara-Finas favoritmat, tacos extra allt. Mums och skål!
Detta är Mozes fina dotter Troya. Ögonfärg, uttryck och soffpassionen har ärvt av sin far. En riktigt söt liten tös.
Tack Camilla för den fina bilden! Vi önskar dig och Troya all lycka med både kurser och jakt!
Det är knappt jag vågar säga det, men jag mår mycket bättre. Igår eftermiddag kände jag att smärtan började ge med sig och jag la mig inte i sängen förrän klockan 22 (jag låg visserligen i soffan, men ändå). Under veckan klarade jag inte att stå på benen efter klockan 17 och det trots höga doser smärtstillande.
Men nu känns det som om jag ser ett ljus i tunneln. Imorgon ska jag till läkaren. Risken finns visserligen att undersökningarna där kommer göra så ont att smärtan återkommer.
Idag var jag så pigg att vi efter min hemlagade franska löksoppa gick ut och tränade. Mamma & Lycka, Klara-Fina & Maja och jag & Mozes. Markeringar och dirigeringar. Det var Majas första träning sedan borrelian och hon var taggad till tusen. En halvknallning som KF lugnt lyckades avstyra, men annars skötte hon sig bra. Mozes var så lycklig att han nästan hade svårt att koncentrera sig på att gå fot. När jag skickade honom for han iväg som en kanonkula. Härligt!
Imorgon är bästa jobbedagen. I år.är jag nämligen hjälplärare på bildtimmarna som ligger på tisdagsmorgonen. Lite praktisk kultur är alltid välgörande.
Numera kör jag med vitsvart inredning. Väggar, bord och stolar är vita och allt kombineras med svarta hundar och hundhår.
På besök är Lycka och Stjärna.
