Min kulinariska fredagsmeny

De senaste åren har jag inte tålt antibiotika alls, magen vänder sig ut och in direkt. Det gjorde den denna gången också men tack vara hög dos omeprazol har det fungerat. Tills idag.

Nu gäller det att hitta sätt så magen klarar av de resterande 17 dagarna. Morgondagen inleder således en ny spännande diet.

Frukost: Proviva Nypon

Lunch: Proviva Nypon

Middag: Proviva Nypon

Mellanmål: Proviva Blåbär

Kvällsmat: Proviva Bläbär

Känns onekligen mycket spännande, not. Men jag minns hur fort såret försämrades och smärtan intensifierades så fort förra antibiotikakuren tog slut. Och ett konstant illamående med kräkningar är inte heller något som tilltalar. Och vem vet, på lördag kanske min mage klarar att festa på lite turkisk yoghurt.

Published with Blogger-droid v2.0.2

Någon som vet vad detta är för läskig snigel?

Published with Blogger-droid v2.0.2

Grillkväll vid ån

KF, mamma och jag grillade vid ån ikväll. Alla hundarna var med. Maja lärde ut hur man plockar stenar under vatten och både Coco och Otto hittade sina livs första stenar.

Coco blev dock rätt snabbt utvisad till bilen efter lite väl grymma attacker på in far.

Published with Blogger-droid v2.0.2

Förgrymmade unge

Är det någon som förtjänar att sitta ett par dygn i snickarboa så är det Coco. Hon är så elak mot sin far och världens snällaste Mozes säger ytterst sällan till henne. Värst är hon när hon är lite uttråkad vid vattnet. Föräldrarmisshandel heter det visst.

På ett par kort är snart 12-åriga Tuva med.

Published with Blogger-droid v2.0.2

Cool Moz

Träningen gick suveränt, förutom första där jag skickade Moz 20 m fel och gav närsökssignal. Det löste sig till slut och resten gick super. Han är så cool min Moz.

Published with Blogger-droid v2.0.2

Bra

Published with Blogger-droid v2.0.2

Infångad Lycka

1 minut efter att Lycka har fått komma in i bilburen, lägger hon sig ner och vilar. Utmärkt, för nu är vi på väg till träning med en löpande Lycka och (än så länge) cool Mozes.

Published with Blogger-droid v2.0.2

Två labradortikar skänkes mot snabb avhämtning

C hade köpt 2 portioner bakad potatis med sallad, till mig idag. Middag ikväll och lunch imorgon. Hon är onekligen en klippa.

Jag hann inte mer än vända ryggen till så hade Maja käkat upp en potatis och Coco en potatis och salladen. Maja höll på att skämmas ihjäl när jag såg det medan Coco tyckte det var gott, studsade lite och undrade om hon kunde få mer. Grrrrr...

Published with Blogger-droid v2.0.2

Cykelironi

För några år sedan köpte jag en Skeppshult (cykel). Eftersom jag verkligen avskyr att cykla insåg jag efter något år att det hade blivit betydligt billigare att ta taxi än att köpa cykeln.

Men så uppstod en liten kris förra veckan. Jag var tvungen att ta mig ner till distriktsköterskan för att få såret omlagt, men kände inte att jag var i form att köra bil. Det är 1,5 km till vårdcentralen cykelvägen, men 2,1 km bilvägen och tar lika lång tid. Så jag tog cykeln och jag cyklade och det har jag fortsatt med sedan dess. Det är dock ingen risk att jag blir tagen för fortkörning, jag kan inte ta i även om jag hade velat och det hade jag förstås heller aldrig velat. Mina cyklande vänner småfnissar över ironin i att det dessutom gör mindre ont att cykla än att sätta sig i en bil - i såret vill säga, låren och lungorna lider av cyklandet men det har onekligen en underordnad betydelse.

Published with Blogger-droid v2.0.2

Published with Blogger-droid v2.0.2

Published with Blogger-droid v2.0.2

En snurrig runda

Jag har varit betydligt sämre under några dagar. Operationssåret har varat och förvärrats och smärtan har varit fullkomligt olidlig.

Men idag såg det bättre ut och smärtan går att utstå. Men jag är så konstig och yr. Jag vet inte om det beror på infektionen i såret, smärtan, alla smärtstillande eller en kombination av allt.

Mamma hjälpte mig ut på promenad idag. Underbart efter över ett dygn i sängen, dessutom var det kallt och regnigt vilket är mitt favoritväder. Men snurrigt var det. Det kändes som om jag druckit en flaska vin för mycket. Den känslan har jag svårt att stå ut med när jag druckit för mycket vin, ännu värre är det när man inte ha druckit något vin alls.

Coco var överlycklig och flög fram som ett spjut genom svårtillgänglig terräng. Jag kan inte bestämma mig för om jag tror att hon var superskelett och därför kan ta sig fram så smidigt och kan hoppa över och ner från allt. Eller att hon efter allt springande, snäva kurvor i högsta fart och alla dårakiga hopp, inte har ett helt ben i kroppen. Glad är hon iallafall och det är en fröjd att se hur hon flyger fram.

Published with Blogger-droid v2.0.2

Mors dag

Jag väcktes med paket och frukost på sängen av min egen gullfia. Snart åker vi med blommor till mamma och sedan delar gullfian och jag en tid på sjukhuset. Hennes ögoninflammation ska botas och mitt sår ska läggas om.

Från sjukhuset åker vi sen till kyrkogården, vilket varken ska ses eller gillar symboliskt. Det är farmors grav som behöver nya blommor och ett besök.

Sist men inte minst ska Coco fira sin mamma. Jag antar att Majas drömfirande innefattar vatten och dummisar och åtminstone några minuter utan sin dotter.

Published with Blogger-droid v2.0.2

Jaktmässa på Tullgarn

Jag fick det här kortet av Mats. Han och Astro har varit på Tullgarns jaktmässa. Kortet hade likagärna kunnat föreställa Coco, så lika de är.

Tack Mats

Published with Blogger-droid v2.0.2

En filmstjärna i Karlshamn?

Nejdå, bara Klara-Fina med ögoninflammation.

Published with Blogger-droid v2.0.2

Brunch

Brunch på Fridolfs med Klara-Fina, lillC och A. Gott, men oj vad mätt jag är.

Published with Blogger-droid v2.0.2

Fredagsmys med bad

Klara-Fina och jag hängde med C & C till skorea i stan. Det var inte så flashigt som det låter, för det var bara fotriktiga skor som såldes. Å andra sidan är det vad jag behöver mest. När jag går sakta värker det minst, så numera går jag så mycket jag bara orkar.

Efter att ha shoppat loss bland de fotriktiga skorna gick vi runt Lindenborgssjön. Klara-Fina och lillC badade länge. De simmade omkring och hade just så roligt som man har när badar.

Den som uppskattade badet mest var Coco. Hon hoppade i och simmade runt en liten stund, sen simmade hon iväg ca 100 meter och tillbaka igen. Hon följde Mozes på hans lite avslappnade simturer, innan hon fräste iväg ca 200 meter spikrakt mot mitten av sjön. Hon simmade så målmedvetet och ett tag var hon så långt borta att jag inte såg henne. Men så kom hon tillbaka med en flaska i munnen. Det är faktiskt inte tillåtet att skräpa ner tycktes hon säga innan hon simmade iväg igen. Maja simmade hela tiden nära barnen och håller dem under uppsikt. Det resulterade i ett stort och värkande rivmärke på Klara-Finas ben, men 0 drunknande barn. LillC fick testa att hålla Maja i svansen och bli inbogserad av henne.

Mozes simmar avslappnat iväg på små rundor och bara njuter. Han håller dock stenhård koll på barnen. Maja & Mozes är fantastiska vänner till barnen.

Efter simmandet handlade vi lite mat och väl hemma satte vi på grillen och började förbereda maten. Grillbitar av nöt, nypotatis som fick kokas och sedan slängdes på grillen. Majskolvar, aubergine, paprika som vi tog bort skalet på, grillades också. Sockerbönor, olika sortes kryddsmör och tzatziki blev goda tillbehör och riktigt god cider från Kivik kompletterade måltiden perfekt.

Till efterrätt blev det the tårta!

Nu är jag så trött att jag undrar om jag kan stiga upp imorgon och så mätt att jag funderar på att aldrig äta. Fast om jag minns rätt har vi en brunchdejt inbokad med A imorgon. Så tydligen måste jag borde stiga upp och dessutom äta. Brunch är ju det bästa jag vet...

Pga allt förband kan jag bara ha vissa kläder och ingen av byxorna finns det fickor för mobilen. De senaste dagarna har jag gått miste om många fototillfällen. Ska försöka hitta något sätt att ha mobilen med. För den här bloggen är lite beroende av bilder.

Published with Blogger-droid v2.0.2

Tårtan, igen

Glömde berätta att fyllningen var jordgubbsmousse och chokladmousse med chokladbitar i. Locket och all dekorarion var ätbar och gjord av sugerpaste och ihoplimmat på tårtan med ljuvlig smörkräm med jordgubbssmak. Länken till Jessicas tårtblogg, där man kan göra beställningar, finns i ett tidigare inlägg.

Published with Blogger-droid v2.0.2

Tårtan

Idag har vi varit på tårtkalas hos Catrin. Som tack för all hjälp överraskade vi henne med tårtleverans till jobbet idag. Generös som hon är bjöd hon in oss till tårtkalas. Finaste och godaste tårtan jag någonsin ätit.

Published with Blogger-droid v2.0.2

Elskade dotte

En present från min elskade dotte. Det är mig hon har avbildat på teckningen. Så snygg jag är...

Published with Blogger-droid v2.0.2

BMW X3 = bra plats för 3 hundar?

Pappa har köpt en ny bil, en BMW X3. Undrar om han någonsin mer kommer låta mina blöta hundar få följa med?! Eller ens torra hundar? Eller om ens jag släpps in...?!

Published with Blogger-droid v2.0.2

Ändrade planer

Man behöver ju inte vara en läkare eller Einstein för att inse att vår planerade cykeksemester på Öland ställs in i sommar. Klara-Fina älskar att cykla, det är bland det bästa hon vet, så hon hade verkligen sett fram mot det. Jag berättade för henne om att det inte längre var möjligt och hon tog emot beskedet med förvånansvärt lugn. "Det gör inget mamma, men vi väl åka och bara varje dag som vanligt?"

Jag förklarade att visst kunde vi åka till olika stränder i sommar och hon kunde få bada, men troligtvis skulle mitt operationssår hindra mig från att bada. Hon svarade: "Men herregud, stackars mig! Ska jag verkligen stå ut med dig om inte du får bada?"

Published with Blogger-droid v2.0.2

Till middag ikväll:

Rå bakpotatis, direkt från skafferiet.

Published with Blogger-droid v2.0.2

Och jag som undrat...

...varför inget, av det vi sår och odlar, tar sig i mitten av Klara-Finas odlingslott.

Published with Blogger-droid v2.0.2

Huggorm?

Nej, bara Coco som tyckte det var perfekt väder för att attackera och hugga sin vilande pappa. Hon borde fått namnet Kungskobra, det hade passat bättre än det sofistikerade Coco Chanel.

Published with Blogger-droid v2.0.2

För varmt för lek, säger Moz

Published with Blogger-droid v2.0.2

Gratis SPA-behandling

Jag la mig ner i gräset med Maja som både kudde och stöd. Jag hade dock missat att hon rullat sig i gyttja precis innan. Nåja, lerinpackning lär ju vara bra för både hud och kropp. Gott för själen gör det absolut att ligga på ängen i strålande sol och svag vind. Mo och Co leker, medan Maja håller mig sällskap, nu bredvid mig istället.

Published with Blogger-droid v2.0.2

Kor på grönbete?

Än så länge är det bara mina hundar, men vi passar på att njuta av ängen för inom de närmsta dagarna får korna tillträde även till denna äng.

Innan idag övertalade jag mamma att köra mig till Svängsta för vattenträning. Vad det gäller hundträning är mamma i allra högsta grad lättövertalad att hänga på.

Vad det gäller vattenträningen gick det i princip helt perfekt. Sjön i Svängsta är som gjord för vattendirigeringar och Mozes är så otroligt stark på vatten att allt ser löjligt enkelt ut. När vi sedan tränade markeringar på land med Mo och en löpande Lycka, såg han mest löjlig ut.

Published with Blogger-droid v2.0.2

Kvällsmat?

Efter operationen måste jag ta tabletter fyra gånger dagligen. Blev nästan full i skratt när jag såg hur idiotiskt många tabletter jag tar på kvällen. Det är antibiotika, antiinflammatoriska, muskelavslappnande, smärtlindrare och så lite stöttning för magen, som vanligtvis inte alls trivs med någon av dessa tabletter. Men mitt mål är att bli av med alla dessa, så snart det bara är möjligt. När inflammationen och infektionen har läkt ut bör även smärtan ge med sig och voila är jag tablettfri.

Published with Blogger-droid v2.0.2

The perfect cake

Klara-Finas släktkalas ställdes in när hon fyllde 7 år. Jag hade tänkt kompensera det och bjuda på ett litet kalas, så snart jag blir frisk nog och kan sitta. I flera år jag KF pratat om att få en riktigt fin tårta, sådan som alla bakbloggare visar bilder på. Nu har vi hittat den perfekta tårtan och det är Jessica

http://jessicastartor.blogspot.com  som ska göra den. Den blir hjärtformad, vit med lila och rosa blommor och fjärilar. Smaken bad jag Jessica välja och det blir nog choklad och jordgubbar.

Det är hon verkligen värd min dotter, det är inte så lätt att ha en sjuk mamma, men hon är en ängel.

Published with Blogger-droid v2.0.2

Moz

Jag tränade Mozes i förmiddags. Han var så duktig att jag knappt finner ord för det. Lika mjuk som vanligt och samtidigt med ett fantastiskt driv. Jag dirigerade honom 150 meter med en störning i tät vinkel. Ett stopp och sedan klockan 11-ut och han spikade. Det jag gillar bäst är att han går att stanna så lätt, gör allt för att förstå vad jag menar och sedan öser på i högsta fart. Det bästa av två världar.

Published with Blogger-droid v2.0.2

Hjärnskakning

Published with Blogger-droid v2.0.2

Strålande insats

Smärtan är mindre och orken större, men jag är fortfarande oehört begränsad i vad jag kan göra. Ligga stilla i sängen eller gå i snigelfart, jag blir inte överstimulerad direkt.

Jag lyckades övertala mamma att komma och träna igen. Denna gången laddade jag upp annorlunda, dvs inte alls och så lämnade jag stavarna hemma. Vi vandrade iväg i samma gamla snigelfart och la ut kluriga linjetag/dirigeringar. Jag vet inte vad som var anledningen, men Mozes var bättre än någonsin förr. Snabb, stark och säker, ja helt suverän. Perfekta avlämningar dessuton. Jag vet inte om jag kan skylla på mina smärtstillande, men jag gjorde ett par idiotsvåra övningar och Mozes sken som en sol. Det riktigt strålade omkring honom. Världens bäste Mozes.

Tyvärr, det finns ju alltid ett sådant, rev han upp ett sår på ena frambenet. När vi var klara med träningen kom han fram och la upp tassen på mitt ben, så jag skulle se. Nu hoppas jag att han inte slickar på såret utan att det får läka fint.

Published with Blogger-droid v2.0.2

Mankan på utfärd

Jag har lånat ut Maja några timmar till goda vännerna C & C. Långpromenader i skogen och i Mörrumsån varvas med kel, lek och rätten att själv få äta alla resterna. Vi får väl se om hon går med på att följa med hem till mig sen.

Published with Blogger-droid v2.0.2

Hem ljuva hem

Jag behöver inte dagligen kollas av läkare utan nu kan distriktsköterskan komma hem till mig istället. Kanon, eftersom bilåkning numera alltid resulterar i tårar av smärta. Men något vidare roligt att få sovrummet förvandlat till ett sjukrum är det inte.

När sköterskan varit här var jag relativt pigg och smärtfri, jag slapp ju bilåkningen, så mamma och jag gick i snigelfart och kastade några markeringar. Jag tyckte inte Mozes var riktigt bra, inte tillräckligt distinkt på markeringarna och inga bjudande avlämningar. Jag vet inte om det berodde på att jag stod med stavar, fel uppladdning eller bara inte den bästa av dagar.

Vi gick en snigelpromenad också, med Coco i koppel och de andra lösa. Den absolut tråkigaste promenaden i mannaminne menar Coco. Hon tyckte ett tag att det var så illa att det stred mot de hundliga rättigheterna.

Hämden tog hon dock ut i förväg, nämligen i natt när hon rev ner alla galler och sedan massakrerade köket. Ett rum i huset som inte ser ut som ett sjukhus iallafall, snarare som ett dårhus.

Published with Blogger-droid v2.0.2

Ett gott skratt förlänger livet

Det går framåt. Idag var jag ute och gick en liten promenad med hundarna själv. Det blev nog lite för långt för på slutet var jag riktigt trött och smärtan efter var hemsk. Det intressanta är att när jag började bli riktigt trött slutade Mozes att leka med de andra och bredvid mig istället. Jag sa till honom att leka, men han envisades med att gå bredvid mig. Han är klok och så snäll, min Mozes.

Klara-Fina kom. Hon skulle stanna en timme och vi låg i sängen och läste. Hon ville sedan stanna över natten och eftersom det inte är någon skola imorgon går ju det bra. Det är så underbart att ha henne här. Vi tittade på roliga hund/katt-youtubeklipp och höll på att skratta oss fördärvade. När vi sedan tog en kvällspromenad sa hon att jag nog skulle bli omkörd av en snigel. Promenaden var på 50 meter och KF skrattade gott att jag kallade det promenad. Men det var nog ändå skönt för henne att se mig på benen.

Published with Blogger-droid v2.0.2

Ett litet steg för människan, ett stort steg för mig.

Mamma var här och övertalade mig att gå ut på en promenad. Jag var inte lättövertalad och grät av smärta bara av att vända mig i sängen. Men hennes argument lät rimliga.

Jag gick med stöd av stavar och klarade runt 300 meter. Det tog minst en halvtimme och var nog mitt livs tuffaste promenad. Men jag klarade det och jag är så otroligt stolt över mig själv.

Så skönt att få andats skogsluft, så skönt att få se hundarna springa och så skönt att vara så otroligt stolt över sig själv.

Published with Blogger-droid v2.0.2

Published with Blogger-droid v2.0.2

Life is sweet

Gårdagens läkarbesök var ett enormt bakslag. Orkar inte berätta om det och tro mig, detaljerna är allt för vidriga för att ens vilja läsa.

Dagens läkarbesök blev mer fysiskt smärtsamt, men inget bakslag. Tabletterna jag inte tålde i torsdags, ska jag börja ta igen. Tål jag inte dem nu så blir jag troligen inlagd igen.

Jag såg SVTs dokumentär om skönhetsingrepp och är upprörd. Det diskuterades huruvida dessa ingrepp var ok utifrån ett etiskt, moraliskt och ekonomiskt perspektiv. Men jag, i den situation jag är undrar hur någon människa kan utsätta sig för ett kirurgiskt ingrepp för skönhets skull. Vad får en människa att gå igenom denna smärta för ett vackrare utseende. Varför pratar ingen om smärtan? Fast å andra sidan sa den specialistläkaren som opererade mig att detta var extremt smärtsamt och att morfinsprutorna bara skulle ta bort toppen av smärtan. Jag antar att det är mindre smärtsamt att bli vacker än frisk.

Published with Blogger-droid v2.0.2

Bosse & Oscar

Published with Blogger-droid v2.0.2

Äntligen

Nu är jag hemma. Pappa körde hem mig och det var en smärtfull resa utan dess like. Precis innan jag blev hemsläppt rengjorde de mitt sår och det har de aldrig gjort utan att först bedöva mig med en spruta morfin. Det gjorde jävulskt ont med morfin i kroppen, utan kan jag inte ens beskriva med ord. Sedan fick pappa stötta mig den långa vägen till bilen. Lång, är kanske att ta i, men jag har inte stått på benen sedan innan operationen i fredags. Jag fick ligga i baksätet hela vägen hem och efter sårrengöring och promenad hade jag riktigt ont. Backen upp till huset var som vanligt gropig och jag liksom studsade där jag låg. Då kom tårarna. För då var smärtan så stor att jag inte kunde uthärda den längre. Det var dags för ny omgång smärtlndring men innan den hann verka grät jag som jag aldrig gråtit förr.

Men citodon och en tempurmadrass var effektivt och den värsta smärtan klingade av. Klara-Fina kom och vi läste sagor i sängen. Det var ren lycka!

Distriktsköterskan ska nu lägga om såret en gång dagligen och titta till så att läkningen påbörjas. Såret är alltså helt öppet, man valde att inte sy ihop det efter operationen för att det skulle läka inifrån. Men det innebär att jag vid ryggslutet har ett sår som är ungefär 2*3 cm stort. Däri ligger en kompress som byts varje dag och över det en tunn plastfilm. Man fattar ju att det gör ont.

Läkaren sa också att inga mediciner kan ta bort smärtan, bara lindra den något. Jag kommer sakna all hjälp och allt stöd från sköterskorna, som varit fantastiska. Men jag kommer inte sakna att dela rum med gamla gubbar som snarkar, fiser, rapar och kräks nätterna igenom. De stackarna mådde inte bra, men det var inte roligt att dela rum med dem. Då är det bättre att dela säng med en fisande och snarkande labrador...

Published with Blogger-droid v2.0.2

Varför?

Varför väcker man alla patienter kl 5 varje morgon för att ta blodtryck och temp? Kl 5 är väl ändå en fullkomligt okristlig tid, även med Luthers mått mätt. Det är ju inte heller som om någon av oss här behöver passa några tider och frukosten dröjer några timmar till.

Published with Blogger-droid v2.0.2

Xperia Arc, min räddning

Det är tillåtet med att använda mobilen på sjukhus numera (åtminstone där jag ligger) och det är helt fantastiskt. Inte för att jag orkar prata i telefonen, men jag kan kolla webbtv, facebook, messa och snart lyssna på Mjällbys match. Hördosan som finns på sängbordet passar min mobil och den lägger man på kudden och slipper störa de andra. Dessutom slipper jag bli störd av "rumskompisarnas" besökare. Själv har jag förbjudit alla besök, jag mår alldeles för dåligt för det. Men när man tittar på Kobra gör det ju inget om man slumrar till eller pausar.

Published with Blogger-droid v2.0.2

Plåster

Nästa gång deras plåster är allergivänligt och alla tål det, ska jag visa denna bild. Ett vanligt blodprov och ett plåster, sen ser jag ut så här.

Smärtan är värre idag, men sköterskorna underbara och hjälper mig allt de kan. Vilka hjältar!

Published with Blogger-droid v2.0.2

Saft är en underskattad dryck

Efter att ha legat gråtandes av ensam i ett rum, där larmknappen inte var mer effektiv än att be om hjälp i snobbigaste affären, skulle jag äntligen få åka bort till Karlskrona. Haft sa två timmar i förväg att jag inte kunde sitta i en bilstol och eftersom.ambulanserna var upptagna med en bilolycka, beställdes en liggtaxi. Uppenbarligen blev det fel i beställningen och världens snällaste taxichaufför kom i en minibuss med ett säte. Sköterskan sa att det var bråttom och att jag fick stå ut. Både chauffören och jag fattade att det inte gick efter en minut, så jag fick lägga mig på golvet.

Väl framme i Karlskrona visste jag inte vart jag skulle ta vägen, men taxikillen ledsagade mig rätt och letade upp rätt människor. Vi möttes av fantastiska sköterskor som först lät mig duscha och sedan gav mig alla de mediciner jag enträget hade frågat efter i Karlshamn. De satt och pratade med mig tills läkaren kom. Läkaren konstaterade att det var tur att jag stått på mig om narkos, för denna operation skulle inte kunnat göras korrekt under lokalbedövning. Direkt efter blev jag skickad på operation och även där var personalen helt underbar. Narkosläkaren sa att nu kommer det smaka lök och en otäck smak av lök intog min mun, sen minns jag inget mer.

Jag vaknade upp två timmar senare och hade tydligen bladdrat en del om Coco, vilket måste vara ett friskhetstecken.

De hade tagit bort en ofarlig cysta vid ryggslutet,som var omgiven av massor av var och blod. När jag kom in till operation var huden så spänd att allt höll på att självspricka. En lokalbedövning hade inte hjälpt då och hade jag inte varit nedsövd hade det inte gått att få bort allt.

För att det ska läka inifrån har man ännu inte sytt igen såret och jag är lite osäker på vad som händer nu. Jag har haft dropp i flera timmar, det är över 30 timmar sedan jag åt något. Alla ni som vet hur det är att vakna upp från narkos, vet hur illa det smakar i munnen och hur prasslande torr man är. Jag har fått lov att dricka 1 dl saft de senaste fem timmarna och saft är onekligen underskattat. Även om jag inte är troende utnämner jag saft till gudarnas dryck.

Published with Blogger-droid v2.0.2

Published with Blogger-droid v2.0.2

Efter tre timmar i Karlshamn

har jag nu fått dropp och snart tror de att ambulansen kommer som kör mig till Karlskrona, där jag ska opereras. Det är inget farligt men det gör extremt ont.

Det är tomt på både patienter och personal här och allt går så sakta att jag ibland undrar om jag flyttats till Alice i underlandet. Jag ringde på akutklockan, de kom efter 20 minuter och frågade vad det var. De smärtstillande tabletterna fick jag vänta på i ytterligare 45 minuter.

Published with Blogger-droid v2.0.2

Coco, min glädje i livet

Efter jobbet var jag tvungen att åka till sjukhuset och mamma fick såldes passa hundarna lite längre. Hon tog dem från rymningssäkra dagiset till tvättstugan. 2 minuter senare upptäcker hon att dörren till tvättstugan är öppnad och att den nye helt automatiskt självgående gräsklipparen fick en utskällning av Coco som hellre ville jaga än bli jagad.

Min kära mor uppskattade inte riktigt humorn i detta och när jag hämtade hundarna var Coco åter i dagisrummet (som har den enda dörren hon inte kan öppna själv).

Själv har jag börjat inse att Coco ger så mycket kärlek och jag skulle inte kunna leva utan henne. Men den kärleken kostar, vi har inte låta hela saker i huset eller bilen längre. Men mitt hjärta är helt!

Published with Blogger-droid v2.0.2

Tripp, trapp, trull

Efter en timmes promenad stannade vi för en badpaus på klipporna.

Published with Blogger-droid v2.0.2

Pimpad cykel

Cykeln, cykelkorgen och hjälmen blev pimpade med lite blingbling. Vad lite glitter kan glädja en 7-årig flicka.

Published with Blogger-droid v2.0.2

Published with Blogger-droid v2.0.2

Picknick vid havet

Klara-Fina och en kompis plockade blommor vid havet medan hundarna badade och jag läste en trädgårdstidning. Jag gillar mina föräldralediga eftermiddagar.

Published with Blogger-droid v2.0.2

33 grader på uteplatsen

Published with Blogger-droid v2.0.2

Ropen skalla, en Duvkullan till alla

Ju mer utveckling av jaktproven som sker och ju större betydelse A-proven får för aveln, desto viktigare blir det att kunna skicka sin hund rakt fram, så kallat linjetag. 
Naturligt för de flesta hundar är att sicksacka sig fram, för att få hjälp av vinden att hitta det som bör hittas. Men nu är det ju så att hundföraren kanske vet om att längst ut ligger ett skammat (skadeskjutet) vilt som ska hem först. Änderna ska inte lida. Därför är det så viktigt att våra hundar är så säkra på dessa linjetag och springer rakt dit föraren pekar, utan massa skrikande och blåsande.

De flesta hundar får nöta in dessa linjetag och jag måste erkänna att jag är oerhört imponerad av alla hundtränares påhittighet var det gäller linjetagens variation.

Men vad många inte vet är att det finns en genväg till det perfekta linjetag, nämligen att köpa en labrador från Duvkullan. Näst intill helt otränade hundar håller en spikrak linje i högsta fart. Det är alltid lika roligt att se och jag upphör aldrig att förvånas eller imponeras. Jag har sett många Duvkullor och alla har haft fantastiska linjetag och jag är rätt säker på att ingen av förarna har behövt fundera speciellt på att få sina hundar att springa rakt med trygghet och fart. Hatten av för Agnetas fantastiska uppfödning.

Published with Blogger-droid v2.0.2

Blogguppehåll, over and out

Jag och Klara-Fina tog en veckas ledighet för att bara vara hemma tillsammans. Det är ju sista gången det går. Efter sommaren börjar hon ettan och då gäller skolplikten (nolllan är frivillig). Hundarna har älskat att vi har varit lediga och tillbringat all tid med dem. I det fina vädret har vi varit på stranden, vid ån och klipporna vid havet. Vi har lekt med fotbollar, tennisbollar och dummisar. Coco har även lekt med mobilladdaren, som bara överlevde genom snabbt ingripande och silvertejp. Dock blir den aldrig var den var och mobilen har stannat hemma på laddning mest hela tiden. Fast vi har låtsats att vi tagit omvärldstime out, vi vill ju inte svärta ner Cocos rykte allt för mycket (sic!).
  

Imorgon är time outen över (laddaren på jobbet kan börja användas) och ni ska få se några sköna bilder på bröderna Bus. Astro har spårat och Bosse har tuggat antik minkpäls preparerad med arsenik. Nej, det är ingen Agatha Christie-roman, utan en vanlig dag med en Guamikeni af design. På tal om att svärta ner ryktet, så tog Bosse åtminstone silverminken, lite glamour ska det väl vara även i Skännig.  

Jag ska dessutom blogga om två valpkullar, alla är redan tingade, så det är riskfritt att läsa.

Published with Blogger-droid v2.0.2