Sidor

söndag 30 oktober 2011

Aja baja bajaMaja

Majas mage växer från dag till dag, nästan explosionsartat. Jag börjar dock bli tveksam till om det bara är valparna som växer, eller om hon hittar saker att tugga i sig. För lika snabbt som magen växer, sprider hon gaser runt sig. Idag kunde Klara-Fina och jag knappt sätta oss i bilen för det luktade... Ja, det luktade så illa, som om någon släppt en stinkbomb därinne (vilket faktiskt Maja på ett sätt hade gjort). Vi fick köra med alla fönsterrutor nervevade och ändå hålla för näsan.

Nu ligger Maja här med mig i sängen och snarkar som en full lastbilschaffis. Varje gång hon släpper väder, vaknar hon med ett ryck, sniffar i luften, tittar anklagande på mig (!) och flyttar förnärmat på sig.

Imorgon ska jag in till stan och köpa doftljus! Och inte bara ett...


Mozes & Pearl Jam håller sig långt från (baja)Maja

lördag 29 oktober 2011

Det finaste man har lägger man på bordet

Mat, medicin och lite Mozeshealing

Efter att ha ätit mammas mat, låtit medicinen verka och njutit av lite Mozeshealing, känner jag mig mycket piggare. Jag tror att jag ska försöka ge mig ut i trädgården, njuta av det vackra vädret och försöka börja få iordning på allt det vildvuxna. Kanske tar jag kameran med mig.

* * *

Kameran fick följa med och här ser ni några bilder;
Min nya eldkorg invigdes
Ofelias nya favoritplats

Fjärilarna drivna av solceller är fortfarande lika fina, trots att jag köpte dem i början på sommaren



Sjuk - stackars mig

Alla dagens planer gick i stöpet, då jag vaknade med fullständig migrän. För att göra det hela än värre, så har jag dessutom ont i halsen. Stackars mig.
Det vackra vädret som ni andra njuter av idag, är enormt störande när man inte tål ljus. Stackars mig.
Maja och Mozes ligger bredvid mig i sängen. Mozes känner på något sätt av när jag har migrän. Vanligtvis ligger han alltid nere vid mina fötter, men när jag har migrän lägger han sig uppe vid min kudde och när värken är som värst, lägger han sitt huvud på min högra migränvärkande del. Det är faktiskt bättre än vilken medicin som helst. Lyckliga jag.
Min fantastiska mamma kom bort med mat och dricka till mig. Lyckliga jag.


fredag 28 oktober 2011

Härliga hundar i höstskrud

Vide, Mozes & Maja

Mozes, Maja & Vide

Maja

Moxes, Vide, Dante & Maja
  
Mozes och mammas Vide
 

onsdag 26 oktober 2011

Idag...

...har inget vettigt alls blivit gjort. Tycker jag. Maja är däremot mycket nöjd med dagen. Vide behövde träna stadga och därför fick Maja hänga med och tränas. Hon jobbade på bra idag, det var knappt man kunde ana att hon är dräktig. Hon satt och riste i hela kroppen medan hon väntade på sin tur och sedan sprang hon iväg med riktigt bra fart. Och Vide då? Jodå, han gjorde också allt precis så som han skulle.

tisdag 25 oktober 2011

I morgon ska jag...

... städa, så att köket blir så här fint igen!

Skorna

Jag skrev tidigare om reservskorna jag köpte på Lidl för 199 kr och som skulle vara hemma hos mamma. Skorna har inte flyttat hem till mamma än och verkar inte bli reservbetonade, de är riktigt sköna och varma.

Talangfull katt

Jag hade med mig en dummy på morgonpromenaden. Den la jag på riktigt höga stora stenar och så skulle Mozes få lite hjärngympa och leta upp den. Om han hade varit smart hade han bara kollat var Pearl Jam satt, för mysigaste katten var en fena på att leta upp dummisar. Han hittade dem direkt och satt sedan bredvid och jag tror nästan han log när han såg hur Mozes fick anstränga sig för att komma åt dummyn. Jag funderar på om man kanske skulle träna Pearl Jam på att bära dummmisar, inkallning kan han redan...

Frågar man Pearl Jam vill han hellre lära sig cykla än apportera.

måndag 24 oktober 2011

Fler bilder

Värdighet? Valpig värdighet!

Häromdagen var mamma och jag ute och gick med hundarna. Det styntes att Maja var dräktig, inte för att hon är speciellt tjock, det är hon inte, utan för att hon gick med värdighet. Det passar henne att vara dräktig.

Igår åkte Klara-Fina skridskor med sin bäste kompis. När de var färdiga så kom jag dit och vi gick till baksidan, där det finns en liten snökulle. Barnen hoppade och lekte bland snön och Maja ville inte vara sämre hon. Snö är trots allt det bästa Maja vet. Min goda vän Catrin tittade på Maja och sa  "Ja, idag är det inte mycket väridghet i henne" just som Maja hoppade någon meter upp i luften, fångade en snöboll och landade på rygg. Sekunden efter var hon uppe i luften igen i ny jakt efter snöboll.

Medan de andra packade ner en liten picknick, så gick Maja och jag ner till Mörrumsån och tog några nya bilder. Sedan körde vi allesammans till Sandviken där vi njöt av en klarblå himmel, stålande sol, glada barn, lyckliga hundar och god mat. Ibland är livet riktigt härligt.

Maja blev ännu gladare när barnen började göra äppelslungor. De täljer en pinne så den blir vass, som en grillpinne. Sedan sätter de på ett äppel och kastar iväg. Lite samma funktion som med bollkastaren. Jag hade bestämt att Maja inte skulle bada i havet. Men Maja ser numera mina bestämmelser mest som rekomendationer och följer dem lite när hon vill. Naturligtvis fullkomligt flög hon i och hämtade varenda äppel. Barnen fick de flesta äpplerna i hand, men med några stannade Maja och tog ett par tuggor först. För varje gång Maja slängde sig i havet och simmade med frenesi för att nå äpplet, suckade Catrin och mumlade något om "Vilken värdighet...? Hon uppför ju sig som en ouppfostrad unghund!"

Vi strövade omkring på stranden rätt länge och när barnen tyckte vi hade gått allldeles för länge, fick de kasta ett par markeringar var, med dummy - inte äppel. Nu var Maja lydig och duktig, fast särskilt fort gick inlevereringarna inte. Det gick det därmot för Mozes som hade satt en raket på rumpan och flög både in och ut.

 * * *
Min mamma bloggar ju på sin hemsida http://www.vattumannen.net/ under måndagsbörsen. Dagens inlägg var helt fantastiskt roligt, så jag måste kopiera det här:

"VAD TAR NI FÖR VALPEN DÄR I FÖNSTRET?

Sannas Maja har sett till att det händer lite saker och låter inte bara livet försvinna. Först testade hon med katterna och försökte våldta dem. Det var inte så klokt för det slutade med en klo i Majas öga. Nästa offer blev Mozes. Han var troligtvis inte lika aggressiv och gav till slut med sig. Ok då, sa Mozes och gav sig upp. Hennes envishet gav resultat. Nu ligger det fem till sex småmajor därinne och väntar på att bli uttagna till CoupedEurope`."

Och ja, jag kommer iallafall satsa på Europacupen med min valp!

* * *


Catrin tog denna bild. Dräktigheten syns inte så mycket än.

Maja vid Mörrumsån
Mozes i Sandviken
Den berömda och populära äppelslungan.
Maja lämnar inte C:s fötter när han har den i handen.
Mozes & C

fredag 21 oktober 2011

Maja är dräktig

Maja och jag var hos veterinären idag för ett ultraljud. Det konstaterades att Maja verkligen är dräktig och veterinären trodde på runt 6 valpar. Själv såg jag 5 valpar helt tydligt. Spännande!

De blivande föräldrarna funderar på att fira med ett bad
Hundarna springer runt på klipporna och jag njuter av de sista solstrålarna

tisdag 18 oktober 2011

Blå svamp

Igår när jag vara ute och gick hittade jag denna svamp. Finns det någon svampkunnig som kan hjälpa mig med namnet och ev lite informtation.

måndag 17 oktober 2011

Meningslöst O Z O N


Det finns olika syner man vill mötas av när man kommer hem från jobbet. Ett uppochnervänt hus är inte någon av dem. Vill någon vara snäll och vidarebefodra detta till mina hundar och katter, som tydligen har samarbetat bra idag...

* * *

Idag firade mina brorsöner sina födelsedagar. Deras pappa bjöd på fantastisk kokosmjölkgryta med kyckling. Min påhittighet vad det gäller presenter till unga tonårskillar har inte varit på topp i år. Eftersom jag misstänker att båda mina brorsöner är mycket mer påhittiga än jag fick de 200 kr var. Pengarna gömdes i varsin billig chokladkaka. Eftersom båda killarna är så väluppfostrade och artiga, tackade de snällt för sin choklad och la in dem i kylen. Tur att både mamma och Klara-Fina fanns på plats för att avslöja mitt trick, snabbare än kvickt.

* * *

Precis som så många andra har jag blivit smått besatt av att spela Alfapet på nätet. Det är hur kul som helst trots att jag vanligtvis är fullkomligt värdelös. Jag försöker övertala mig själv att jag spelar för att utmana mig själv och inte för att vinna över den okände motsråndaren, vilket förstås inte är ett dugg sant. Jag trodde tidigare att det mest irriterande var att inte vinna, men nu vet jag bättre. Det mest irriterande är att komma halvvägs in i spelet, vara nära redan då att slå sitt personliga rekord och så lägger motståndaren av. Lägger av. Lägger av när jag håller på att storvinna både över mina tidigare rekord men framförallt storvinna över någon annan. Det var faktiskt inte bara dålig stil, det var sämsta stilen någonsin. Jag hade dessutom möjligheten att lägga  O Z O N på 3*ordet.

* * *

Idag när jag steg in i mitt uppochnervända hus, kände jag mig som en (misslyckad) föreståndare på zoo. Det bara kryllade av djur överallt. Två studsande hundar och tre jamande katter är ibland vääääldigt många djur.

* * *

Världens finaste T, som jag är gudmor till, fyller 6 år imorgon. Till henne har jag varit betydligt mer påhittig vad det gäller present. Hon kommer att få en helt ljuvlig blå prinsessklänning. Jag blev så förtjust i klänningen att jag köpte en till Klara-Fina också. Hade det funnit i min storlek hade jag köpt en till mig också.

Jag är som sagt gudmor till T och även till brorson B, vars födelsedag vi firade idag. Hans storebror S är jag inte gudmor till, utan fadder. T & B är allstå mina gudbarn, men vad är S? Mitt fadderbarn?

 
* * *

Idag fick Klara-Fina sina skolkort. Jag kände först inte igen henne, hon såg så vuxen och stor ut. Tiden går så fort, det känns inte alls som länge sedan hon började dagis. Nu går hon i 0:an. 
Finaste Fina
 

söndag 16 oktober 2011

Mjällby, planer och funderingar

Äntligen blev det klart och jag är obeskrivligt glad och lycklig! 
 Mjällby AIF  spelar    Allsvenskan  2012  ! ! !
Tyvärr verkar det inte vara klart att mina favoritspelare stannar, men just nu gläder jag mig åt ett förnyat allsvenskt kontrakt!

* * *
Jag har varit inne på SSRKs hemsida och kollat resultat från jaktproven. Det är alltid kul att läsa, kolla upp släktingar och bli inspirerad. Idag slogs jag av hur ojämna resultaten är. Ibland är det 40% första pris och ibland endast 15%, Vad beror det på? Slumpen? Dåliga hundar/förare som anmält? Större andel andra raser? Sträng domare? Svårt prov? Dåliga vittringsförhållande? Dåligt vilt?

Troligen beror det på flera olika saker, men visst hade det varit intressant att göra en riktig utredning angående detta. Jag undrar om de på högskolan skulle godkänna ämnet som mitt examensarbete...?!

* * *
På tal om intressanta saker att läsa, har ni läst mammas blogg? Gå in på Måndagsbörsen och läs mammas alla roliga, snurriga och finurliga tankar. Superkul läsning, som jag verkligen rekomenderar.
Vattumannens kennel

* * *
Jag var och handlade på Lidl idag. Jag hittade ett par skor/kängor som var hyfsat bekväma, någon slags ful-gore tex och såg helt ok ut, för 199 kr. Dessa skor ska ställa hos mamma och ska under inga omständigheter flyttas därifrån. Det är nämligen så att ofta när jag hämtar hundarna från mamma (de är ju hos henne på "dagis") så frågar mamma och vi ska ut och gå eller träna hundarna. Jag måste nästan alltid säga nej, eftersom jag har så totalt opraktiska skor på mig och redan ont i fötterna. Nu ska det bli ändring på det, tack vare ett par superbilliga Lidlkängor.

* * *
Jag såg i SSRKs statistik att Mozes hel- och halvsyskon gjort bra ifrån sig på proven. Kullbrosan Milano hade nu fått 1 i nkl och gk kkl. En äldre halvsyrra hade fått 1:a i ökl och det börjar trilla in flera ettor i nkl hos de yngre halvsyskonen. Grattis till er alla!  Det är riktigt roligt när det går bra för släkten och mycket inspirerande.

* * *
Jag kollade statistiken för bloggen och blev verkligen positivt överraskad. Jag har nog inte förstått riktigt hur många det är som verkligen läser min lilla blogg. Mest chockerande var absolut alla utländska läsare. Sverige är naturligtvis det land med flest läsare, sedan kommer Finland, Danmark, Tyskland, Ryssland, Estland och USA. Från dessa länder kommer över 10-tals besök varje vecka. Jag antar att man kan tacka Google översättning för sina internationella läsare. Jättekul att det är så många som läser bloggen, jag kanske borde börja skärpa mig och tänka lite på vad jag skriver... Eller inte...

* * *
Annars planerar jag att samla energi för veckan som kommer. Det är mycket som ska göras och som måste bli gjort nu.
  • Beställa tid hos veterinären
  • Ultraljuda Maja
  • Sterilisera resp kastrera Ofelia och Pearl Jam
  • Vinterstäda trädgården (om någon har lust att hjälpa till är det bara att komma hit! Alla är VÄLKOMNA!)
  • Städa sovrummet
  • Städa köket
  • Städa hallen nere
  • Se över valplådan, ev måla om den (om Maja är dräktig)
  • Köra hem valplådan till mamma (eftersom det är där valparna kommer vara åtminstone första tiden, då jag inte jobbar hemifrån, som mamma gör)
  • Vinterförvara trädgårdsmöbler
  • Ringa försäkringsbolaget om mobilen och sedan Telenor
  • Beställa tid för däckbyte
  • Serva bilen
  • Plocka ner alla äppel som ska vinterförvaras
  • Fixa vinterförvaring till citronträdet och rosmarinen
  • Plantera vitlöken till nästa år
  • Få tag på en snickare som kan fixa badrummet
  • Se till att Telia kommer och fixar så hemtelefonen och tv:n börjar fungera
  • Köra till tippen med allt skräp
  • Bestämma mig för ex-arbete och mejla både handledare och chef
Pust - jag blev ju trött bara av att skriva listan. Jag misstänker att jag kommer få två eller tre av sakerna gjorda och resten skjuts upp till nästa vecka. Manana, manana - det verkar helt ofrivilligt vara mitt livsmotto. Fast risken är ju att det blir en självuppfyllande profetia, så jag borde nog meditera lite och sätta upp målbilder, där jag får allting gjort. Dags för meditation nu alltså. Imorgon ska jag börja ta tag i listan... Kanske...

Vet ni vad mamma och jag ska göra i helgen?

Inte?

Det vet faktiskt inte mamma heller. Men hon lär snart bli varse. Vi ska nämligen äta kastanjer, italienska rostade kastanjer. Denna gång ska ingen magpumpas eller tvingas i kräkmedel, för jag har nämligen köpt kastanjerna i en affär. De kommer från Italien och de ska vara inte bara ätliga, utan även goda. Det du, mamma!

Pappa: du behöver inte vara orolig. Jag har köpt dem i en affär. Jag frågade till och med om de var ätliga (det var de). Och nej, vi kommer ändå inte bjuda Klara-Fina, det finns ju gränser även för oss...

Skål för LYCKAN!

Det är söndag förmiddag och jag har precis fått dagens rapport från jaktprovet i Skåne som mamma startat på. Det blev en 2:a för Duvkullans Dante idag. Han hade jobbat kanon ute, men slarvat med fotgåendet. Grattis till en bra arbetsprestation (men Dante, allvarligt, du vet väl bättre än att slarva med fotgåendet). Det är tredje tvåan i rad för Dante, vilket man måste säga är väldigt stabilt. Inte lika stabilt var mitt bowlingresultat i fredags. Jag  började med att vinna första serien på 137 poäng. En öl senare lyckades jag skramla ihop ynkliga 49 poäng på andra serien. Jag väljer att komma ihåg mitt toppresultat från första serien.

På tal om toppresultat, så startade mamma Duvkullans Felictas "Lycka" i lördags. En strålande Lycka gjorde ett toppjobb som resulterade i ett förstapris och kanske den bästa kritiken jag någonsin läst. Superstort grattis till mamma och Lycka. Det var ni absolut värda! Ryktet säger dock att 1:a priset steg Lycka åt huvudet och hon snodde nästan hela mammas pizza. Jag kan dock tänkta mig att mamma tyckte att det var ok att bjuda med sig lite till "Lycka the Star".

Jag var som sagt ute med mina kollegor i fredags. Vi åt en alldeles fantastisk middag på & vin. Karlshamns bästa restaurang i mitt tycke. Maten jag åt, oxfilé och krämig risotto, hade jag inte bytt bort ens mot ett första pris. Tror jag. Eller kanske halva, men då måste det vara lika bra kritik, som den Lycka fick... En middag på & vin är något jag absolut rekommenderar.

När mamma har ringt och resultatrapporterat från jaktproven har jag varit så avundsjuk. Jag har verkligen velat ut och starta igen. Å andra sidan inser jag att det stora hoppet mellan nkl och ökl nu har blivit lika stort som Rona Rövardotters helvetesgap. Även om Mozes nkl-prov var det svåraste nkl-prov jag någonsin sett, så är det långt ifrån dagens ökl-prov. Hur ekl-proven ser ut vågar jag inte ens tänka på. Jag tycker jag blir förvirrad bara jag läser provuppläggen på olika bloggar. Så Mozes start i ökl kommer få vänta tills nästa höst. Jag är ju rätt mycket en perfektionist och startar inte på prov förrän jag känner migriktigt säker på en etta. Sen kan ju allt hända, det vet vi ju, men jag är inte den som chansar och hoppas på tur och en bra dag.

I veckan planerar jag att ultraljuda Maja, fast det kanske är onödigt. Jag kan slå vad om att hon är dräktig. Trots att hon fortfarande är smal, så buktar det ut lite just där det ska bukta om hon är dräktig. Hon ligger allra mest och helst i sängen. Hon är hungrig som en varg och bara hon tittar på Mozes slutar han äta och lämnar maten till henne. Precis så uppförde sig Moa, Majas mamma.

Efter en kväll ute med kollegorna inser jag att åldern tar ut sin rätt. Det som förr tog en förmiddag att återhämta sig på, tar nu flera dygn. Maja tycker att jag borde gå ut på partaj oftare, för hon tycker det är trevligt att ha sällskap av mig i sängen. Själv håller jag inte med, det kommer dröja läääänge innan jag inmundigar någon alkoholhaltig dryck igen. Därför kära mor, firar vi inte Lyckas framgång med champagne, så som bör göras, utan med ett glas Proviva blåbärsdryck. SKÅL!

Duvkullans Felicitas "LYCKA"

onsdag 12 oktober 2011

Cirkus Pettersson

Direkt hemkommen från jobbet, drog mamma och jag ut för att träna Mozes & Vide. Mamma var klädd för väder och vind, i fotriktiga praktiska skor och med visselpipa. Jag som kom direkt från jobbet fick låna en olle av mamma, men tvingades trippa runt i högklackat och förstås utan pipa, men med stoooora solglasögon. Cirkus Pettersson på utflykt.

Vi la ut 4 memories och dirigerade dit hundarna. Mozes var het, på gång och ville verkligen. Han stannade bra, tog tecken och hittade de små små dummisarna i det höga gräset. Lite slarvig avlämning på första, men efter en liten tillsägelse var resterande avlämningar mycket bra, någon till och med perfekt.

Jag la sedan ut ett par dummisar på andra sidan av en liten golfsjö och tränade Mozes först att gå på en linje rakt över den lilla sjön (och alltså inte springa runt, trots att han visste att det skulle vara lättare). Det gjorde han bra. Jag la ut ett par till på samma ställe, vi flyttade oss istället och se tränade jag lite "over". Säger jag "over" ska han ut, fast över ett hinder såsom ett dike, stenmur eller som i detta fall en liten sjö. Det gick riktigt bra. Sen körde jag "over" över ett dike och Mozes visade varför det är en sådan fördel att ha låååånga ben. Han flög över diket både på vägen ut och in. Så gott att se!

Idag var han snabb som katten, och det kändes som att skicka iväg ett kraftpaket. Extra härligt är det, tycker jag, när man kan stanna och vinkla kraftpaketet. Han är duktig min pojk, mycket duktig och som vanligt ger han mig så mycket glädje!

Hur det gick för mamma och Vide? Tja, eftersom mina fötter värkte av de obekväma skorna med de mycket höga klackarna och det inte var så lätt att ta sig fram, så hade jag väldigt lite koll på dem under träning och körde hem snabbt som attan efter träning. Men med tanke på att det inte hördes mer än något "ja" och "tack" så lär det ha gått riktigt bra! Mamma som trots sin funktionella utrustning inte hade lika stoooora solglasögon som jag hade lite svårt att se i den skarpa solen. Men Vide såg och Vide gjorde precis det han skulle och det gjorde mamma med, fast hon gjorde det kisandes.

Sen förstår jag om ni undrar varför jag har högklackat och stooora solglasögon på jobbet. Någon förklaring kommer ni dock aldrig att få, för det undrar jag också.

En veckas blogg...

I fredags förra veckan var en kollega och jag i Tingsryd på en liten höstmarknad. Det var inte så mycket bevänt med själva marknaden, men vi hade trevligt ändå. Ett besök i Tingsryd innebär alltid en fika på Börjes, där kaffet kostar 1.50. Kollegan och jag, slutkörda efter en turbulent dag på jobbet, satt och pratade om den nya gymnasieförordningen när vi hörde en bordsgranne (apropå någon tidningsartikel, inte oss): "Lärarfolk, ja de har ingen aning om vad det innebär att jobba på riktigt. De har väl aldrig gjort ett ärligt dagsverke i sitt liv."

* * * * * * * * * * * * * * * *  * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

På fredagskvällen var jag på middag hos A. Middagen blev sen och filmen var inte slut förrän midnatt. Jag hade hiskelig migrän och var väldigt trött. Jag satte hundarna utanför lägenhetsdörren medan jag tog på mig skorna och jackan och sedan gick vi ner till parkeringen. Det var både mörkt och kallt ute och jag försökte skynda mig till bilen. Väl framme öppnade jag bildörren och sa till Maja att hoppa in. Inget hände. Jag sa återigen till Maja att hoppa in, men fortfarande ingen reaktion. Jag blev lite irriterad och beordrade henne att hoppa in, men fortsatt ingen reaktion. Jag tittade ner och såg att hon inte var där. Jag började ropa och vissla lite lågt, men fortfarande ingen reaktion. Det var ju midnatt och massa lägenheter runt omkring, så jag var ju tvungen att vara så tyst jag kunde. Jag började gå runt och leta efter henne på parkeringen och undrade hur knäpp den här dräktigheten egentligen har gjort henne. Jag visslade, ropade, lockade och visslade igen. Ingen reaktion, mer än Mozes som studsade värre än Tiger i Nalle Puh. Jag började bli riktigt orolig när jag insåg att hon kanske inte följt med oss ut genom porten, så jag gick bort till A:s lägenhetshus som dock var låst. Aningens generad (läs dödligt generad) fick jag ringa A och fråga om Maja var i trapphuset. Det var hon. Och inte bara i trapphuset, hon satt utanför A:s dörr, stilla som en staty bortsett från svanstippen som hon började vifta på när hon såg A. Och just då kom jag ihåg; jag satte ju hundarna utanför A:s dörr och sa STANNA. Så Maja stannade förstås. A som redan tidigare insett att Maja är lydig utöver det vanliga, frågade om jag inte någon gång när jag gick nerför trappan, genom porten, över parkeringen och fram till bilen, märkt att jag bara hade en hund med mig. Vad svarar man på det?

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Hanna, mamma och jag tränade hundarna i lördags. För Mozes del är det markeringar och dirigeringar som gäller den närmsta tiden. Han är fenomenal på sök och under inlärningen av framförallt dirigeringar vill jag inte träna något självständigt. Det är rätt roligt och nästan motsägelsefullt med Mozes och hans sök. Han är ju en sådan otroligt följsam kille, så rimligtvis borde självständigt arbete vara hans akilleshäl, men istället är det hans främsta styrka. Han ger sig aldrig, följer upp alla vittringar noggrant och har aldrig någonsin "frågat" på ett sök 

Både dirigeringarna och markeringarna gick som en dans och det var fantastiskt att träna i strålande solsken en oktoberdag.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Igår var jag så fruktansvärt trött att jag stupade i säng samtidigt som Klara-Fina vid halvåttasnåret. Jag somnade direkt också. Därmed missade jag fotbollen, när Sverige vann (VANN) över Holland. Som den nörd jag faktiskt är, ser jag hela matchen idag på tv4play.  

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Igår gick Klara-Fina och hela klassen till en lekplats en liten bit från skolan och lekte. Efter lekplatsen gick de 1,5 km till gympsalen och hade gympa. Sedan gick de tillbaka till skolan och åt och hade lite språkträning. På fritids var det utedag och de gick 3 km till en lekplats, lekte och gick hem igen. När jag hämtade henne från fritids tog vi middagen i en korg och gick en promenad i skogen och hade pick nick innan jag körde henne till dansen, där hon dansade en timme. Ändå var det jag som var trött och stupade i säng.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Vilken fantastisk insats svenska landslaget gjorde mot Holland. Jag ryser, även om jag ser det i play, dagen efter och inte bara vet om resultatet utan även har sett målen och läst alla intervjuer innan. Fast det är väl kanske det som kategoriserar en nörd.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

När jag berättade för Catrin om hur jag glömt Maja utanför A:s dörr fick hon mig att lova att aldrig någonsin säga att Maja inte var lydig. "Sitt stanna" kan hon i alla fall. In i absurdum. Även om matte går ner för trappen, ut genom porten och över hela parkeringen. Det är ju nästan lite korkat. Fast lydigt. Mycket lydigt.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Tänk att det var jag som var så trött igår att jag slocknade redan innan åtta, en tisdagskväll. Med tanke på allt Klara-Fina gjort under dagen borde hon varit tröttare än urtrött. Själv är ju bara en lärare och har enligt en tingsrydbo därmed inte gjort ett äkta dagsverke. Tänk vad trött man kan bli av att inte göra ett dagsverke. Så trött att jag faktiskt tänker sova lite nu också...

torsdag 6 oktober 2011

Bra idé - NOT

Jag började spraymåla en kogstol som står utanför sovrummet. Sprayen tog slut efter 1/4 av stolen, lukten var tusen gånger värre än jag trodde och nådde förstås in i sovrummet där febersjuka dottern ligger och sover. Ibland har jag väldigt bra ideér...

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
Idag på Buskelunds Katthotell serveras
  • nykokt sill
  • fransk lantpate (utgångsdatum i förgår)
  • dansk salami (utgångsdatum i förgår)
  • färsk (kokt) kyckling (utgångsdatum igår)
  • gårdagens hemgjorda glass (äggula, grädde och äkta vanilj)
  • ekologisk mellanmjölk (utgångsdatum igår)
* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Det är väldigt kallt idag med alla fönster på övervåningen öppna. Note to self - nästa gång det ska spraymålas inne, välj en varm dag när alla kan vara ute och alla fönster stå på vid gavel. Eller ännu bättre, spraymåla ute.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Eftersom jag uppenbarligen inte haft koll på vad i kylskåpet som gått ut, består dagens lunch av mammas hembakta bröd (TACK MAMMA), marmelad, ost och skinka. Jag lyckades också få ihop en liten tonfiskröra, men Klara-Fina tyckte den såg mer ut som kattmat, än det som katterna serverades. Fast det kan hon ju faktiskt ha rätt i. Men ni som kan era barnsånger vet att ...Macka, macka, allt som ligger på en macka. Macka, macka, disktrasemacka, jo jag tacka...

Mozes önskade att han vore en katt och tittade på sin skål med Doggy och sedan på spisen där kycklingen kokade. När han inte fick gehör för sina önskningar lämnade han helt sonika sin skål med Doggy och gick och la sig. Maja tackade och tog för sig. Är man dräktig har man inte råd att vara snobbig resonerade Maja och gick vidare till soporna, där jag som tur väl var lyckades hejda henne i tid.

Klara-Fina känner sig betydligt sämre idag och vill helst bara sova. Stackars gumman. Hon vill absolut inte vara ensam i sovrummet och det räcker inte med Maja. Varken Mozes eler jag klagar allt för högljutt över att ligga några extra timmar i sängen, men Maja njuter så mycket det bara går. I hennes dräktiga lilla värld är detta höjden av lycka. Trots att hon inte hann tömma soporna, så verkar hon ändå mätt och belåten. Mozes mage kurrar i kapp med hans snarkningar.

Hundarna sover, Klara-Fina halvslumrar och mumlar om att det trots allt är rätt mysigt att vara sjuk och jag håller på att bli beroende av datorns version av alfapet.


onsdag 5 oktober 2011

Glädje, trots en febrig flicka

Klara-Fina har varit sjuk idag så jag har vabbat. På förmiddagen sov vi (rätt skönt för mig också att vara hemma och sova ut, jag mådde inte så bra på jobbet igår) och läste barnböcker. Klara-Fina lekte sedan med katterna medan jag gjorde hemgjord pizza. Mamma kom och åt med oss och det var riktigt mysigt. Vi bestämde att vi skulle träna hundarna och planerade under lunchen vad vi skulle träna. När mamma sa att hon bara hade Vide med sig erbjöd KF henne att låna en av katterna. Haha! Mammas min var obetalbar. Men KF har inte allt för höga tankar om Vide, men kanske för höga tankar om sina katter...

Träningen gick super för Mozes. Åh, vad den hunden gör mig lycklig.

När jag började göra hemgjord glass med specialkolasås, låg KF på kökssoffan med katterna och vilade medan mamma körde och bytte hund. Sen blev det träning med Mozes & Lycka och en kråka och en kricka. All träning med Mozes ger mig sådan glädje. Det är så fantastiskt kul att träna honom.

Glassen blev helt underbart god, trots att jag halkade med sockermåttet och fick alldeles för mycket socker i. Klara-Fina tyckte att vi borde göra om denna dagen lite oftare. Det tycker jag också, men nästa gång ska vi nog försöka vara friska.

Jag avslutade dagen med 90 minuters massage på http://www.lugn-ro.se/ och känner att jag börja återfå lite krafter. Nu ligger KF och Mozes och snarkar ikapp. Hennes feber stiger och hon känns som ett värmeelement. Lilla gumman...

söndag 2 oktober 2011

Skroten nästa

Efter att ha sovit mest hela helgen kändes halsen och hostan något bättre. Men i morse när jag vaknade kunde jag knappt öppna ögonen. De gjorde fruktansvärt ont och hade helt klibbat igen. Ögoninflammation. Riktigt pinsamt att ringa till en kollega och berätta att jag måste vara hemma från jobbet imorgon också. Fast med tanke på hur ögoninflammation smittar tror jag inte de vill att jag ska komma...
Imorgon blir det besök hos doktorn istället. Ska nog be henne kolla upp hostan och andningen när jag ändå är där. Kanske inser hon att det är dags för en helrenovering av mig, eller skickar hon mig till skroten direkt (det är ungefär så det känns).
Ögoninflammation smittar från hund till människa och vice versa, så Maja får nöja sig med att ligga vid mina fötter. Det gillar hon inte. Hon gillar det så lite så att hon faktiskt inte ens har stannat hela dagen hos mig. Vad hon har gjort vet jag inte, men på magen ser det ut som om hon skulle föda vilken sekund som helst. Jag kunde svurit på att det inte fanns något att stjäla i huset, men Maja har näsa för det mesta...

Fejjan

Jag har haft en grupp på facebook för alla som varit intresserade av GUAMIKENI-hundar eller avkommor till Salje eller Hamlet. Facebook håller nu på att göra om sitt system med gruppern och därför kom jag inte åt att redigera och göra ändringar eller lägga in de poster jag vill på gamla gruppen. Istället startade jag en ny. Den heter GUAMIKENIS KENNEL och är öppen för alla. Har du en valp eller släkting till Guamikeni, har någon avkomma eller släkting till Salje eller Hamlet eller bara är intresserad av våra hundar är du varmt välkommen att gå med i gruppen.

Jag hoppas att gruppen ska bli en mötesplats där gamla och nya valpköpare kan utbyta erfarenheter och där både högt och lågt kan diskuteras, där vi kan dela med oss av bilder, framgångar och träningstips samt funderingar och få hjälp med problem. Ni är alla VARMT VÄLKOMNA till vår facebook-grupp!

Svensklärare

Det är fruktansvärt jobbigt att vara svensklärare och ha en blogg. Varje gång jag läser ett av mina egna inlägg får jag lust att ta fram "rödpennan" och börja rätta mina egna språk- alt syftningsfel. För ska man lägga ner den tid det tar att skriva en alltigenom korrekt text som medordval och meningsbyggnad stärker budskapet och poängen så skulle det komma ett inlägg per år, typ. Den energin sparar jag till min uppsats, som förvånande nog ligger placerad låååångt bak i mitt undermedvetna.

lördag 1 oktober 2011

Maja ska bli mamma

Ja, här kommer den efterlängtade nyheten; Maja ska bli mamma. Pappa till valparna är förstås vår egen Mozes. De parades för drygt två veckor sedan och jag tycker att jag märker redan på Maja att hon är dräktig. Hon kräker rätt mycket, precis som hennes egen mamma Moa alltid gjorde när hon vaar dräktig och dessutom är Maja trött och är numera som allra mest nöjd när hon får ligga i sängen bredvid mig.
Jag ser verkligen fram mot dessa valpar och tror att de kommer bli något alldeles extra. Är du intresserad av en labradorvalp att ha som bästa kompis och att jobba aktivt med, är du mycket välkommen att höra av dig. guamikenisanna@hotmail.com eller 0768508008. Valparna väntas komma runt den 22 november och blir leveransklara runt den andra veckan i januari 2012.

mer info finns på valpsidan




Mozes & Maja