* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
På fredagskvällen var jag på middag hos A. Middagen blev sen och filmen var inte slut förrän midnatt. Jag hade hiskelig migrän och var väldigt trött. Jag satte hundarna utanför lägenhetsdörren medan jag tog på mig skorna och jackan och sedan gick vi ner till parkeringen. Det var både mörkt och kallt ute och jag försökte skynda mig till bilen. Väl framme öppnade jag bildörren och sa till Maja att hoppa in. Inget hände. Jag sa återigen till Maja att hoppa in, men fortfarande ingen reaktion. Jag blev lite irriterad och beordrade henne att hoppa in, men fortsatt ingen reaktion. Jag tittade ner och såg att hon inte var där. Jag började ropa och vissla lite lågt, men fortfarande ingen reaktion. Det var ju midnatt och massa lägenheter runt omkring, så jag var ju tvungen att vara så tyst jag kunde. Jag började gå runt och leta efter henne på parkeringen och undrade hur knäpp den här dräktigheten egentligen har gjort henne. Jag visslade, ropade, lockade och visslade igen. Ingen reaktion, mer än Mozes som studsade värre än Tiger i Nalle Puh. Jag började bli riktigt orolig när jag insåg att hon kanske inte följt med oss ut genom porten, så jag gick bort till A:s lägenhetshus som dock var låst. Aningens generad (läs dödligt generad) fick jag ringa A och fråga om Maja var i trapphuset. Det var hon. Och inte bara i trapphuset, hon satt utanför A:s dörr, stilla som en staty bortsett från svanstippen som hon började vifta på när hon såg A. Och just då kom jag ihåg; jag satte ju hundarna utanför A:s dörr och sa STANNA. Så Maja stannade förstås. A som redan tidigare insett att Maja är lydig utöver det vanliga, frågade om jag inte någon gång när jag gick nerför trappan, genom porten, över parkeringen och fram till bilen, märkt att jag bara hade en hund med mig. Vad svarar man på det?
* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
Hanna, mamma och jag tränade hundarna i lördags. För Mozes del är det markeringar och dirigeringar som gäller den närmsta tiden. Han är fenomenal på sök och under inlärningen av framförallt dirigeringar vill jag inte träna något självständigt. Det är rätt roligt och nästan motsägelsefullt med Mozes och hans sök. Han är ju en sådan otroligt följsam kille, så rimligtvis borde självständigt arbete vara hans akilleshäl, men istället är det hans främsta styrka. Han ger sig aldrig, följer upp alla vittringar noggrant och har aldrig någonsin "frågat" på ett sök
Både dirigeringarna och markeringarna gick som en dans och det var fantastiskt att träna i strålande solsken en oktoberdag.
* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
Igår var jag så fruktansvärt trött att jag stupade i säng samtidigt som Klara-Fina vid halvåttasnåret. Jag somnade direkt också. Därmed missade jag fotbollen, när Sverige vann (VANN) över Holland. Som den nörd jag faktiskt är, ser jag hela matchen idag på tv4play.
* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
Igår gick Klara-Fina och hela klassen till en lekplats en liten bit från skolan och lekte. Efter lekplatsen gick de 1,5 km till gympsalen och hade gympa. Sedan gick de tillbaka till skolan och åt och hade lite språkträning. På fritids var det utedag och de gick 3 km till en lekplats, lekte och gick hem igen. När jag hämtade henne från fritids tog vi middagen i en korg och gick en promenad i skogen och hade pick nick innan jag körde henne till dansen, där hon dansade en timme. Ändå var det jag som var trött och stupade i säng.
* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
Vilken fantastisk insats svenska landslaget gjorde mot Holland. Jag ryser, även om jag ser det i play, dagen efter och inte bara vet om resultatet utan även har sett målen och läst alla intervjuer innan. Fast det är väl kanske det som kategoriserar en nörd.
* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
När jag berättade för Catrin om hur jag glömt Maja utanför A:s dörr fick hon mig att lova att aldrig någonsin säga att Maja inte var lydig. "Sitt stanna" kan hon i alla fall. In i absurdum. Även om matte går ner för trappen, ut genom porten och över hela parkeringen. Det är ju nästan lite korkat. Fast lydigt. Mycket lydigt.
* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
Tänk att det var jag som var så trött igår att jag slocknade redan innan åtta, en tisdagskväll. Med tanke på allt Klara-Fina gjort under dagen borde hon varit tröttare än urtrött. Själv är ju bara en lärare och har enligt en tingsrydbo därmed inte gjort ett äkta dagsverke. Tänk vad trött man kan bli av att inte göra ett dagsverke. Så trött att jag faktiskt tänker sova lite nu också...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar