Dog Model

Coco tittar på Top Model och undrar varför inte hon är med.

Published with Blogger-droid v2.0.2

Coco Chanel 10 veckor

Dementi

I lördagens lokaltidning var det en annons för Berner sennenvalpar. På bilden som hörde till annonsen var Coco med. Jag vill härmed klargöra att Coco är en labrador, som förvisso gärna brottar ner bernervalpar. Dessutom är hon inte till salu. Inte så ofta iallafall...

Men letar ni efter rasrena bernervalpar finns två ursöta kvar på Fohlinans kennel. Mycket trevliga valpar som står ut med att bli nerbrottade av en Coco med hybris.

Published with Blogger-droid v2.0.2

Coco, sin fars dotter

Coco har ärvt sin pappas besatthet av sköna goa duntäcken.

Published with Blogger-droid v2.0.2

Prinsessan på ärten

Det brukade vara en skohylla, men fungerar nu som en sovplats för frk Chanel.

Published with Blogger-droid v2.0.2

Usch och blä

säger Coco. Men matte menar att heter man Coco Chanel så måste man leva upp till det namnet också.

Published with Blogger-droid v2.0.2

Rosa

koppel med diamanter... Jag kommer aldrig att bli tagen på allvar som jakthund, säger Coco.

Published with Blogger-droid v2.0.2

Vita vinterland

Snö och solsken ute idag. Det uppskattades av liten fröken Chanel.

Published with Blogger-droid v2.0.2

Lugn och ro

I Femina denna månaden finns ett stort repotage om vilket SPA man ska åka till för att få lugn och ro. Om man inte har råd att spendera flera tusen på att åka till SPA fanns det olika saker man kunde göra hemma. För lugn och ro var absolut superviktigt att man upplevde just nu i januari. Själv har jag ett ännu billigare tips på att få lugn och ro. Köp 1 kg svenskt hundtugg MIX på Granngården för 100 kr. Servera lagom stor bit till fröken Chanel och du får garanterat en lugn timme. Vem behöver SPA när man har Coco Chanel hemma?

Published with Blogger-droid v2.0.2

Lördagsgodis

Jag var på Granngården och köpte lite lördagsgodis till hundarna. Coco tycker det smakar papper, men de stora blev glada. Lilla fröken Chanel får ett grisöra istället. Det uppskattas mer.

Published with Blogger-droid v2.0.2

Alla goda ting är tre

Och tre till antalet är förstås mina hundar, men också antalet böcker jag har läst nu när jag i två dagar varit sjukskriven för maginfluensan.

Happy Happy
av Maria Sveland och Katarina Wennstam

Happy Happy är en antologi med temat den lyckliga eller välgörande skilsmässan. Några av Sveriges mest framstående och mest intressanta kvinnor har i den här boken skildrat sina egna upplevelser av skilsmässor. Det som är ovanligt i den här boken är att de alla har lyckliga och positiva upplevelser av något som annars vanligtvis beskrivs som en enda stor tragedi och misslyckande. Boken gav mig nya tankar och synsätt och jag uppskattade de mycket välskrivna texterna.


Anna och Mats bor inte här längre
av  Helena von Zweigbergk

Boken är en fristående fortsättning på Ur vulkanens mun och i mitt tycke betydligt bättre. Också i denna bok är temat skilsmässa, men inte en lycklig sådan. Det ågenstfyllda paret med två barn som vi kunde följa i den tidigare nämnda boken, har i denna bok bestämt sig för att skiljas. Jag upplever dem båda som självupptagna, skuldbelagda och oerhört egocentriska. Deras fokus är ständigt att barnen inte ska komma i kläm, ändå är det hela tiden det som händer. Boken känns ändå mindre tragisk än den första. von Zweigbergk

skriver som vanligt mycket lättläst och beskriver målande människornas känslor vilket emellanåt har en tendens att bli lite kletigt av all skuld och ångest. Läs första boken först, det har man mest behållning av.


Gustavs grabb
av Leif G. W. Persson

Gustavs grabb är en självbiografi med betoneningen lagd på barndomen. Jag upplever den som ärlig och självrannsakande, vilket gör att den blir mycket intressant att läsa. För oss som såg Hinsehäxan på SVT för någon vecka sedan, blir Geijeraffären lite extra spännande att läsa om. Person lyckas med den svåra kombinationen att grotta ner is i detaljer och ändå hålla intresset levande för läsaren. Han bjuder på oväntad smaskig information men håller sig långt från skvaller och baktal.

För alla labradorägare kan det vara intressant att veta att lillasyster Maud, som av andra kallas Moa, har varit ordförande i Labradorklubben. Jag vet inte om hon fortfarande är aktiv inom klubben, men hon är en välkänd uppfödare av utställningslabradorer och en person som det under 00-talet i labradorvärlden stormade mycket om.

Nöjda trötta hundar och förare

Hanna Piggelin ringde och ville träna igår. Jag insåg att det var precis vad mina hundar behövde och faktiskt krävde av mig. Efter ett långt träningsuppehåll (valparna) så kände jag att både Maja & Mozes behövde få arbeta sig riktigt trötta. Vad kan vara bättre än ett stort svårt sök i vidrig terräng? Hanna och jag gick och la ut 10 dummisar var, det gick knappt att ta sig fram och för att försvåra så gömde jag några dummisar riktigt och kastade i väg andra. London, Maja & Mozes fick ut och söka samtidigt och det var härligt att se hur ingen av dem ens sneglade på någon annan, utan alla skötte sig precis som de skulle.

Men trots att söket var stort, det var svårt även för hundarna att ta sig fram och dummisarna låg gömda, så tog det inte lång stund för trion att hämta hem alla 20. Det kändes som om vi kunde slängt ut dem på en gräsmatta, så snabbt och till synes enkelt fixade trion söket. Så Hanna och jag letade upp två dummisar till och la ut  dummisar på ett nytt sök i nästan lika jobbig terräng. Denna gång gömde vi varenda en för att hundarna verkligen skulle få arbeta med nosen och inte ha en chans att bara springa in dem.

Även detta söket såg löjligt enkelt ut och Hanna och jag kunde konstatera att trion kompletterar varandra perfekt. När det bara var två kvar började de dock att krokna rejält. Vi kunde riktigt se att de slutade använda näsa och huvud och bara använde benen (Maja och London) och hur Mozes hela tiden gick tillbaka till samma områden hela tiden. Med ett par ut-kommandon från mig så tog han sig ut på ny mark och hittade  den sista hett eftertraktade dummisen.



London, för ett par år sedan

Handsprit och lättlärd valp

Att få Coco att lära sig att sova i sängen vidare sig vara busenkelt. En tempurmadrass och ett duntäcke och hon somnar som ett barn. Viktigaste lärdomen i ett hundliv.

På min inköpskista står det bara handsprit, all handsprit Apoteket har hemma och gärna lite till. Efter att ha drabbats av maginfluensa för andra gången på mindre än en vecka, tänker jag inte låta en enda bakterie komma i närheten av mig. Jag ska bada i handsprit, bara jag slipper detta.

Published with Blogger-droid v2.0.2

Sover sött

Med kudde och duntäcke sover CC nu så sött, så sött. Det är ett hål i ena täcket och därför är hon övertäckt med vita dun. Sov gott alla! Jag ska jobba länge imorgon och Coco har många katter att terrorisera innan hon och träffas igen klockan 18...

Published with Blogger-droid v2.0.2

Förlängd arbetsdag

Lilla söta rara Coco. Den finaste av alla fina valpar... ...när hon sover. Med föräldrar som Maja och Mozes kunde det inte bli annat än lugna valpar, förväntade jag mig. Lugna var de också fram tills de fyllde 5 veckor, då de blev små vilddjur. Detta fick sin kulmen i söndags, dagen då Astro och Stella flyttade. Valparna var trots flera promenader galet vilda och då menar jag verkligen galet vilda. Men nu har de ju flyttat alla tre och jag får rapporter från dem allesammans att det går bra, valparna är stencoola i alla nya miljöer och att de sköter sig bra. Som uppfödare kan man inte bli annat än riktigt glad (och lite stolt) över de berömmande orden jag har fått från valpköparna. Men som valpägare blir jag mest bara avundsjuk. För Coco är inte det minsta lugn, hon är fortfarande galet vild . Hon springer mycket på alla promenader och hon får många promenader. Sen tycker jag att hon borde lägga sig och ta det lugnt, men Coco har fortfarande som främsta mål i livet att terrorisera våra katter och detta tar hon väldigt seriöst. Hon är inte lugn en enda stund. Så jag har testat att ha henne i en bur så hon inte skulle ha annat val än att sova.Tydligen fanns det ett annat val, att försöka kvala in till Göteborgsoperan. Jag gissar att hennes audition hördes ända dit.

Men igår klockan  18.00 aomnade tösabiten och hon var gudomligt söt. Hon sov med mig första delen av natten i min säng och sedan bar jag ner henne till köket. Jag trodde att Maja och Mozes låg där, men dem hade Klara-Fina smugt upp till sitt rum. Så fröken Chanel sov halva natten själv i köket. Så duktig.

Klockan 7 imorse vaknade hon samtidigt som jag och sedan var det full rulle. Jag lämnade henne till mamma som är dagis till mina hundar. Coco har hållt igång hela dagen. Jag bestämde mig för att jobba hemma sista timmarna idag och körde hem tidigare för att gosa med Coco. Men Coco ville inte gosa, hon hade fårskinn att slå ihjäl, en Lycka att skrämma, en toffel att döda och ett märgben att spela boll med. Hon ville allt annat än mysa stilla med matte. Men så klockan 18.00 blev fröken Chanel trött och somnade i min famn. Sedan dess har hon bara varit alldeles ljuvlig. Hon bet bara lite i katterna när vi kom hem. Nu har hon krupit under mitt duntäcke och man kan höra henne snarka lite lätt. Sötaste av de söta, finaste av de fina.

Imorgon och även i framtiden planerar jag förlängd arbetsdag. Jag tänker att jag nog ska komma hem exakt 18.00 och direkt börja mysa med min lilla tös. Innan dess är hon ändå bara en odrägligt vild valp, så då kan mamma passa henne. Eller hur?!

Levenghyl Midge

Fantastiska Malin Karlsson http://www.missbossing.se/ har fotogareferat Mozes mamma (valparnas farmor) Levenghyl Midge.  Tack Malin!



Foto: Malin Karlsson

Foto: Malin Karlsson

Så vara det bara en kvar

Stella har precis åkt hem till sin nya familj. Liksom de andra har hon flyttat hem till fantastiskt trevliga ägare. Jag kunde inte vara mer nöjd med alla tre hemmen valparna fått.

Published with Blogger-droid v2.0.2

Sista söndagen med gänget

Snart är vi lika snabba som pappa

Stackars Ofelia, men hon får skylla sig lite själv

Snart attack...

På promenad med mamma

Så orättvist att just vi blev instängda

Stella och Astro passar på att mysa med mamma en sista gång innan flytten.

Published with Blogger-droid v2.0.2

Nu flyttar Guamikenis Giorgio Armani "Astro". Det känns lite sorgligt, men samtidigt riktigt bra. Han kommer precis som Bosse få ett kanonliv. Lycka till Mats!

Published with Blogger-droid v2.0.2

God morgon

Efter en god natts sömn är nu både migrän och illamående nästan helt bortblåsta. Det måste varit något tokigt jag ätit, för så snabbt går inte maginfluensa över.

Mozes försöker övertala mig att snooza vidare. Han har Klara-Finas duntäcke för sig själv och tycker att inte ens en skogspromenad kan vara värt att ge upp ett eget täcke för. Valparna sover gott nere i köket. Lika morgontrötta som resten av huset.

Published with Blogger-droid v2.0.2

Mobilen fungerar!

Halleluja! Mobilen fungerar. 0768508008.

Detta är ju sjukt! (ny rapport från sjukstugan)

Mamma och jag diskuterar ofta om vilket som är väsrt, migrän eller maginfluensa. Hittills har migrän alltid vunnit den icke så ärofyllda diskussionen. Men nu vet jag bättre. Det värsta är utan tvekan migrän och maginfluensa samtidigt. Vidrigaste kombinationen någonsin. Och fredagen den 13:e var kvällen jag drabbades av detta.  Dantes inferno hade inte kunnat beskriva helvetet mer precist än så. Nu är migränen borta och bara magsjuka känns relativt lindrigt...

Klara-Fina är ännu inte frisk från sin feber och halsont. Hon fick åka till sin pappa tidigt imorse, för att inte smittas av min maginfluensa. Någon måtta på sjukdomarna här i huset får det ju vara.

Några som inte är sjuka är valparna. De är oförskämt pigga, vilket inte till fullo uppskattas av mig idag.

Bosse har flyttat hemifrån

Fredagen den trettonde och hela morgonen och förmiddagen var ett enda kaos. Vi kom en halvtimme försent till veterinären, som ändå gladeligen tog emot oss och istället hoppade över sin lunch. Han var omåttligt förtjust i valparna, som även imponerade på övrig personal och besökare. De skötte sig alldeles utmärkt och alla var utan anmärkning. Skönt!

Guamikenis Hug Boss "Bosse" har flyttat hem till Peter, Gunilla och Oskar (Guamikenis Nirvana) idag. Lika saknad som han är här, lika efterlängtad var han av Peter och Gunilla. Oskar var dock inte lika översvallande glad över att få en lillebror, men höll god min.

Vi önskar Peter, Gunilla, Oskar och Bosse all lycka tíll och hoppas på snart återseende!

Himmelriket

Jag har städat undan i köket och skurat golvet, det behövs göras minst en gång om dag när man har valparna inomhus. Idag fick de klorna klippta och en allmän genomgång. Imorgon är det nämligen dags för besiktning, id-märkning och vaccination hos Åsmund i Älmhult. Inte så ofta man åker till Älmhult utan att gå på IKEA. Undrar om de tar emot valparna på barnpassningen. Jag är säker på att Coco, Stella, Bosse och Armani hade gillat att åka kana ner i ett bollhav. Det hade avrit rena himmelriket för dem och i ärlighetens namn vantrivs inte heller jag på IKEA

.

Sjukstuga

Idag blir inga studier gjorda. Klara-Fina har fått feber, över 40 grader och mår naturligtvis inte alls bra. Själv har jag börjat känna att det värker i kroppen och jag undrar om inte också jag är på väg att bli sjuk.

Valparna är dock precis lika pigga som vanligt. De har fått vara ute på tomten tillsammans med de stora hundarna och i köket finns nu rekordmånga leksaker och tuggben.

Soffliggare

När jag undervisar i psykologi går vi alltid igenom de olika teorierna om vad och vilka egenskaper som ärvs ner och vilka som förvärvas. Idag när jag hämtade valparna hemma hos mamma, låg en av hanarna upp i soffan och sov. Hur han kommit upp är en gåta. Det enda jag vet är att hans far alltid ligger i en soffa och sover, hur mycket jag än försökt få honom att låta bli. Kan soffliggande vara ärftligt?

Händelserikdag idag

Det har hänt så mycket idag att jag inte ens orkar skriva om det. Men elementen i huset verkade vara sönder, så Klara-Fina och jag samlade alla djur i mitt rum, satte på extraelementen och trodde att vi kunde sova. Resultatet: Ofelia sover, liksom Puma. Maja & Mozes snarkar högt och Bosse drömmer om att jaga kaniner, Armani sover sin skönhetssömn sött, Stella & Coco hade ett slagsmål om vem som skulle få mjukaste kudden, Stella vann och hon sover djupsömn, Coco somnade nöjd bredvid. Klara-Fina sover som den lyckligaste prinsessa och mumlade innan hon somnade; så här ska vi alltid sova mamma.

Jag - jag sover inte alls. Jag tycker min säng är trång och har bestämt mig för att ta inträde nästa gång.

Första dagen på dagis

Idag när jag jobbade var valparna hemma hos mamma. Valparna hade det bra och trivdes nog, men jag höll på att sakna ihjäl mig. Så fort tillfälle bjöds kollade jag bilderna som finns här på bloggen. Till helgen är det dags för killarna att flytta till sina nya hem. Hur ska jag klara det?

När vi skulle åka hem från mamma hade det snöat ut och ett tunt fint lager snö låg på marken. Två av valparna var till en början helt oberörda medan två stod som statyer och tittade på tassarna och vände sedan om för att gå in igen. När jag väl fått tillbaka dem ut hade de andra upptäckt att det var något konstigt på tassarna och stod som två söta små fån, och kikade på tassarna och luktade på snöflingorna som föll. Valparna i kullen är så lika att jag inte ser skillnad på dem om jag inte kollar deras märkning och det var tyvärr för mörkt för att se vem som var vem. Söta är de allesammans iallafall och alla fyra var glada när de kom hem och rusade fram till katten Puma och brottade ner henne.

Vattumannens dagis

Här ska vi gå på dagis

Vi kommer nog trivas här

Här är lillmatte med på besök

Imorgon börjar jag jobba heltid och valparna får vara på Vattumannens dagis. De har fått vara och hälsa på några gånger, men imorgon är det riktig inskolning som gäller. De får dock ha med både mamma och pappa på dagis. Spännande!

Till salu: Stella McCartney

På grund av ett sent återbud finns nu möjlighet att tinga världens sötaste Guamikenis Stella McCartney
(hon är både sötare och snabbare än orginalet, men kan tyvärr inte sy lika snygga kläder)

Barnet ingår dock inte - henne tänker jag behålla

Hon är så söt, snygg och rolig.

Hade jag kunnat, hade jag defitivit behållt både Stella & Coco

Här har hon precis försökt springa i fatt pappa Mozes



Hon kom inte ifatt, men kom snabbast av alla när matte ropade



Stella är en fantastisk liten labbetjej på 7 veckor. Hon är pigg, alert och snabbare än alla sina syskon. Hon vill komma till ett hem där hon får bo inne, där det alltid finns någon som vill klappa henne och gosa med henne. Stella tycker det är viktigt att hon får komma ut och springa lös mycket, för det finns mycket energi i den lilla kroppen. Stella, som betyder stjärna på latin, men att hon är en stjärna på retrieverjakt och vill komma och bo hos någon som tillsammans med henne vill träna seriöst inför höstens jakter eller vårens och höstens jaktprov.

Berner sennenvalpar

Idag har vi hälsat på våra goda vänner och tillika berner sennenuppfödare. De har valpar som är ett dygn yngre än våra valpar, dubbelt så stora och tusen gånger lugnare. Klara-Fina tyckte vi skulle byta våra huliganer mot Fohlinans valpar. Jag svarade att jag funderar på att byta henne mot världens sötaste Agnes. Men se det trodde inte Finan på och tur var väl det.

I förmiddags var Annika & Linnea här och tittade på valparna. Mycket trevligt besök och valparna visade upp sina vilda och lugna sidor.

Anna Maria Lenngren, min högst älskade Maja

Jag har lagt in nya bilder på blogginlägget "Gröna och rosa konstverk"

* * *
Valparna är nu sju veckor och om bara en vecka anser SKK att de är flygfärdiga och redo att lämna hemmet. Jag vet inte om jag håller med, bara en vecka till, det får mig att fullkomligt brista i gråt. Maja däremot börjar bli benägen att hålla med SKK och gjorde idag sitt bästa för att övertala mig. Imorse satte hon igång att kräka upp all mat till valparna. Det finns hos många hundar lite varggener kvar och nu tyckte Maja att valparna var stora nog för att börja äta fast föda. Fast naturligtvis kan 7-veckors valpar inte äta stora stycken kött, så mamman tuggar och äter maten och kräker sedan upp den till valparna. Då är den i lagom konsistens för små valpar att käka. Fullkomligt superäcklig vargttradition som jag hoppats på att vi kunde hoppa över.

Precis som sin mamma Moa, har Maja mycket av de här instinkterna i sig och numera börjar hon hulka varje gång hon ser en av sina valpar. Jag som är allergisk mot kräks, jag har nästan fobi, är mindre nöjd med detta djuriska beteende. Jag har försökt förklara för henne att jag ger valparna mat. Antingen så får de den väl uppblött, eller är den mixad och alldeles lagom för små valpmunnar. Men med tanke på den kraft dessa valpar har när de hugger mig i tårna, så tror jag de hade slitit sönder ett köttstycke väldigt framgångsrikt.

Men Maja väljer att inte förstå vad jag säger och får därför sova i min säng i natt. Imorgon tänker jag inte vakna till ett nedspytt köksgolv (valparna är ju ironiskt nog dessutom finsmakare och käkar inte upp kräkset - så det blir jag som får ta hand om det).

Idag var mamma och jag ute och gick en liten runda i skogen med de stora hundarna. Kommer ni ihåg bilderna jag hade på bloggen för några veckor sedan där Mozes flög över det avstängda elstängslet? Maja är ju vanligtvis en oerhört smidig hund och brukar också flyga över det. När hon var dräktig i 5:e veckan började hon uppföra sig som en Mycket Värdig Tik och krävde att stängslet skulle tas ner så hon kunde trippa över. Men idag tyckte Maja att hon var fit for fight igen och skulle hoppa över. Men efter valpkullen har hon fått rätt hängiga bröst, som liksom tog emot i hoppet och hon fastnade. Maja som är rätt stolt och värdig av sig (OBS! stark underdrift) tyckte att detta var det mest pinsamma hon varit med om, såg det ut som. Hon stod och blundade i flera minuter efter. När vi gick tillbaka och skulle över stängslet var jag lite taskig och frågade om hon skulle hoppa över igen, varpå jag fick en arg blick. Men medan jag gick fram för att ta ner översta tråden så fullkomligt flög Maja över från stillastående position. 7 veckor efter ett kejsarsnitt, fortfarande med viss övervikt efter dräktigheten och med världens hängbröst - så flög hon över. Att bli retad av matte var mer än hon stod ut med.

Så nu är hon tillbaka till fullo, min Maja. Samma fantastiska hund som övertalade mig att hon skulle få följa med ut och träna markeringar och linjetag två dagar innan hon valpade. Samtidigt har hon varit en underbar mamma. Sträng och noga med valparnas uppförande, men så vänlig och omtänksam samtidigt. Hon visar hur mycket tycker om att vara med valparna och det är ytterst ovanligt att man hör henne morra åt dem. Uppfostra dem gör hon genom att ge dem blickar. Ibland delar hon ett märgben med dem och ibland tittar hon på valpen och tar benet själv.

Här är några bilder på den fantastiska modern, bara någon vecka innan valparna anlände: