Sidor

torsdag 29 september 2011

Det är mycket nu...

Telefonen är på lagning, vilket gör det lite svårare att blogga. Det har varit massor på jobbet, massor hemma och så är jag sjuk. En förfärlig förkylning, hosta och trötthet som suttit i ett par veckor och vägrar gå över. Tyvärr missar Mozes sin jaktdebut på lördag pga av detta. Å andra sidan fick han några dirigeringar och ett sök med vilt idag. Han är så duktig min pojke, han gör mig alltid lika glad och lycklig. Jag är så barnsligt förtjust i min Mozes att det nästan blir löjligt. 

Det kommer snart (mycket glada) nyheter och uppdateringar här på bloggen och hemsidan.

fredag 16 september 2011

Blommor

Trots att hösten har kommit, så blommar fortfarande malvorna och ringblommorna i trädgården.
Published with Blogger-droid v1.7.4

Ofelia sover

på min arm. Sötnosen!
Published with Blogger-droid v1.7.4

onsdag 14 september 2011

Smakfestival, succé för Moz

I söndags fick Mozes följa med på smakfestival. Egentligen rätt bortkastat på honom eftersom han inte äter nu när Maja löper. Som vanligt skötte han sig alldeles utmärkt, han går lugn och trygg vid min sida och sitter där jag sätter honom.
Som vanligt blir han också omsvärmad av beundrare. Vi mötte en mycket trevlig kvinna sim hade haft en labrador född -69 och hon blev tokförtjust i Mozes, han är ju av vardags typ. En annan kommenterade att han var så väluppfostrad och just hundar som Mozes botade hundrädsla. En tredje ville köpa honom direkt.
Han är så mysig min kille. Förutom matvägran, märks det knappt att Maja är i höglöp. Det gillar jag!
Published with Blogger-droid v1.7.4

Nice suprise

Det är alltid en överraskning att komma hem efter en arbetsdag och hundarna har varit hemma själva. Idag hittade jag ett tömt knäckebrödspaket med tillhörande smulor i sängen samt en sönderbiten tub med kräm, som lämnar fläckar omöjliga att få bort. Man kan förstås undra vad jag tänkte på när jag lät Maja vara i köket och övervåningen, där sovrummet ligger. Mozes fick vara i vardagsrummet med de italienska skinnsofforna, det gillar han.
Hundarna är inte hos mamma nu, för Maja löper. Mammas hanar har haft det tillräckligt jobbigt när Tuva & Lycka har löpt och det finns gränser för hur länge en labradorhane ska behöva matvägra. Därför är mina hundar hemma nu och mamma har rastat dem en stund på dagen. Men nu vankas bättre tider, de båda ska nämligen få ny tillfällig dagmatte. Det är tur man har goda vänner som ställer upp när jobbet inverkar på fritiden.
Published with Blogger-droid v1.7.4

måndag 12 september 2011

Rally

Vi testade på rallylydnad igår. Något jag absolut blev sugen att fortsätta med. Klara-Fina fick också testa och tyckte det var kul. Den ungen borde få en egen hund, så duktig som hon är. Vi måste bara övertala hennes pappa, eller hennes mormor som kanske kan passa den på dagen. Eller är det så att jag vill ha en valp till...
Published with Blogger-droid v1.7.4

lördag 10 september 2011

Vita nouva

Igår spontanköpte jag en torktumlare. Jag hade fått nog av att försöka få tvätten att torka ute i regnet eller i vardagsrummet. Idag har jag installerat den i tvättstugan och satt igång den. Sån lycka med torr, varm, mjuk och hundhårsfri tvätt. Det känns som ett nytt liv (= vita nouva).
Published with Blogger-droid v1.7.4

Valpar

Nyfödda valpar hos Labbåslyckornas kennel. Mamma är SEVCH Guamikenis Selma Lagerlöf.
Published with Blogger-droid v1.7.4

fredag 9 september 2011

Jag bjuder er på...

... ett morgonkort av en morgontrött Mozes.
Published with Blogger-droid v1.7.4

Äntlugen

Mobilen är återfunnen. Jag är så glad!!
Published with Blogger-droid v1.7.4

tisdag 6 september 2011

Enough is enough

Igår fick jag migrän - igen. När jag insåg att min nye kollega inte har träffat mig utan migrän eller känning av migrän, så fick jag nog. Nu har jag missat för många roliga (och tråkiga) saker och legat utslagen i sängen en gång för mycket. Idag börjar mitt migränfria liv. Man ska ju sikta högt... Hur det ska gå till är jag inte helt säker på, jag har ju liksom redan testat allt. Jag tänker på den där radioreklamen om hjärnforskning, där de berättar om kvinnan som inte kan gå till jobbet för att hon har migrän hälften av alla dagar. Oftast kommer min migrän efter jobbet och däckar mig fullständigt. Bra på ett sätt eftersom jag inte mister så mycket av inkomsten, men den sabbar hela mitt sociala liv. Fast nu ska det som sagt bli ändring, jag tror jag ska börja med att vara käck och glad hela dagen. En positiv inställning löser allt (AJ, det går emot hela min natur att bara skriva det). Men håret är kammat och dygnsurt igen efter regnet (jag ska ju vara positiv och käck), frukosten uppäten, kläderna fixade och jag har än tid på mig. Jag ska nog sminka mig och på så vis markera mitt nya glada, positiva och MIGRÄNFRIA liv!  

På tal om morgonen så steg jag upp en timme tidigare än vanligt. Jag har varit ute och gått en riktigt lång runda med hundarna i värsta blåsten och ösregnet. Idag ska de nämligen få stanna hemma. Maja löper och Mozes är så lugn och cool, här hemma vill säga. Hos mamma där ytterligare två tikar löper har han börjat stressa upp sig rejält och det vill jag inte utsätta mamma för. Mamma har nog heller ingen lust att bli utsatt för tre löpande och mycket villiga tikar och fyra väldigt fertila hanar som har en tendens att dra igång varandra. Idag får hundarna således vara hemma, men i fortsättningen av löpet kommer de att vara hos en god vän.

måndag 5 september 2011

Ofelia


Det här är John William Waterhouse bild av Ofelia. Så otroligt vacker, även om den på intet sätt påminner om vår Ofelia. John William Waterhouse föddes i Rom, men flyttade som barn med familjen till London. Hans motiv är ofta kvinnor från mytologin eller litteraturen, som är fallet i Ofelia.

Alla ni som kan er Shakespearehistoria vet att Ofelia är Hamlets förälskelse. Förvecklingar, missförstånd och svek leder dock till att Ofelia tar sitt liv. Så oerhört tragiskt, liksom så mycket annat i pjäsen. Ändå älskarjag den så mycket.

Så fort jag får hem min kamera eller min Xperia, ska jag föreviga vår Ofelia. Det tragiska i vår Ofelias liv ligger nu bakom henne och jag hoppas att hon får leva ett lyckligt liv hos oss.

Tysta leken börjar nu

Efter en hel natts hostande hade jag knappt någon röst kvar i morse. När jag väl kom fram till jobbet fanns den inte kvar där alls. Jag antar att mina kollegor tyckte det var rätt skönt. Dessutom var det ett fantastiskt pedagogiskt knep att gå in i ett klassrum helt tyst och skiva på tavlan att jag inte kunde prata och sedan instruktionerna för lektionen. Alla elever var så tysta, effektiva och ambitiösa idag att jag tror jag kommer tappa rösten fler gånger.

Polisen hann stänga innan jag slutade jobbet, men jag ska försöka hinna hämta telefonen imorgon. Så skönt det ska bli med en telefon igen, för att inte tala om kameran. Vi har ju en ny familjemedlem som borde dokumenteras och ppresenteras. Hon heter Ofelia, är en rysligt söt hittekatt som vi inte alls hade tänkt behålla.

Ikväll har Klara-Fina, jag och alla våra djur (numera fem till antalet) legat i sängen och tittat på Idol på tv4-play. Klara-Fina gillar programmet och det är tydligen en riktig snackis på skolan. Själv tänkte jag mest på hur mycket det behövs städas när man haft fem djur i sängen. Någon dag ska jag skaffa mig ett husdjursfritt sovrum. Någon dag... Men inte idag.

söndag 4 september 2011

Min mobil är upphittad

Jag är sååå glad, de har hittat min mobil. Min älskade Xperia Arc. Imorgon tänker jag köra bort till Ronneby och hämta hem den så fort det bara går. Hoppas nu bara att det löser sig med sim-kortet, så att jag får tillbaka mina bilder och alla telefonnummer.


175%

Den här terminen kommer bli tuff. För samtidigt som jag ska jobba heltid, så är det min sista chans att bli klar med examensarbetet, innan Kristianstads Högskola mister rättigheterna att examinera på lärarprogrammet.
Jag fick ju jobb innan jag var klar med min examen och har helt enkelt inte haft tid eller ork att ta tag i det tidigare. Ärligt talat vet jag inte om jag orkar jobba 100% och plugga 75% samtidigt. Dygnet får ju inte fler timmar bara för att jag ska skriva examensarbete. Å andra sidan har jag numera lite rutin på att skriva uppsatser, efter 7 år på universitet och högskolor så får man det. Min arbetsgivare har också beviljat mig 12,5 dagar till studier. Så på något sätt ska det väl ordna sig.
Men jag har en känsla av att jag inte kommer orka vara speciellt social denna hösten och hundarna kommer få vila mycket...

Längtan

Det absoluta värsta med att ha feber och vara sängliggande är att jag surfar runt på nätet och kollar på valpar, labradorvalpar. Nu har jag hittat två som jag verkligen skulle vilja ha. En svart, där jag är överförtjust i stamtavlan och har kollat länge på pappan. Mamman är också riktigt fin och verkar vara precis den typ av hund jag vill ha. Den andra är en leveransklar mörk foxröd hane. Han är sååå söt.

Hur kommer det sig att jag kan hitta dessa pärlor nu? Nu kan jag ju inte ha någon valp. Jag måste bli lite piggare och friskare innan jag vågar mig på det äventyret. Dessutom måste jag lyckas övertala mamma att vilja vara dagmatte till en valp till.

Fast jag vet att det i nuläget inte är möjligt, så önskar jag att jag kunde ta hem båda två. Och som en person sa till mig förra månaden, finns det något bättre sätt att bli pigg och frisk på, än en ny ung lovande valp...?!

lördag 3 september 2011

En tacksam gåva

Världens finaste Casper kom precis hit. Han hade varit och fiskat och fått upp en gädda. Jag tyckte den såg gigantisk ut, men den var väldigt liten enligt honom och eftersom han är expert så får jag lita på det. Gäddan var tänkt som kattmat till mina tre katter. Vi delade den i tre delar och så fick de en del var. En inte helt vild chansning är att Casper kommer vara katternas favorit i framtiden.


En god gärning

Det finns tre fullgoda skäl till att äta Anton Berg Rättvisemärkta Salmiak & Lakrits Choklad.
1. Den är godare än något annat jag någonsin ätit. Det är nästan så att den botar mig både från feber och halsont, så god är den.
2. Den är rättvisemärkt och om du köper den, så bidrar du till en bättre värld. Arbetarna får bättre löner, skolor upprättas, barnarbete förbjuds och mobila sjukhus med kvalificerad personal besöker byarna.
3. Kakaohalten är så hög, att det faktiskt är farligt att dela med sig till hundarna. Således får du chokladen helt själv.


Shabby chic feber

Vaknade med lite ont i halsen, men trodde först att det berodde på vinet till kräftorna igår. Halsontet intensifierades dock och jag kollade febern. I samma sekund som jag såg att jag hade feber kände jag hur jag blev mycket mycket sämre. Vilket sammanträffande...

Nu ligger jag nerbäddad i sängen med sällskap av Pearl Jam och Ofelia. Vi surfar runt på lite olika heminredningsbloggar och får små-ångest över att vi själva har mer shabby än chict.

Så här ser det INTE ut hemma hos mig, men det gör det hos Lilla Blanka http://lillablanka.blogspot.com/

Lurad på kantarellen

Idag på hundpromenaden hittade vi kantareller. Jag blev onekligen mycket besviken, för jag har alltid fått höra att om man hittar en så hittar man hundratals. Svårigheten skulle, efter vad jag har hört, vara att upptäcka den första, sen skulle man se de andra. Mamma upptäckte de tre första, men hur jag än letade så hittade jag inte en enda till. Och jag letade verkligen. Men ingen kantarell i sikte. Efter ytterligare en halvtimme och några kilometer därifrån hittade mamma en till kantarell. Återigen började jag leta som besatt av alla de andra. Men inte heller där fanns en guldgruva gömd. Det var med en känsla av att vara lurad, som jag åt mina smörstekta kantareller.


fredag 2 september 2011

Lockande anbud...?

Jag fick ett mejl från mamma igår. Hon hade (olovandes) tränat Mozes och blivit alldeles förtjust. Hon erbjöd mig 50 000 kr för honom. Han kan ha den effekten på folk ibland, att man blir sådär alldeles förtjust förälskad vissa stunder. Jag tror det är hans vackra mörka ögon och blicken som innehåller så mycket löfte och kärlek. Mozes är liksom labradorernas motsvarighet till George Clooney.

Och nej, nope, nix, no, njet - jag sålde honom inte. (Mozes alltså. Mr Clooney hade jag lätt sålt för 50 lax.)



 

George Clooney?
  


Mozes?