Ny husläkare, med tratt

Jag inser att detta börjar mer likna en sjukblogg ön hundblogg. Men på sjukhuset säger de att mitt elände har ett slut. Och själv vet jag att mitt hundliv har massor nya spännande och oväntade saker att bjuda på.

Men nu är klockan 3 på natten och såret värker. Att byta omläggning varannan dag känns inte bra. Varet rinner och jag inser att jag måste ta bort det gamla förbandet och tvätta såret och lägga ett nytt förband själv. Vid svanskotan. Ni vet det där lättåtkomliga och lättöverskådliga stället på kroppen.

Såret stinker rejält och till min stora förtvivlan inser jag att det betyder ytterligare en omgång antibiotika. Min mage tåler inte antibiotika och jag kaskadkräker vid alla möjliga och omöjliga tillfällen. Jag har tusen gånger bett om att få medicinen med spruta eller dropp. Men det verkar lättare att medla fred i Mellanöstern än att jag skulle byta avdelning för då skulle således. kostnaden för min behandling komma till annat ställe och så måste de nog lägga in mig och så måste de ta odling igen och igen och så tar ocken och menen aldrig slut. Och till slut sitter jag med ett,recept på samma medicin igen. Och de blir lika förvånade när de får höra att jag mår lika illa även vid femte försöket på samma medicin. Reaktionen har dock varit att de skrivit ut samma medicin igen.

Tacka vet jag veterinärer. De hade gett mig ett par sprutor i nacken med antibiotika, säkert lite kortison, b-vitamin för att stärka kroppen och något litet mer. Jag hade faktiskt inte misstyckt tratten, bara jag slapp detta nu!

Nu när man får välja husläkare själv, ska jag välja veterinär Åsmund Folerås.

Published with Blogger-droid v2.0.2