En dåres försvarstal

Mamma skrev på sin blogg http://www.vattumannen.net/ (måndagsbörsen) att jag alltid byter alla presenter/julklappar. Jag kan verkligen inte förstå vad hon fått det ifrån...?! I år skickade jag ut en lista på vad jag önskade mig till mamma och pappaen månad innan födelsedagen (jag fyller år nio dagar innan jul). På listan stod detaljerat och preciserat vad jag önskade mig, samt en länk till det billigaste stället där man kunde köpa saken. Tror ni någon av dem läste listan? Kanske... Köpte något från listan? Nope!!!

Pappa kom till min födelsedag med plånboken i högsta hugg och gav mig kontanter. Förstås. Dessa hade jag redan handlat upp dagarna innan och användes till en självgående dammsugare. Mamma hade med sig den finaste asken/boxen ni kan tänka er, en bok som jag borde ha läst redan (mamma är fantastisk på att nosa upp riktigt bra böcker) och medlemskap i jaktretrieverklubben. Och jag bytte inte en enda av dessa saker utan var riktigt glad och överraskad! Klara-Fina hade dessutom själv letat upp ett halsband där det står Älskade Mamma. Inte heller det byttes (däremot fälldes en liten lyckotår för denna fantastiska dotter jag har).

Till julen satte pappa in pengar på banken till mig och jag kunde inte komma på vad jag skulle köpa. Från mormor och morfar så köpte jag dummisar, riktigt bra dummisar och även om jag inte blev överraskad på julafton så blev jag mycket glad. Storebror hade köpt ett jättefint halsband till mig. Det var två ringar som satt i varandra, ni vet det typiska tecknet på äktenskap. Eftersom jag inte bara är ogift utan dessutom singel, kändes det lite osäkert huruvida jag kunde tänka mig att bära denna symbol. Mamma hade köpt en fantastiskt snygg väska till mig. Den var verkligen supersnygg men så fort jag öppnade paketet sa hon att om jag ville byta, skulle hon ta väskan och jag få pengarna. Hur kunde hon ens tänka tanken att denna väska skulle bytas? Den var ju supersnygg. Supersnygg och designad för att ha patroner. När jag lite misstänkt tittade på mamma la hon till att den inte var så lämplig att ha i skogen. Jag vet inte hur det är med er andra. Men med tanke på att jag varken jagar eller äger några patroner, så såg jag inte riktigt användningsområdet för väskan, framförallt inte när jag inte är i skogen. Gå på stan med en patronväska förstår jag inte riktigt nyttan med. Vad ska man ha i den? Patroner? Såvida man inte ska råna en bank känns inte det riktigt nödvändigt med en patronväska. Men ska ni råna en bank, då vet jag det absolut snyggaste patronväskan ni bör ha med er. Jag var förvisso i stort behov av en snygg handväska. Men en väska där man kan förvara plånbok, nycklar, mobilen, lippgloss, ett anteckningsblock, gärna någon bok, en vattenflaska, pennor, mediciner, plåster, smink och diverse bra-att-ha-saker. Inte patroner.Således byttes väskan, mamma tog den och jag fick pengar.

Mamma blev glad över sin patronväska. (Jag hoppas att hon inte planerar att råna några banker!) Jag köpte en orange (burnt orange) väska med matchande scarf till på Esprit för pengarna. Väskan har flera olika fack och rymmer hur mycket som helst utan att vara speciellt stor. Jag tror till och med att man skulle få plats med lite patroner om jag hade velat det... Äktenskapshalsbandet ville mamma ha (det kan onekligen vara passande eftersom både hon och min pappa har slarvat bort sina vigselringar). Jag köpte parfym för pengarna från pappa och från halsbandet.  Det blev inte parfymen Coco från Chanel som jag först tänkt, dels för att den var obamhärtigt dyr och dels luktade den inte ens gott. Istället blev det en stor flaska från Hugo Boss, en liten Miracle från Lancôme och fyra små från Clean (dessa sex parfymer kostade sammanlagt lika mycket som en liten från Chanel).

Jag får väl erkänna att jag faktiskt byter de allra flesta julklappar, men jag tycker verkligen att jag kunde försvara det denna gången. En patronväska och ett halsband med symbolen för äktenskap, det känns inte så mycket som jag. En bränd-orange Esprit-väska och Lancômes Miracle - det däremot är äkta Sanna Pettersson.