Min Maja, min älskade Maja

Idag sa mamma att hon tyckte att Maja haltade på frambenen. När jag tittade så haltade hon på bakbenen. Strax därefter orkade hon inte gå alls. När hon väl försökte så vinglade hon, som om hon höll på att vakna upp ur narkos. Om det inte hade varit för den pigga blicken hade jag trott att hon skulle dö där och då.

Jag grät för mycket för att kunna prata, så mamma ringde vår fantastiske veterinär. Han sa att det med all sannolikhet är borrelia. Maja fick kortison direkt och blev märkbart bättre efter någon timme. Hon kunde gå, även om det var mycket ostadigt. Imorgon ska Åsmund undersöka henne och ge mer medicin.

Nu ligger hon i min säng. Jag ber till gudar jag inte tror på, att hon ska få ligga och snarka här imorgon igen.

Håll tummarna för henne, be om ni tror, eller utför någon ritual. Jag måste få ha kvar min Maja.

Published with Blogger-droid v2.0.2