Mamma var här och övertalade mig att gå ut på en promenad. Jag var inte lättövertalad och grät av smärta bara av att vända mig i sängen. Men hennes argument lät rimliga.
Jag gick med stöd av stavar och klarade runt 300 meter. Det tog minst en halvtimme och var nog mitt livs tuffaste promenad. Men jag klarade det och jag är så otroligt stolt över mig själv.
Så skönt att få andats skogsluft, så skönt att få se hundarna springa och så skönt att vara så otroligt stolt över sig själv.
Published with Blogger-droid v2.0.2
Hej Sanna. Det låter inte som att ditt liv är särskilt roligt just nu.... Men jag hoppas att du snart mår bättre. Många många krya på dej kramar //Annika
SvaraRadera