Ett gott skratt förlänger livet

Det går framåt. Idag var jag ute och gick en liten promenad med hundarna själv. Det blev nog lite för långt för på slutet var jag riktigt trött och smärtan efter var hemsk. Det intressanta är att när jag började bli riktigt trött slutade Mozes att leka med de andra och bredvid mig istället. Jag sa till honom att leka, men han envisades med att gå bredvid mig. Han är klok och så snäll, min Mozes.

Klara-Fina kom. Hon skulle stanna en timme och vi låg i sängen och läste. Hon ville sedan stanna över natten och eftersom det inte är någon skola imorgon går ju det bra. Det är så underbart att ha henne här. Vi tittade på roliga hund/katt-youtubeklipp och höll på att skratta oss fördärvade. När vi sedan tog en kvällspromenad sa hon att jag nog skulle bli omkörd av en snigel. Promenaden var på 50 meter och KF skrattade gott att jag kallade det promenad. Men det var nog ändå skönt för henne att se mig på benen.

Published with Blogger-droid v2.0.2