Efter jobbet var jag tvungen att åka till sjukhuset och mamma fick såldes passa hundarna lite längre. Hon tog dem från rymningssäkra dagiset till tvättstugan. 2 minuter senare upptäcker hon att dörren till tvättstugan är öppnad och att den nye helt automatiskt självgående gräsklipparen fick en utskällning av Coco som hellre ville jaga än bli jagad.
Min kära mor uppskattade inte riktigt humorn i detta och när jag hämtade hundarna var Coco åter i dagisrummet (som har den enda dörren hon inte kan öppna själv).
Själv har jag börjat inse att Coco ger så mycket kärlek och jag skulle inte kunna leva utan henne. Men den kärleken kostar, vi har inte låta hela saker i huset eller bilen längre. Men mitt hjärta är helt!
Published with Blogger-droid v2.0.2
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar