Nöjda trötta hundar och förare

Hanna Piggelin ringde och ville träna igår. Jag insåg att det var precis vad mina hundar behövde och faktiskt krävde av mig. Efter ett långt träningsuppehåll (valparna) så kände jag att både Maja & Mozes behövde få arbeta sig riktigt trötta. Vad kan vara bättre än ett stort svårt sök i vidrig terräng? Hanna och jag gick och la ut 10 dummisar var, det gick knappt att ta sig fram och för att försvåra så gömde jag några dummisar riktigt och kastade i väg andra. London, Maja & Mozes fick ut och söka samtidigt och det var härligt att se hur ingen av dem ens sneglade på någon annan, utan alla skötte sig precis som de skulle.

Men trots att söket var stort, det var svårt även för hundarna att ta sig fram och dummisarna låg gömda, så tog det inte lång stund för trion att hämta hem alla 20. Det kändes som om vi kunde slängt ut dem på en gräsmatta, så snabbt och till synes enkelt fixade trion söket. Så Hanna och jag letade upp två dummisar till och la ut  dummisar på ett nytt sök i nästan lika jobbig terräng. Denna gång gömde vi varenda en för att hundarna verkligen skulle få arbeta med nosen och inte ha en chans att bara springa in dem.

Även detta söket såg löjligt enkelt ut och Hanna och jag kunde konstatera att trion kompletterar varandra perfekt. När det bara var två kvar började de dock att krokna rejält. Vi kunde riktigt se att de slutade använda näsa och huvud och bara använde benen (Maja och London) och hur Mozes hela tiden gick tillbaka till samma områden hela tiden. Med ett par ut-kommandon från mig så tog han sig ut på ny mark och hittade  den sista hett eftertraktade dummisen.



London, för ett par år sedan