Lilla söta rara Coco. Den finaste av alla fina valpar... ...när hon sover. Med föräldrar som Maja och Mozes kunde det inte bli annat än lugna valpar, förväntade jag mig. Lugna var de också fram tills de fyllde 5 veckor, då de blev små vilddjur. Detta fick sin kulmen i söndags, dagen då Astro och Stella flyttade. Valparna var trots flera promenader galet vilda och då menar jag verkligen galet vilda. Men nu har de ju flyttat alla tre och jag får rapporter från dem allesammans att det går bra, valparna är stencoola i alla nya miljöer och att de sköter sig bra. Som uppfödare kan man inte bli annat än riktigt glad (och lite stolt) över de berömmande orden jag har fått från valpköparna. Men som valpägare blir jag mest bara avundsjuk. För Coco är inte det minsta lugn, hon är fortfarande galet vild . Hon springer mycket på alla promenader och hon får många promenader. Sen tycker jag att hon borde lägga sig och ta det lugnt, men Coco har fortfarande som främsta mål i livet att terrorisera våra katter och detta tar hon väldigt seriöst. Hon är inte lugn en enda stund. Så jag har testat att ha henne i en bur så hon inte skulle ha annat val än att sova.Tydligen fanns det ett annat val, att försöka kvala in till Göteborgsoperan. Jag gissar att hennes audition hördes ända dit.
Men igår klockan 18.00 aomnade tösabiten och hon var gudomligt söt. Hon sov med mig första delen av natten i min säng och sedan bar jag ner henne till köket. Jag trodde att Maja och Mozes låg där, men dem hade Klara-Fina smugt upp till sitt rum. Så fröken Chanel sov halva natten själv i köket. Så duktig.
Klockan 7 imorse vaknade hon samtidigt som jag och sedan var det full rulle. Jag lämnade henne till mamma som är dagis till mina hundar. Coco har hållt igång hela dagen. Jag bestämde mig för att jobba hemma sista timmarna idag och körde hem tidigare för att gosa med Coco. Men Coco ville inte gosa, hon hade fårskinn att slå ihjäl, en Lycka att skrämma, en toffel att döda och ett märgben att spela boll med. Hon ville allt annat än mysa stilla med matte. Men så klockan 18.00 blev fröken Chanel trött och somnade i min famn. Sedan dess har hon bara varit alldeles ljuvlig. Hon bet bara lite i katterna när vi kom hem. Nu har hon krupit under mitt duntäcke och man kan höra henne snarka lite lätt. Sötaste av de söta, finaste av de fina.
Imorgon och även i framtiden planerar jag förlängd arbetsdag. Jag tänker att jag nog ska komma hem exakt 18.00 och direkt börja mysa med min lilla tös. Innan dess är hon ändå bara en odrägligt vild valp, så då kan mamma passa henne. Eller hur?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar