Alla goda ting är tre

Och tre till antalet är förstås mina hundar, men också antalet böcker jag har läst nu när jag i två dagar varit sjukskriven för maginfluensan.

Happy Happy
av Maria Sveland och Katarina Wennstam

Happy Happy är en antologi med temat den lyckliga eller välgörande skilsmässan. Några av Sveriges mest framstående och mest intressanta kvinnor har i den här boken skildrat sina egna upplevelser av skilsmässor. Det som är ovanligt i den här boken är att de alla har lyckliga och positiva upplevelser av något som annars vanligtvis beskrivs som en enda stor tragedi och misslyckande. Boken gav mig nya tankar och synsätt och jag uppskattade de mycket välskrivna texterna.


Anna och Mats bor inte här längre
av  Helena von Zweigbergk

Boken är en fristående fortsättning på Ur vulkanens mun och i mitt tycke betydligt bättre. Också i denna bok är temat skilsmässa, men inte en lycklig sådan. Det ågenstfyllda paret med två barn som vi kunde följa i den tidigare nämnda boken, har i denna bok bestämt sig för att skiljas. Jag upplever dem båda som självupptagna, skuldbelagda och oerhört egocentriska. Deras fokus är ständigt att barnen inte ska komma i kläm, ändå är det hela tiden det som händer. Boken känns ändå mindre tragisk än den första. von Zweigbergk

skriver som vanligt mycket lättläst och beskriver målande människornas känslor vilket emellanåt har en tendens att bli lite kletigt av all skuld och ångest. Läs första boken först, det har man mest behållning av.


Gustavs grabb
av Leif G. W. Persson

Gustavs grabb är en självbiografi med betoneningen lagd på barndomen. Jag upplever den som ärlig och självrannsakande, vilket gör att den blir mycket intressant att läsa. För oss som såg Hinsehäxan på SVT för någon vecka sedan, blir Geijeraffären lite extra spännande att läsa om. Person lyckas med den svåra kombinationen att grotta ner is i detaljer och ändå hålla intresset levande för läsaren. Han bjuder på oväntad smaskig information men håller sig långt från skvaller och baktal.

För alla labradorägare kan det vara intressant att veta att lillasyster Maud, som av andra kallas Moa, har varit ordförande i Labradorklubben. Jag vet inte om hon fortfarande är aktiv inom klubben, men hon är en välkänd uppfödare av utställningslabradorer och en person som det under 00-talet i labradorvärlden stormade mycket om.