* * *
Valparna är nu sju veckor och om bara en vecka anser SKK att de är flygfärdiga och redo att lämna hemmet. Jag vet inte om jag håller med, bara en vecka till, det får mig att fullkomligt brista i gråt. Maja däremot börjar bli benägen att hålla med SKK och gjorde idag sitt bästa för att övertala mig. Imorse satte hon igång att kräka upp all mat till valparna. Det finns hos många hundar lite varggener kvar och nu tyckte Maja att valparna var stora nog för att börja äta fast föda. Fast naturligtvis kan 7-veckors valpar inte äta stora stycken kött, så mamman tuggar och äter maten och kräker sedan upp den till valparna. Då är den i lagom konsistens för små valpar att käka. Fullkomligt superäcklig vargttradition som jag hoppats på att vi kunde hoppa över.
Precis som sin mamma Moa, har Maja mycket av de här instinkterna i sig och numera börjar hon hulka varje gång hon ser en av sina valpar. Jag som är allergisk mot kräks, jag har nästan fobi, är mindre nöjd med detta djuriska beteende. Jag har försökt förklara för henne att jag ger valparna mat. Antingen så får de den väl uppblött, eller är den mixad och alldeles lagom för små valpmunnar. Men med tanke på den kraft dessa valpar har när de hugger mig i tårna, så tror jag de hade slitit sönder ett köttstycke väldigt framgångsrikt.
Men Maja väljer att inte förstå vad jag säger och får därför sova i min säng i natt. Imorgon tänker jag inte vakna till ett nedspytt köksgolv (valparna är ju ironiskt nog dessutom finsmakare och käkar inte upp kräkset - så det blir jag som får ta hand om det).
Idag var mamma och jag ute och gick en liten runda i skogen med de stora hundarna. Kommer ni ihåg bilderna jag hade på bloggen för några veckor sedan där Mozes flög över det avstängda elstängslet? Maja är ju vanligtvis en oerhört smidig hund och brukar också flyga över det. När hon var dräktig i 5:e veckan började hon uppföra sig som en Mycket Värdig Tik och krävde att stängslet skulle tas ner så hon kunde trippa över. Men idag tyckte Maja att hon var fit for fight igen och skulle hoppa över. Men efter valpkullen har hon fått rätt hängiga bröst, som liksom tog emot i hoppet och hon fastnade. Maja som är rätt stolt och värdig av sig (OBS! stark underdrift) tyckte att detta var det mest pinsamma hon varit med om, såg det ut som. Hon stod och blundade i flera minuter efter. När vi gick tillbaka och skulle över stängslet var jag lite taskig och frågade om hon skulle hoppa över igen, varpå jag fick en arg blick. Men medan jag gick fram för att ta ner översta tråden så fullkomligt flög Maja över från stillastående position. 7 veckor efter ett kejsarsnitt, fortfarande med viss övervikt efter dräktigheten och med världens hängbröst - så flög hon över. Att bli retad av matte var mer än hon stod ut med.
Så nu är hon tillbaka till fullo, min Maja. Samma fantastiska hund som övertalade mig att hon skulle få följa med ut och träna markeringar och linjetag två dagar innan hon valpade. Samtidigt har hon varit en underbar mamma. Sträng och noga med valparnas uppförande, men så vänlig och omtänksam samtidigt. Hon visar hur mycket tycker om att vara med valparna och det är ytterst ovanligt att man hör henne morra åt dem. Uppfostra dem gör hon genom att ge dem blickar. Ibland delar hon ett märgben med dem och ibland tittar hon på valpen och tar benet själv.
Här är några bilder på den fantastiska modern, bara någon vecka innan valparna anlände:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar