Emil härjar för fullt utanför huset. Han var absolut inte välkommen hit, men kom ändå. Förgrymmade unge. Jag önskar att jag hade en snickarbod där jag kunde sätta in honom. Men en vind, låser man inte in så lätt. Jag tror snart att huset blåser bort. Men å andra sidan har jag trott det många gånger de senaste åren. Är det som jag inbillar mig eller har det blivit betydligt fler och värre stormar de senaste åren?
Imorse var det spöregnet som hindrade valparna från att få lov att gå ut. Nu är det stormen Emil. Valparna är inte nöjda på något sätt. De vill ut och leka, springa av sig lite. Det var tur att jag köpte nya tuggben för hundartals kronor igår. Idag går de åt som smör i solsken.
Den enda som verkar nöjd är Mozes. Han ligger i sin soffa och drömmer om Vera. Ljuva drömmar säger Mozes och sluter ögonen igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar