På tal om träningsvila...

Precis som jag skrev i förra inlägget så vilar Mozes nu från träning. Det är nämligen så att jag har märkt att mina hundar alltid blir mycket bättre av ett långt träningsuppehåll. Tidigare har dessa uppehåll inte varit planerade eller genomtänkta, de har bara blivit. När jag sedan satt igång efter några månaders vila, har hundarna varit suveräna. Det är som om de processat allt vi tränat på och sedan verkligen förstått. De har fått sakna träningen och fått längta lite. Dessutom upplever jag att hundarna blir lydigare och mer korrekta när träningen sedan sätter igång.

Mozes har blivit mycket tränad nu i sommar och ett par månader under våren. Träningen gav resultat; det blev ju både 93 p på wt och 1:a pris i nkl jaktprov. När jag sedan började försvåra träningen tyckte jag att det gick sådär-bra. Jag gillar inte sådär-bra, jag gillar briljanta träningar, perfekta resultat och ett alltigenom gudomligt arbete från hunden.

Därför vilar Mozes från all träning nu, för att sedan komma tillbaka ännu bättre och redo för svårare övningar. Det är inte det roligaste jag har gjort, men jag tror att det kanske är det nyttigaste...

Sedan måste jag erkänna att jag tycker det skulle vara ok om Mozes kunde tänka sig att trillbringa tiden han vilar någonannastans än just där jag lagt alla nytvättade kläder.