63 min i kö

63 min i kö med lånad mobil för att komma fram till Telia. För femhundadenittiåttonde gången beskriver jag mina problem sedan de grävde sönder ledningen. Samma svar som vanligt, en tekniker ska komma ut och titta på det (för fyrahundradesextielfte gången i ordningen) och Teliatanten ber mig om ett nummer de kan nå mig på. Ett nummer att nå mig på! Hade jag haft det hade jag inte behövt deras hjälp, det är ju liksom det som är problemet. Jag har inget nummer att bli nådd på. Det är därför jag lånar en mobil och står 63 minuter i kö. För att jag vill kunna få tillbaka mitt nummer som går att nås på.

Jag är trött på Telia, deras utlovade kompensation kommer aldrig att kunna kompensera mig för allt strul. Att vara utan telefon och tv har varit den lättaste delen av allt kaos. Att ringa Telia, stå i kö, prata med Teliamänniskor som glömmer anteckna allt som ska göras, att bli felkopplad, att stå i kö, att vänta på tekniker som aldrig kommer, att stå i kö, att bli bortkopplad, att just den teknikern som kommer inte kan åtgärda just det problemet - till det behövs en annan - ringa Telia, att stå i kö, att vänta på att de ska höra av sig, att vänta på kompensationen som inte kommer förrän problemet är löst, att höra på att de ännu inte kan laga det ursprungliga problemet utan sätter in en tillfällig lösning, att den tillfälliga lösningen inte fungerade ens tillfälligt, att stå i kö. Det ENDA som fungerar med Telia nu är deras räkningar. Jag kommer dock bli kompenserad när problemet är löst. Men problemet löser ju aldrig sig.

Och imorgon väntar ytterligare 63 min i kö.