Jobbet har satts i gång på riktigt, för nu har eleverna också kommit tillbaka. Det är verkligen jättekul, men riktigt mycket att göra.
Mozes vilar från träning nu och därmed blir han lite mer osynlig här på bloggen. För hur mycket jag än tycker om min hund, så är det inte ens intressant för mig att skriva om han ätit upp sin mat (alltid), varit lydig på promenaderna (alltid) sovit i sin bädd (aldrig) tjuvat mat (alltid) eller skällt om någon kommer (det händer). Idag fick han till exempel följa med och fiska. Han satt stilla på en brygga. Jag tröttnade eftersom vi inte fick någon fisk. Vi åkte hem. Spännande... NOT
Jag saknar min mobil. Jag saknar att ta kort och kunna skicka dem direkt till bloggen. Jag saknar att ständigt vara uppkopplad och kunna blogga var jag än var.
Katterna kan jag inte börja blogga om för de verkar bli alldeles för många... Alltså katterna, inte bloggarna. Jag tänker att om jag inte bloggar om dem, inte pratar om dem eller inte fotograferar dem, så märks det inte att de är fler än planerat. Alla sådana tankar skjuter jag undan till det undermedvetna och går istället och låtsas och tror att Ofelia/Nirvana/Nike/Love/Kattis (eller vad hon nu ska heta) ska flytta till ett annat hem. Jag glömmer bort att det där andra hemmet nog snart tröttnar om de aldrig få komma och titta på henne. Men vad ska man med ett undermedvetet till om man inte ska förtränga massa viktiga saker?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar