Några hundra meter bort på en tvärgata finns en hundkennel, som föder upp helt andra raser än labradorer. Dessa hundar är tydligen mycket morgonpigga, till skillnad från mig och mina labradorer. De släpps ut vid 6-tiden på morgonen och om det är av glädje, ilska eller bara vanan vet jag inte, men de skäller som tokar. Ni kan ju bara tänka er hur det låter varenda sommarmorgon när 7 tokskälliga hundar skäller allt de kan. Trots att jag sover med öppet fönster och allt som oftast vaknar av detta skällande, är det ändå lugnt om man jämför med det som kommer sedan. Kennelägaren verkar nämligen inte uppskatta skällandet utan skriker och svär åt hundarna, så högt att 7 hundars skall låter som ett muspip i jämförelse. Ett tag trodde jag hon använde megafon, men hennes närmsta grannar har intygat att hon rösttränat på samma vis i så många år att hon når de höga ljuden utan större problem.
Under vintern är mina fönster stängda och ljudet blir sällan så högt då att jag vaknar av det. Därför har det blivit lite av en sommarkänsla av att vakna av hundskall som följs av en svärande ramsa som skulle få vilken sjöman som helst att rodna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar