Ingen av oss var speciellt sugna på att stiga upp i morse. Det blev en runda med lite träning, där bollen olyckligtvis hamnade och fastnade uppe i trädet. Lite klättring.och med hjälp av lite grenar fick vi ner den och kunde fortsätta träningen. Vi blandade knallningar och lek, med markeringar på åker i en evighet (jag filmade till instagram och behövde testa mig fram) och riktigt avancerade synliga linjetag över olika hinder på 200 meters avstånd.
En boll, en Mozes och en skog, mer krävs det inte för att göra mig lycklig. Att vi sedan fick besök av Saljes barnbarn gjorde förstås det hela ännu bättre (läs förra inlägget).
lördag 1 mars 2014
Skogen, en boll och Mozes = lycka
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar