Jag hittade detta gamla kort och blev så väldigt glad, berörd och smått sentimental. Ofelia var verkligen bästis med valparna. De åt, sov och lekte tillsammans. Trots att valparna var något burdusa mot henne, sa hon aldrig till.
Tänk vilken skillnad mot Rosalinda som inte kan gå in i samma rum som Ofelia utan att det blir morrande och fräsande och sedan två katter som flyr åt varsitt håll och garanterat välter ner något som går sönder. Det där med att köpa en kattunge, för att hålla Ofelia sällskap sedan Puma dött, kan mycket väl ha varit mitt livs sämsta beslut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar