Pianolärarinnan av Elfriede Jelinek.
Tyvärr förstördes läsningen lite av att jag såg att författaren vann Nobelpriset 2004. Jag upptäckte det efter att jag lånat boken, men innan jag började läsa. Boken blir förstås inte sämre av det, men för mig känns den mer jobb än fredagsnöje.
Språket är förstås suveränt och boken förtrollande bra hittills.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar