Bättre och bättre

Det är knappt jag vågar säga det, men jag mår mycket bättre. Igår eftermiddag kände jag att smärtan började ge med sig och jag la mig inte i sängen förrän klockan 22 (jag låg visserligen i soffan, men ändå). Under veckan klarade jag inte att stå på benen efter klockan 17 och det trots höga doser smärtstillande.
Men nu känns det som om jag ser ett ljus i tunneln. Imorgon ska jag till läkaren. Risken finns visserligen att undersökningarna där kommer göra så ont att smärtan återkommer.
Idag var jag så pigg att vi efter min hemlagade franska löksoppa gick ut och tränade. Mamma & Lycka, Klara-Fina & Maja och jag & Mozes. Markeringar och dirigeringar. Det var Majas första träning sedan borrelian och hon var taggad till tusen. En halvknallning som KF lugnt lyckades avstyra, men annars skötte hon sig bra. Mozes var så lycklig att han nästan hade svårt att koncentrera sig på att gå fot. När jag skickade honom for han iväg som en kanonkula. Härligt!
Imorgon är bästa jobbedagen. I år.är jag nämligen hjälplärare på bildtimmarna som ligger på tisdagsmorgonen. Lite praktisk kultur är alltid välgörande.