Kaos är granne med Gud

Inte någon gång tidigare har Erik.Johan Stegnelius citat varit så relevant. Coco löpte, hela planen var klar och så började jag bli yr. Samma känsla som när jag drabbades av utmattningssyndrom för ett par år sedan. Många vänliga själar erbjöd sig att hjälpa till, men det hade inte varit rättvist mot Coco att ha en kull valpar i en kaotisk tillvaro. Istället får hon mogna ett år, meriterad sig och jag kommer vara klar med studierna.
För det blev ju så att mitt examensarbete blev tvunget att skrivas just nu, innan utbildningen.läggs ner, flyttas och görs om. Jag fick ju fast tjänst innan jag gick klart min utbildning. Men nu ska den bli klar. Men 100% jobb, 75% studier och barn och egen hund, så säger det sig själv att det inte fungerar med en kull valpar. Vi satsar på en Coco-kull till nästa sommar istället.
Det planeras tre kullar efter Mozes, så är ni intresserade så hör av er.
Mitt i allt kaos fick jag en svullnad på höger sida av halsen, där jag en gång för länge sedan hade en av mina tumörer. Jag fick åka in till akuten och något var fel på proverna, jag var där i över 6 timmar. Siffror rabblades upp men jag uppfattade inte speciellt mycket. Så i måndags, på Klara-Finas födelsedag fick jag åka till sjukhuset för en datortomografi, skiktröntgen. Jag bärande inför den, men den har moderniserats sedan senast. Jag är dock.lycklig över att vi firade Finan på fredagen, för efter datortomografin orkade jag bara ligga i soffan. Dagen efter blev det nya prover och det visade sig att jag har lunginflammation. Inte konstigt jag mådde dåligt.
Jag har fortfarande feber, svårt att andas men kämpar på med examensarbetet. Pga lunginflammation är Klara-Fina hos sin pappa under sportlovet. Jag är tacksam för det, för emellanåt kommer den svåra cancerångesten. Jag är verkligen rädd för att ha fått ett återfall. Det är väldigt liten risk, men trots allt en risk, som min läkare sa.
Så nu tillbringar jag min tid tittandes på OS, läser och skriver till examensarbetet och går 5 minuters-rundor med Mozes. I den här rätt påfrestande situationen, efter en undersökning, innan ett besked kommer tankarna på livet, hur det varit och hur jag vill att det ska vara. Så hur det nu än går, har jag mina mål klara. Och jag känner en så enorm tacksamhet för familj och vänner som ställer upp för mig. Helt underbart!
Och om ni undrar vad examensarbetet ska heta? Kaos är granne med Gud!