Labradorvalpar ...

... är absolut sötast när de sover.
Efter att jag hade grundmålat skolbänken, rottingfotöljen och den stora bokhyllan, var hela jag fylld av vit målarfärg liksom golvet. Jag har aldrig fattat hur folk kan måla utan att det stänker precis överallt. Och för de som förespråkar att man måste ha skydd, tejpa, underlag, speciella kläder - er fattar jag ännu mindre. Hinner ni inte tröttna långt redan innan ni börjat måla. Det hade jag. Nu är allt målat iallafall. Det superfula laminatgolvet som var det första vi köpte när huset blivit vårt. Det var en grå gummimatta där tidigare, så den bruna lamninaten var absolut ett framsteg. Men jag hade då önnu nínte hunnit lära mig skillnad mellan pris och kvalitet och när det är ok att använda billiga saker och när man måste lägga till rätt mycket extra pengar för att det ska se ok ut 10 år senare. Nu är jag så desperat på detta fula golv att jag tänkte att lite vita stänk skulle liva upp. Det gjorde det inte. Imorgon ska jag testa att måla allt vitt. Men det lutar åt att jag imorgon eftermiddag ringer med gråten i halsen till Hanna och ber på mina bara knä att hon ska komma och lägga snyggt, dyrt grått eller vitt laminat.
Jag tänkte inte på att färgen gjort märken på mina fötter så det syns vad jag har trampat runt i huset, Nu ser man tydligt att vägar bär till Rom, om Rom är valparnas lilla palats. Labradorvalpar - kan det finnas något sötare?