Jag var uppe i sovrummet och hörde skrikande nerifrån köket. Jag tänkte att det nog var någon valp som inte kom snabbt nog fram till Majas matbar. Tålamod när det gäller mat är inte utmärkande för de här valparna. Men sen kom Maja upp till mig och tittade på mig. Märkligt, tänkte jag, men följde med henne ner. Väl nere ser jag hur Stella planerat att erövra nya områden genom att klättra över plankan som stänger inne valparna och nu skrikande stoltserade med att området under köksbordet var hennes. Det är tur att de små galningarna har en så klok mor!
Väl tillbaka på välkänd mark fick valparna provsmaka lite mat. På menyn idag stod nymald nötfärs, ekologisk äggula samt lite solrosolja. De åt som om de aldrig sett mat förr, vilket de förvisso inte har gjort och allt tog slut väldigt snabbt. Den mesta av maten hamnade nog i magen, men det var inget vackert bordsskick. De trampade i maten, trillade i den och kletade ner både golv, väggar och tak. När maten var slut sköljde de ner festmåltiden med mängder av Maja-mjölk. När jag satt och tittade på dem kunde jag inte låta bli att dra paralleller till bilder av måltider från vikingatiden. De hade grisat ner hela matplatsen och det var ingen hejd på varken frosseri eller hur de klunkade, ja fullkomligt bälgade, i sig mjöden förlåt mjölken. Sen vinglade de omkring som riktiga fyllkajor för att sedan slockna totalt. Några smala, eleganta och stilfulla designers såg jag inte till. Vi får väl se om de skärper till sitt uppförande eller får byta namn... Dock hittar jag inget namn för en envis upptäcksresande tjej. Då kanske namnet Stella, som betyder stjärna, ändå passar bättre...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar