Meningslöst O Z O N

Det finns olika syner man vill mötas av när man kommer hem från jobbet. Ett uppochnervänt hus är inte någon av dem. Vill någon vara snäll och vidarebefodra detta till mina hundar och katter, som tydligen har samarbetat bra idag...

* * *

Idag firade mina brorsöner sina födelsedagar. Deras pappa bjöd på fantastisk kokosmjölkgryta med kyckling. Min påhittighet vad det gäller presenter till unga tonårskillar har inte varit på topp i år. Eftersom jag misstänker att båda mina brorsöner är mycket mer påhittiga än jag fick de 200 kr var. Pengarna gömdes i varsin billig chokladkaka. Eftersom båda killarna är så väluppfostrade och artiga, tackade de snällt för sin choklad och la in dem i kylen. Tur att både mamma och Klara-Fina fanns på plats för att avslöja mitt trick, snabbare än kvickt.

* * *

Precis som så många andra har jag blivit smått besatt av att spela Alfapet på nätet. Det är hur kul som helst trots att jag vanligtvis är fullkomligt värdelös. Jag försöker övertala mig själv att jag spelar för att utmana mig själv och inte för att vinna över den okände motsråndaren, vilket förstås inte är ett dugg sant. Jag trodde tidigare att det mest irriterande var att inte vinna, men nu vet jag bättre. Det mest irriterande är att komma halvvägs in i spelet, vara nära redan då att slå sitt personliga rekord och så lägger motståndaren av. Lägger av. Lägger av när jag håller på att storvinna både över mina tidigare rekord men framförallt storvinna över någon annan. Det var faktiskt inte bara dålig stil, det var sämsta stilen någonsin. Jag hade dessutom möjligheten att lägga  O Z O N på 3*ordet.

* * *

Idag när jag steg in i mitt uppochnervända hus, kände jag mig som en (misslyckad) föreståndare på zoo. Det bara kryllade av djur överallt. Två studsande hundar och tre jamande katter är ibland vääääldigt många djur.

* * *

Världens finaste T, som jag är gudmor till, fyller 6 år imorgon. Till henne har jag varit betydligt mer påhittig vad det gäller present. Hon kommer att få en helt ljuvlig blå prinsessklänning. Jag blev så förtjust i klänningen att jag köpte en till Klara-Fina också. Hade det funnit i min storlek hade jag köpt en till mig också.

Jag är som sagt gudmor till T och även till brorson B, vars födelsedag vi firade idag. Hans storebror S är jag inte gudmor till, utan fadder. T & B är allstå mina gudbarn, men vad är S? Mitt fadderbarn?

 

* * *

Idag fick Klara-Fina sina skolkort. Jag kände först inte igen henne, hon såg så vuxen och stor ut. Tiden går så fort, det känns inte alls som länge sedan hon började dagis. Nu går hon i 0:an. 

Finaste Fina