Lurad på kantarellen

Idag på hundpromenaden hittade vi kantareller. Jag blev onekligen mycket besviken, för jag har alltid fått höra att om man hittar en så hittar man hundratals. Svårigheten skulle, efter vad jag har hört, vara att upptäcka den första, sen skulle man se de andra. Mamma upptäckte de tre första, men hur jag än letade så hittade jag inte en enda till. Och jag letade verkligen. Men ingen kantarell i sikte. Efter ytterligare en halvtimme och några kilometer därifrån hittade mamma en till kantarell. Återigen började jag leta som besatt av alla de andra. Men inte heller där fanns en guldgruva gömd. Det var med en känsla av att vara lurad, som jag åt mina smörstekta kantareller.