Nu har jag gjort det mest förbjudna man kan göra. Jag har låtit alla tre hundarna knallappotrera samtidigt i vatten. Åh, vad de tyckte det var kul. Jag varvade med kontrollerade markeringar emellanåt. Coco markerade som en rutinerad hund, simmade toksnabbt men bra och lämnade allt i hand. Tysta och stadiga då de andra jobbade, var de alla tre. Tre stjärnor!
på hur man INTE ska låta valp eller unghund leka. Här är Lycka (med vitt halsband) och Coco.
Att hämta änder i vattnet är numera Cocos absoluta favoritsysselsättning. Det var så roligt att hon menade att det var tvunget att stå på båtkanten ifall det skulle finnas fler änder.
Söta, söta Coco. Lugn, koncentrerad och cool när hon ska, fart, energi och lust när det behövs. Men lydnaden, där behöver matte skärpa sig!
Dessa kort fick jag av Mats. Det är Guamikenis Giorgio Armani, Astro. Det syns hur lik syrran han är, både på det sockersöta leendet och vattenpassionen.
Tusen tack Mats!
I alla trädgårdsböcker och -tidningar står att man ska förbättra jorden. Allra viktigast är när man sår och planterar. Men jag har en fundering över jorden jag tidigare har köpt, den blir så lätt torr och tråkig, den känns inte alls så fet och go som jorden här på Buskelund. Idag när jag planterade mötte jag hundratals hårt jobbande tjocka maskar och maskar är bästa jordförbättrarna. Jag resonerade med mig själv och kom fram till att den jord som finns här bör vara betydligt bättre än den man köper. Jag ska hämta lite gödsel från hästar, kossor och höns och sen hoppas på det bästa.
Som ett litet experiment planterade jag en planta i buskelundsjord och en likadan i likadan kruka fast i köpejord. De ska få stå bredvid varandra, så får jag se om min tes stämmer.
Hur jag ska göra med alla planteringslådorna återstår att se.
... säger Coco och hoppar upp i den italienska skinnsoffan. Tja, det är hon väl värd efter allt hårt trädgårdsarbete.
Jag som var trött och skulle ta det lugnt, drabbades alldeles oförhappandes av energi. Först började jag bryta upp laminatgolvet på ovanvåningen, ni vet det som inte går att måla. Några tunga möbler stod i vägen och jag kunde bara ta halva golvet. Sen började jag plantera blommor och jordgubbar för att sen fortsätta med tre magnoliaträd. Med spaden i högsta hugg gick jag sedan loss på ogräset i gräset. Nu värker det i kroppen och jag funderar på att inte stiga upp imorgon.
Coco bestämde sig för att hjälpa mig med grävandet och grävde upp alla potatisar jag satte förra veckan. Ibland känns hela trädgårdsarbetet som ett slitsamt sisofysarbete. Men aldrig hade jag väl trott att potatisar kunde vara så roliga. Bästa leksaken hittills, bortsett från den oslagbara toalettborsten...
Idag har alla hundarna blivit ordentligt tränade. Först rodde vi över sjön och tränade vatten med Mozes och Coco. Lilla fröken Galen var smått galen, men visade goda jaktanlag och var lugn och tyst i passivitet.
Sedan byttes Coco ut mot mamma Maja som med massor av energi och kraft hämtade apporter i det oändliga tillsammans med Mozes och vänner. Mozes fick en trippel på vatten, en 200 meter lång vattendirigering, linjetag och sök. Eftersom han aldrig stressar upp sig, bränner han ingen onödig energi och blir således inte trött. Fast av vad man kunde se på Maja, som skakade av upphetsning, blev inte heller hon trött. Det blev däremot jag. Alldeles urtrött, men med tanke på allt jag rott idag kan jag ta det lugnt med gott samvete!
Här ligger jag i min nya hästensäng med tempurbäddmadrass. Jag tittar ut genom fönstret och ser grönskande träd. Jag funderar på att ligga här resten av dagen, eller kanske veckan. Det är synnerligen bekvämt. Kanske borde det finnas varningstexter på sängar som denna...
Inte nog att jag delar arbetsbord med en geografilärare som brukar ha roligt åt mina bristande sverigekartkunskaper. Nu har Oscar och Bosse tydliggjort att de inte bor i Linköping utan i Skänninge. För mig som blekingebo är allt över Småland Norrland...
Men med tanke på vilka prominenta labradorherrar som bor i Skänninge, så tänker jag lägga just Skänninge på minnet.
Vi klipper förstås inga gräsmattor, men vi lyssnar på Mora Träsk som sjunger om klippta gräsmattor. I Linköping klipper de dock både gräsmattor och hundklor. På bild världens finaste Bosse och Oskar med husse.
Fick mejl av Bosses husse idag. Tydligen påminner Bosse om terrorsyrran Coco. Fast på mejlet låter det faktiskt som om Bosse är en genuint trevlig och duktig hund. Jag funderar skarpt på att skicka upp Coco till Linköping till Peter & Gunilla. Bättre kan en hund i.te ha det och de kanske hade fått lite ordning på fröken Chanel...
Idag har jag för första gången kört bil med släp. Det var fullt med allehanda skräp från trädgården och färden gick till tippen. Jag fick god hjälp av både min mor och min dotter. Girlpower!
Sedan upptäckte KF ett myrbo under de ölänska stenplattorna. Vi bröt upp alla, grävde upp så mycket vi kunde inkl ruttna gigantiska rötter och håller nu på att vattna med kokande vatten. Våra ben är fyllda av bett från arga pissmyror, men jag tror vi vinner det här kriget ändå.
Nu ska vi fortsätta striden, men denna gång mot dammråttorna. Mitt rum ska nämligen uppgraderas med en säng från Hästen. Så marsch på, ut med gamla sängen och in med nya!
Liten, har ju sovit under dagen och kan bara inte somna nu. Har ni akuta sömntips är nu mycket välkomna att dela med er.
Vi ska nu testa med fransk chokladmjölk, vilket enligt rapport ska vara mycket effektivt. Iallafall är det suuuupergott!
Vi sitter i sängen och spelar Coco Crazy. Coco däremot spelar Coco Cool.
Just när jag klagade över att tvätten aldrig tar slut (det är mycket klagande från min sida idag), kommer prinsessan ner med dagens tredje ombyte. Först tänkte jag hålla en föreläsning om "a womans work is never done", miljöpåverkan vid varje maskin tvätt eller hur det var på Madickens tid när man bytte kläder två gånger om året. Sen såg jag hur fint hon hade matchat klänning, väst, strumpor och skor och smalt som smör i solsken. Nu har hon bäddat ner sig i hammocken med Maja och Coco och jag smälter om möjligt än mer.
Jag har länge känt att jag borde samla all släkt och alla vänner och fylla lass efter lass med skräp, halv- och helsöndriga saker samt allt onödigt och köra i skytteltrafik till soptippen. Det hade inte blivit mycket kvar, men de säger ju att less is more och att minimalism alltid är trendigt. Det enda som hindrar mig är att jag inte är särskilt säker på att jag själv hade blivit utsläppt från soptippen. Någon/några hade nog misstagit (?) sig och lagt mig bland brännbart avfall.
Här sitter de och ser söta och alldeles oskyliga ut. Den ena av dem är det också. Den andra har precis varit med leriga tassar i min säng och bitit sönder min favorithandkräm. Först tänkte jag att det var tur att den bara innehöll naturliga ingridienser, sen tänkte jag inte alls så snälla tankar. Just när jag tänkte sätta ut en bortskänkesannons på blocket, så såg jag dem så här. Svart marodör får stanna litet tag till...
Vad ska hon göra av sina hundar i en lägenhet, tänker ni.
Tja, de kan väl ligga i en hammock på balkongen, likaväl som de gör här. Det är ju inte så att de nyttjar den 2000 kvm stora trädgården direkt. Jag tror att fri tillgång till en bekväm soffa inne är betydligt mer populärt.
Klara-Fina hade feber när hon vaknade, så jag har vabbat idag. Hon piggade på sig på förmiddagen, så vi har kunnat vara ute i trädgården.
De senaste dagarna har det varit omväxlande sol och regn, fullkomligt förödande väder här i Buskelund. Allt växer nämligen kaosartat. Jag vet inte hur många slitsamma timmar jag tillbringar varje mars och april med att försöka få någon ordning i allt växtkaos. I början av maj har jag alltid hunnit ge upp och insett att till nästa år ska jag flytta till en lägenhet eller asfaltera hela sk**en. Men varje januari ser trädgården så hoppfull ut. Som om inte speciellt mycket skulle kunna växa och jag börjar planera...
På bilden är mitt citronträd som jag planterade i ogräsfri köpejord förra året. Jag planterade bara citronträdet, allt annat i krukan självsått ala Buskelund med äkta kraft och vilja. Grrrr.
För tio år sedan köpte jag den gul-vita lampan på MAIRO (den var snuskigt dyr även på rea). När det gula skar sig mot tapeterna lät jag klä om lampan i ett mörkt lila snirkligt tyg. Igår klippte jag bort allt och lät bara stommen vara kvar. Jag tog gammalt hönsnät och klädde in stommen och idag pimpade vi med nyinköpta fjärilar. Från svensk dyr modedesign, till billigt DIY (do it yourself) och jag är supernöjd. Bilden gör inte lampan rättvisa.
Imorgon ska vi köpa två fjärilar till och försöka hitta fler prismor.
I Sölvesborg i slottslängorna är det grön temadag. Hur man kan leva mer naturvänligt, ekologisk mat till försäljning liksom ekokläder. Ponnyridning för barn. Picknickkorgen är packad med massor av godsaker som blev över från igår. Men själv har jag bäddat ner mig. Hosta och feber gör att jag hellre tillbringar dagen i sängen.
Men Klara-Fina får följa med C & C. Snällt, för det blir säkert en rolig dag!
DIF jobbade upp sig och mitt hjärta mådde inte bra av andra halvlek. MAIF vann med 4-3, efter att ha lett med 4-0. Klara-Fina passade på att rita på väggen. Jag hoppas att budskapet vinner över buset...
Coco tittar på fotboll, hon är inget vidare imponerad. 4-2 står det och Mjällbys tidigare dominans har helt blåst bort.
Kivovou har spelat i Championsliege och nu spelar han i Mjällby. Han har precis satt fjärde målet för MAIF. Djurgården då? Inte ett mål ån så länge.
