 |
| Mozes efter provets slut |
Igår söndags startade vi på återigen på jaktprov. Denna gång i första paret. Vår parkamrat var en härlig flat som jobbade i stor samstämmighet med sin förare. Eftersom vi gick i första par hade vi inte sett något av varken mark eller upplägg innan vi kom till själva uppgifterna. Det fanns således ingen tid att tänka igenom hur jag skulle agera och eller skicka, det var bara att köra. Provet var inte helt lätt, utan kändes lagom utmanande. Det gick bra, både för Mozes och parkamraten. De var tysta, följsamma, uppmärksamma på allt som hände och på oss förare och hade båda trevlig fart. Faktum är att domaren efter provet sa att det verkade helt onödigt att ge två muntliga kritiker när hundarna uppfört sig på precis samma sätt. Domaren sa även att vi under dagen skulle få se om provet var så lätt som Mozes och flatten fick de att se ut som, eller om de båda bara varit suveränt bra. Hon sa det med glimten i ögat, för hon visste förstås precis hur svårt provet var och var de största fallgroparna fanns. Våra jaktprovsdomare är ju både väldigt erfarna och kunniga. Jag anade att vi skulle få en varsin etta, men vi fick vänta åtta timmar tills prisutdelningen för att få det bekräftat. Det blev inga fler ettor under dagen och det blev faktiskt endast en tvåa, resten fick treor eller nollor. Så nog fanns det svårigheter i provet, främst vattendirigeringen.
Jag är så otroligt nöjd med Mozes fina arbete. Så här i efterhand kan jag se att jag skulle kunna ha agerat lite annorlunda vid ett par tillfällen för att optimera hans förutsättningar. Men det är ju så, Mozes är fast med mig som förare och får nog vänja sig vid att det blir vissa misstag ibland och att jag kan stressa upp mig. Vi måste ändå lösa uppgifterna tillsammans och det gjorde vi bra igår.
Jag vill verkligen tacka SSRK Södra för två suveränt arrangerade prov. Mycket trevliga provledningar, bra domare och suveränt bra stämning bland provdeltagare och publik.
